söndag 18 december 2016

Julbak

Snabb och enkel tryffel, bara rör ihop och spritsa ihop. Eller rör ihop och häll ut allt över spisen och halva köket...

fredag 16 december 2016

Störigt

Egentligen borde jag inte läst det där blogginlägget, men fortsatte ändå trots att jag visste att jag skulle reta upp mig. Jag vet ju att jag blir förbannad när jag läser vad inskränkta människor skriver, sådana som bara ser till sin egna verklighet och inte har någon som helst förståelse för andra och att allas liv och förutsättningar ser olika ut.
En politiker som ondgjorde sig över att föräldrar som faktiskt ville ha sina barn i förskolan. Hon beklagade sig att hon hade sina 15 timmar i veckan på förskola och om man frivilligt hade dem en sekund mer så kunde man faktiskt valt att låta bli att skaffa barn om man inte ville umgås med dem. Och nu när det blev möjligt på något ställe att ha ungarna på heltid på dagis så målade hon upp ett scenario där elaka föräldrar lämnar sina barn 7-19 och själva lever loppan.
Kanske inte ordagrant skrivet så men det var så jag tolkade hennes text.
Varför inte lyfta blicken och se från ett annat perspektiv än sitt egna? Alla har inte möjlighet att vara med sina barn under hela uppväxten 24/7, och alla barn har inte två föräldrar av olika orsaker. Att häva ur sig sådana saker som att man inte borde skaffa barn bara för att man inte har samma förutsättningar och syn på barnuppfostran är bara dumt. Knappast så hon hjälper till att stärka de barnens självkänsla, de barnen som är mer än 15h/vecka på förskolan. Jag vill inte tro att hon tycker att barn som blir lämnade längre på förskolan inte har samma existensberättigande, men funderar på vad hon menar när hon tycker att vissa föräldrar inte borde skaffa barn.
Jag tycker att förskolan är en jättebra uppfinning, och Junior trivs där. Häromdagen när jag hämtade honom så fick jag med mig massa fina saker han gjort och pysslat när han var där, saker som jag inte har gjort själv och jag inte hade orkat fundera ut hur man skulle göra om jag varit hemma med honom på heltid.
Nä, världen blir inte bättre av att vi fördömer varandra. Varför inte utgå från att andra gör sitt bästa för att allt ska bli bra, precis som man själv gör?

måndag 12 december 2016

Baka pepparkakor?

Sociala medier svämmar över av pepparkaksbak, julpyssel och allmän huslighet.
För egen del försöker jag hålla allt på en lagom nivå, har pepparkaksdeg i kylskåpet som jag småäter på vid behov, köpepepparkakor, kristyr i tub och nonstop om jag vill äta färgglatt köpt och några julklappar på gång. Det som blir klart blir klart och resten kanske inte är så viktigt? Kommer att prioritera att göra kola, såklart, men resten löser sig nog.
Fast ok, erkänner att jag har ett par listor med julstök. Men kanske därför jag inte känner någon stress? För listorna är överskådliga. Det där med listor kanske inte är så dumt, egentligen...

söndag 11 december 2016

Italien igen

Större delen av veckan har vi varit i Italien, fast igår var vi i Davos, Schweiz och tittade på världscupen i längdskidor.
I tisdags åkte Junior och jag till Milano. Var lite spänd på att flyga själv med honom, men fick hjälp på Kastrup och själva resan, både dit och hem, gick över förväntan.
Väl på plats fick både Junior och jag njuta av familjeliv hela veckan. Väldig stor skillnad mot att köra allting själv hela tiden!
Dessutom fick jag träna ett par pass. Som vanligt så blev det baciller efter två pass, så nu tränar jag magmusklerna genom att hosta hela tiden.
Davos var häftigt. Tjejerna och killarna i världseliten har "lite" mer tryck i sin åkning än vad en annan har...
Känns bra att ha fyllt på batterierna, men också lite ensamt att komma hem.

onsdag 30 november 2016

Telefonkö

Skulle reklamera en trasig vara som jag beställt. Ringer kundtjänst. Först ett förinspelat meddelande på flera minuter, vars innebörd är att ring oss helst inte. Eftersom jag faktiskt ville prata med dem så placerades jag i kö. För att jaga bort envisa kunder spelar de skitdålig musik på en öronbedövande nivå.
NÄr jag äntligen kom fram så löste de problemet galant. Så bakom en jobbig fasad dolde det sig något bra, det gällde bara att stå ut med en del för att komma dit. Ungefär som livet självt.

lördag 26 november 2016

Black Friday

Ännu en grej som man kommit på för att sälja mer - Black Friday. Vilket sammanföll med köpfri dag i år , men jag shoppade. Trots att jag är en miljöbov som konsumerar (ett argument som virvlade förbi - shoppa inte den dagen!). Fast det känns som det väger upp lite av miljösamvetet när jag shoppade en cykelsits så jag ska kunna skjutsa Junior till förskolan och sedan cykla direkt till jobbet, istället för att ta bilen Jag hoppas att dagisbacillerna lämnar min kropp så det kan bli verklighet också...
Bestämde mig häromdagen för att köpa just den sitsen, men avvaktade, om jag skulle hitta den på rean, och se, det gjorde jag. Ibland har man tur. Sedan kompenserades det med att julklappen jag skulle köpa idag var slut. Fast det hade jag nästan räkna med, allt kan ju inte funka.
Fått upp alla ljusstakar, så nu är det väl dags att stoppa i kontakterna också så att det lyser. Tycker jag i alla fall, Junior tycker det är spännande att dra ut sladdarna och ropa på mamma så hon kan sätta i dem igen.

torsdag 24 november 2016

Dagisbaciller

Var så glad igår att jag kunde cykla till jobbet, såg fram emot att göra det minst en gång till den här vecka. Juniors hosta har börjat ge med sig så trodde i min enfald att jag skulle slippa den här gången. Men nä. nu är det jag som snörvlar. Suck.

onsdag 23 november 2016

Backträning

Sprang en runda med JUnior häromdagen, efter hämtning på förskolan. Fick en idé när jag sprang förbi en backe som är jobbig att gå uppför, varför inte springa uppför den fem gånger?
Sagt och gjort, fem gånger masade jag mig upp. Det var rätt jobbigt, och dagen efter belönades jag med träningsvärk i både framsida och baksida lår. Vilket faktiskt uppskattades eftersom jag satt still halva dagen på jobbet.
Att få ihop träningen som ensam vårdnadshavare är inte helt enkelt. I synnerhet när barnet har andra intressen än att sova och gärna håller igång på kvällarna. Nu har jag haft förmånen att ha fått ett uppdrag som är på cykelavstånd. Inte realistiskt att cykla varje dag (så nära är det inte) men det funkar ibland, åtminstone när jag inte stänger av väckarklockan eller något annat oförutsett händer. Bestämt mig för att vara glad för de gånger jag lyckas ta cykeln istället för att känna stress de dagar det blir bilen.

fredag 11 november 2016

SMS-reklam

Fick ett reklam-sms. Klicka här o gör det så kan du vinna en resa bort från snön. De har visst misslyckats med målgruppsanalysen, jag gillar ju snö...

torsdag 10 november 2016

Ommöblering

Mamma bakade bullar åt mig så jag skulle ha till min födelsedag. Frysen var knökfull redan innan så för att få plats med bullarna så fick jag plocka ut rabarber och jordgubbar och koka saft. Sedan var det tetris för att få in det i kylen...

söndag 6 november 2016

Nix

Har nixad telefon sedan evigheter. Av princip handlar jag inget över telefon (även om jag brutit den principen några gånger, och som regel har jag alltid varit missnöjd då jag gjort det). Dels vill jag inte ha några störande telefonsamtal, dels är det ju faktiskt schysstare mot försäljarna. Nixar man sin telefon så är man ju som regel ointresserad av att handla = slöseri med bådas tid.
Trots det så händer det att det ringer försäljare ändå. Förut så bad försäljarna ofta om ursäkt och fattade att jag inte var intresserad. Nuförtiden är de mer aggressiva och säger att jaha det var ju tråkigt men vänta en minut så ska jag komma med ett fantastiskt erbjudande. Häromdagen var det från ett större matkasseföretag som för andra gången ignorerade Nix, och när försäljaren äntligen fattade att jag var totalt ointresserad så avslutade han med "kram kram". Alltså. Ett ovälkommet samtal, där jag informerar direkt om att jag inte vill veta av personen i fråga (iaf inte i det ärendet) och ändå låter personen ifråga som världens gladaste och kläcker ur sig lite käcka kramar. Det gick över min gräns i alla fal. Sedan kanske det är jag som är ålderdomlig och inte hänger med i språkutvecklingen, men nä det är inte ok.
Är det så på krogen också, om de blir dissade av någon de raggar på, att de säger puss och kram o bättre lycka på nästa?
Hälsningar
Dinosaurien

tisdag 18 oktober 2016

Kasta?

Jag är som en hamster. Sparar på en massa obegripliga saker som kan vara bra att ha. Men nu har jag blivit less på alla grejer som ligger överallt, så gör ett försök att kasta. Det går sådär.
Just nu är det papper som gås igenom. I det papperslösa samhället har jag en hel skog i pappersform som bara ligger där. Några tidningar som jag skulle vilja läsa, gamla garantier på prylar som inte använts på åratal, papper papper och åter papper. Inte allt som är mitt så att gräva i högarna kan vara minerad mark och skicka ner mig i en svacka. Försöker att ta lite varje dag för att undvika att trilla för djupt ner i svackan.
Soptunnan tycker att jag är duktig och blir full, men inomhus syns det ingen skillnad. Funderar över fysikens lagar och vad det är för material på skräpet som expanderar i sopkärlet? Hur är det möjligt? Eller är jag såpass bra på tetris så allt är packat perfekt när det ligger staplat, men när jag börjar rota i set så syns det hur mycket det är, egentligen?
Kanske att jag börjar få en överskådlig ordning år 2025. Kanske.

lördag 15 oktober 2016

Olofströms höstlopp

Fick erbjudande om barnvakt för att springa Olofströms höstlopp. Varför inte tänkte jag, och anmälde mig till 5 km-klassen. Kände mig inte i form för något längre lopp än så, men såg fram emot ett träningspass utan barn +vagn att kånka runt på.
Joggade ett pass häromdagen för att friska upp minnet hos musklerna, för att göra det mindre plågsamt idag. För vad jag än har för tankar innan loppet att jag ska ta det lugnt så vet jag att nummerlappen lockar fram hornen i pannan.
Vädret var +9 grader och blåsigt. Som tur var gick stora delar av banan i skogen, och där slapp man vinden.
Satte tre mål för dagen:
*ta mig i mål
*springa hela tiden
*tid under 30 minuter.
Det första visste jag att jag skulle fixa, men ville ha något lätt mål också.
Gick ut lite för hårt, så när jag kom till första backen så slog jag av en hel del på tempot, vilket gjorde att jag hamnade lite i ingenmansland. Såg löpare längre fram så det kändes ok att bara hålla mitt tempo. Underlaget var lite knöligt, vilket min fot protesterade över (inte van att springa i skogen längre) men ingen farlig smärta, så bara att lägga fokus på annat och ignorera smärtan.
Efter varje kilometer var det en skylt som talade om hur långt man sprungit, sådant gillar jag. Några framför mig valde att gå uppför backarna, men jag gjorde som jag planerat och kortade ner på steget och sprang upp, och därmed fixade jag mitt andra mål.
Mot slutet av banan var det en längre nerförsbacke där jag lät benen sträcka ut, och fick till en tempoökning på slutet. Sista 200 meterna märker jag hur någon snabb närmar sig bakifrån och jag drar på hela vägen in i mål. Höll på att ramla när jag råkade sätta foten i ett hål, men hade inte hjälpt för tjejen som spurtade förbi var mycket snabbare. Sved såklart, men efter att ha kollat resultatet så såg jag att hon var två i 10 km-klassen o hade en bra tid där. Så kanske istället ska vara glad att jag klarade att utmana henne?
Kom i mål på 29.31, så även målet under 30 min uppfylldes. Det gav en tiondeplats (av 30 i mål) i klassen, vilket såklart känns kul. Att jag dessutom vann på mitt startnummer var bara en trevlig bonus.

lördag 8 oktober 2016

Hetsätning

Sitter på tåget och betraktar medpassagerare. Blir rätt tydligt vilka som inte har småbarn, tjejen mitt emot har suttit o sett avslappnad ut med sin bulle i säkert 10 minuter.
Själv lyckades jag äta lite frukost på stående fot imorse, en macka och ett glas juice på några minuter och till min stora glädje så lyckades Junior med att inte göra illa sig eller hitta något spännande att peta på under tiden...

onsdag 5 oktober 2016

Oväntat

I lördags morse var jag allmänt seg och funderade lite på hur jag skulle ta mig igenom dagen på ett bra sätt. Pling sa det i telefonen. Nipe erbjöd sig att ta hand om Junior så jag kunde ta en cykeltur i skogen. Underbart!!! Junior fick nya intryck när han var på orienteringstävling och jag fick lite egentid i en höstvacker skog - underbart!
I övrigt försöker jag hitta någon form av vardagsrutiner. Lyckas ju lämna o hämta varje dag på förskolan, jobba det jag ska och hålla barnet mätt och hyfsat nöjt. Så nu ska jag bara få ordning på mat, sömn och träning för egen del...Vem har sagt att det ska vara lätt?

lördag 24 september 2016

Vardag

Hastigt och lustigt har jag jobbat två veckor nu. Börjar komma in i lämna-jobba-hämta-cirkusen, och lyckats få in lite träning. Den här veckan betoning på lite. Dygnet har ju bara 24 timmar, och uppenbarligen behöver man sova ibland, även om jag gör mitt bästa för att ignorera det och gör annat istället.
Att börja jobba igen var något positivt. Ofta kan jag smyga upp innan Junior vaknar, äta och ögna igenom vad som hänt i världen innan jag väcker och lämnar. Fått ett nytt uppdrag närmre hem och har en lite mer normal restid till jobbet där jag får tänka klart mina tankar -mina kollegor har mer självbevarelsedrift än en ettåring- sitta ner och äta min lunch utan att serva någon annan och sedan hämta en son som haft en bra dag med kompisarna på fsk.Funkar ok i huvudet också, vilket är skönt. Visste ju inte hur det skulle funka, men upplever att det hänt mycket över sommaren. Tror att det gjorde mycket att bli av med pappersarbetet som hängde över mig 1,5 år. Hade varit stressande även utan en svår sorg.
Kan också konstatera att trots att det händer mycket bra saker så blir jag trött i huvudet ibland. Det gör eftermiddagar som igår extra värdefulla, när jag fick möjlighet att ta mig ut på en ridtur. Så skönt att komma ut i en höstvacker skog till häst och bara vara!
Det kommande höstmörkret känns sådär, men har lite planer på hur jag ska tackla det, har planerat in några grejer som jag ser fram emot. Det är lite som att köpa fin choklad och vänta med att äta den. Vet att jag investerat något för mig själv som jag kommer att njuta av, och när det väl är dags så kan man njuta av nuet - dubbel glädje!

måndag 19 september 2016

Halvklassikern

Här kommer historien om när Sara och jag gjorde Halvklassikern. Det blev en oväntat tuff utmaning, men vi fixade det trots att båda två haft det oerhört tufft privat. Fast jag tror att träningen, loppen och att vi fick möjlighet att umgås hjälpte oss båda att komma tillbaka. Vet i alla fall att jag läkte väldigt mycket under det året.

Allting började egentligen 1/1 2014. Sara, jag och Henrik satt och fikade i ett folktomt Gränby Centrum. Sara och jag försökte komma på något att gemensamt mål, som en anledning att ses och göra något roligt. Det krävs lite planering när man bor 60 mil ifrån varandra.
Jag hade nyligen avslutat Tjejlassikern så jag föreslog Halvklassikern. Men Sara tyckte att det räckte med Tejej till att börja med, så distanserna är rätt överkomliga. Sagt och gjort, vi anmälde oss till simningen och löpningen inledningsvis. Simningen gick sådär, och någon vecka senare fick jag berätta för Sara att jag var gravid och inte skulle kunna avsluta projektet just då. Löpningen fick jag hoppa över eftersom det inte funkade att springa.

Junior var beräknad till januari, så när Sara vann en start till valfritt Lidingölopp så kändes det som att då skulle jag börja min Halvklassiker. Henrik skulle också springa, och jag ordnade barnvakt till vårt ofödda barn och kände att det skulle bli kul. Med supporten hemifrån så hade jag ett personligt mål på hela Halvklassikern, under 10 timmar.
Men två dagar efter vi anmält oss så dog Henrik mycket oväntat, en enorm tragedi. Höggravid som jag var så tänkte jag inte ett dugg på träning eller klassikerlopp just då, men när det närmade sig september så kändes det ok att tänka halvklassiker.

Löpningen gick ok, många tankar i huvudet men någonstans gillade jag att bära nummerlapp igen, tagga och fokusera på ett mål.

När det var dags för Halvvasan så frågade jag Sara om hon ville följa med som support ("Aldrig mer" hade hon tydligen sagt efter Tjejvasan året innan...) och hon inte bara följde med, hon körde runt också, imponerande! Och så var det bara två grenar kvar.

Halvvättern gick rätt bra, en mental dipp, men tog mig igenom den också och blev ännu lite starkare.

Halvsimmet. Inte så lång tävlingstid och det var det första loppet jag klarade utan någon "sorgsmocka".

Jag klarade inte 10 timmar, men jag känner mig faktiskt lugn med det. Jag påbörjade Halvklassikern mindre än ett år efter jag blivit änka och mamma, jag lever själv med Junior med allt var det innebär med träningsmöjligheter, sömn, återhämtning, vardag... Tiden blev 10:28 och jag kom med på topp 10-listan. Jag har tagit tillbaka den delen av mitt liv, och det är jag stolt över.

Dessutom fick Sara och jag kvalitetstid, och hon gjorde en grym insats, och fixade det kanonbra efter sina förutsättningar. Jag tror att vi är lika nöjda båda två!

Snabbaste klassikerna

Lidingö

Halvvasan

Halvvättern

Halvsimmet

Vila

Har bara kört roliga pass sista veckan, bara ut och gjort något för att komma ut. Fyra pass med Junior på släp och en MTB-lektion med M som jag råkade dra ut på en lite onödigt teknisk runda. Fördelen är att det blir lättare nästa gång, nackdelen är att jag lämnade tillbaka en blåslagen o blodig M efter vårt lilla pass...
Idag kändes det som höst, men en solig och vacker dag. Sög i cykeltarmen men efter moget övervägande fick det bli en promenad istället.

Börjat jobba, Junior har börjat förskola och det är en massa processer i huvudet. Det blir för mycket ibland, då måste man ta ett steg tillbaka, andas och bara vara här och nu. Och göra det innan kroppen slår bakut och hjärnan helt nerkörd i kängorna.

För övrigt har jag fått en hel hög husockupanter på halsen. Bananfluginvasion. Äckligt. Fick tips om vinäger så det provade jag. Och de samlades där, allihop. Ungefär som törstiga konsertbesökare vid baren efter en spelning. Några bananflugor tränade simning, ivrigt påhejade av sina kompisar. Det verkar som att vinägern gjorde dem extra fertila, för det känns som att antalet ständigt ökar. Säkert muterar de också så snart kommer de att kräva annat än vinäger, och inte flytta i första taget...Tips på hur jag ska avhysa dem innan de tar över helt?

torsdag 15 september 2016

Sparbanken i Karlshamn Triathlon 2016

En sen racerapport. 
3/9 var det triathlon i princip på hemmaplan, så jag passade på att köra supersprintklassen. 320 m simning, 10 km cykel och 2,5 km löpning. Blev lite tight med tid innan start, så hann inte testa att simma innan. Dumt, eftersom simglasögonen läckte så mycket så det inte gick att crawla, o tappade tid när jag meckade med dem. 
Men cyklingen gick bra, och strax innan vändpunkten gick jag upp i ledningen bland damerna, och strax innan växlingen fick jag uppgift på att jag låg 2 minuter efter ledande herre. Löpning är ju inte min starkaste gren, men uppenbarligen gick det rätt bra ändå. Lyckades vinna min klass med cirka 2 minuter, vilket var mycket mer än jag vågat hoppas på. Speciellt cyklingen är jag nöjd med, tydligen har jag lite tryck i benen ändå. Åtminstone när nummerlappen sitter på... 

onsdag 14 september 2016

Grevaloppet 2016

I lördags var det dags för nummerlapp igen. Den här gången var det MTB och motionslopp då Grevaloppet i Karlskrona gick av stapeln. Loppet är två varv på en 12 km-bana, plus en startloop på någon kilometer.  Banan ligger vid Rosenholm, ett fint område för cykling.
Banan innehåller mycket singeltrack och flera korta branta stigningar, så det är mer en XC-bana än en ll-bana.
Vädret var strålande, sol och varmt och banan var torr och fin. Drygt 100 anmälda i klassen som skulle köra två varv, så det kändes som att man skulle ha sällskap under loppet, vilket ju är kul.
I startfållan ställde jag mig bakom en dansk tjej som såg snabb ut. Tänkte att jag ville hålla lite koll, testa att se om jag kunde hänga med. Men när starten gick så märkte jag att hon var lite snabbare, orkade inte riktigt.
Efter startloopen började jag hitta lite jämnstarka cyklister, och några av dem såg jag större delen av loppet.
Det som var min styrka i våras, backarna, visade sig vara en av mina svagheter nu. Istället märkte jag större skillnad på de mer tekniska partierna, där hade jag rätt bra flyt (oftast).
Vid varvningen såg jag danskan, tänkte att hon kanske blir trött så jag försökte hålla tempo men det hjälpte inte. Var 3 minuter efter i mål. Kändes ändå ok, jag vet att jag har möjlighet att förbättra mig mer än så. Åka försöka ha det som morot i vinter för att motivera mig att träna bra då.
För övrigt har jag börjat nytt uppdrag idag. Spännande att vara tillbaka i arbetslivet igen.

måndag 29 augusti 2016

Inför inskolningen

Fylleriövningar...
Junior gillar Blut Royale med Combichrist. VNV Nation har också hög digg-faktor. Men gissar att det är mer barnvisor de är ute efter, eller har jag möjlighet att påverka hela avdelningen med min musiksmak nu?

fredag 26 augusti 2016

Berg

Efter att ha varit på vift en månad så har vi kommit hem igen. Skönt att komma hem till sitt, och Junior uppskattade nog att återse vissa leksaker som inte fått följa med.
Testade att springa häromdagen, vilket jag inte gjort sedan Skärgårdsutmaningen. Det var tungt, och det fanns nog inget löpsteg alls kvar, det kändes som jag hade betong i fötterna! Genomled passet, men märkte att känslan var sämre än tiden (men tiden var iofs ganska dålig den med...) Men det borde ju innebära att någon liten muskel finns kvar, och då kanske det känns lite bättre nästa gång...
Har drabbas av en lust att röja. Skulle jättegärna vilja få lite ordning på mitt kaos, men när Junior väl har somnat, då finns det inte så mycket energi kvar, det räcker mest till att försöka få ihop vardagen. Men en liten grej i taget, och försöker glädjas åt det som blir gjort istället för att tänka på berget av prylar som är kvar. Det berget har ju faktiskt krympt, vilket jag inser när jag tänker tillbaka typ tre månader så på något vis lyckas jag ju få något gjort. Eller så har jag några självdestruerande grejer på listan, som när jag väl kommer till den punkten så behövs det inte fixas längre...

torsdag 18 augusti 2016

Regn

Ännu en gång konstaterar jag att hösten kommer med Cykelvasan. Regn och kallt sedan dess. Har bara badat en gång denna vecka och konstaterar att det kan inte blir mycket bad mer i år. Fast jag gillar hösten, gillar årstidsväxlingarna, alla årstider har sin charm. Kommande höst innebär ju en hel del förändringar, min vardag kommer drastiskt att förändras. Så höstkänslan i år är lite blandad, spännande med det nya och lite vemod,som säkert många småbarnsföräldrar känner igen sig i när småttingen ska börja på förskola och leva mer och mer ett eget liv...

söndag 14 augusti 2016

Cykelvasan 2016

Dags för Cykelvasan igen igår. Det är sjätte året i rad jag är där, och var femte gången jag startade i något av loppen under sommarveckan. I år hade jag bokat stuga hela veckan och tog med mamma som hjälpte mig med Junior så jag kunde passa på att cykla lite mtb i skogen.
Hann med både Rörbäcksnäs och lite backträning så träningsmäsdigt bra vecka. Dessutom hann vi även peta in lite utflykter, så vi var nöjda med veckan alla tre.
Igår var det då dags för race. Seedad på förra årets ganska blygsamma resultat, så fick sovmorgon och startade klockan 10.55. Trots det så blev det lite bråttom till start,och vi hamnade rätt långt bak i startledet. Vilket förvisso kvittar då startbacken är rätt krävande och sållar rätt bra.
Planen var att cykla med L i år igen, men eftersom han har gjort annat än att cykla i sommar så blev jag inte jätteförvånad när han hade släppt innan Smågan. Min plan för dagen var att gå på känsla, att cykla med bra tryck i benen och en bra känsla i kroppen, samt att ha kul. Kollade inte pulsen förrän efteråt, utan gick det tungt så växlade jag ner o kändes det lätt försökte jag att trycka på, utan press.
Men såklart, ett drömmål hade jag. Under 4 timmar skulle kännas fint.
Höll mig till min plan, och i Evertsberg fick jag syn på en klocka och räknade lite. Om jag fortsatte att hålla tempo så skulle jag fixa sub 4. Kroppen kändes bra, och det gick lättare i spåret än jag vågat hoppas, så fortsatte att mata på. Märks att många är ovana att cykla där det är lite knöligare, flög förbi massor av folk utan någon större ansträngning.
Men plötsligt så tappar jag mycket luft i framdäcket. Skit tänker jag, punka. Funderar på att lägga i en slang, men märker att jag inte tappar mer luft så fortsätter att rulla. Problem med styrningen och det är tungt, men det går. Masar mig upp för Lundbäcksbackarna och tar det försiktigt ner, och sedan äntligen framme i Oxberg. Får hjälp att fylla på luft och få till däcket som låg lite snett, sedan iväg igen. Tack och lov så höll luften ända till Mora, men var lite nervöst.
Valde Volvospåret efter Hökberg, så jag fastnade på film. Efter det kunde jag inte låta bli utan hoppade ut från det. Hade ju drygt 7 mils cykling i bra tempo i benen då, så låren protesterade genom att dra ihop sig. Klart oskönt. Växlade ner och trampade vidare. Funkade bra så länge jag satt ner och höll igång benen. Försökte vila lite men då drog ena låret ihop sig. Trampade ett halvt varv, då började andra låret kramp. Aj. Lyckades trampa ur krampen i låren, men så drog vaden ihop sig.
Tryckte i mig vad jag hade i energi och matade på och räknade ner kilometerna mot Eldris. Trampa trampa trampa. Snabbt stopp i Eldris för att tanka sista energi, sedan mata mot mål. Snabb titt på klockan och ja, om jag kan hålla tempot så fixar jag sub 4.
Får lite pepp av en norrman som jag körde förbi vid backen som är 2-3 km från mål. 2 km från mål vet jag att jag kommer att klara det och får den sköna känslan i kroppen. Den där härliga känslan att veta att man klara ett uppsatt mål, den är härlig!
Låser dämparna på upploppet och drar på vad jag kan. Vågar inte ställa mig upp, litar inte på att benen ska acceptera det. Får en sluttid på 3.55.25 och går omkring och bara är nöjd efteråt!
Själva cyklingen kändes bättre än väntat. Till exempel brukar det vara tufft innan Hökberg, men det märkte jag inte av, och backarna kändes inte så hemska som jag mindes dem. Hade kul, vilket ju var det viktigaste med dagen, och mådde mitt tidsmål.
Efter loppet sprang jag på Johnnie o Mattias från Sofias änglar. Kul att träffa dem igen. Är ju ett halvår sedan de var hemma och fixade. Har hänt mycket på det halvåret, kändes bra att inse hur långt jag kommit på dessa månader!

tisdag 9 augusti 2016

Necessär

Helt utan att kolla upp så drar jag till med en vild gissning. Ordet necessär är släkt med "necessary" och således kan man anta att det är något som samlar viktiga prylar man behöver. Vanligtvis tandborste och dylika attiraljer.
Letade efter mitt gladögonfodral, men hittade en massa annat man bara måste ha med sig. Eller snarare bra att Ha-saker som bara råkade hamna där. Medalj från senaste loppet känns ju inte livsviktigt att ta med sig på nästa resa, men vem vet när man behöver lite snabb energi?
Cyklade ett par timmar idag, blev trött och innan jag hade fyllt på energi så protesterade kroppen och började tokfrysa. Lite synd att det inte är bastu i stugan...
Annars var det riktigt fin cykling idag. Fina stigar där man kunde köra sig hur trött man ville, blandat med knixigare partier som aktiverade hjärnan. Kollade in en del av stigen lite närmre...
Hot om regn imorgon, men hoppas på uppehåll så jag kan cykla lite då med.

lördag 6 augusti 2016

Skärgårdsutmaningen

Letade efter ett triathlon som vi skulle köra lag under sommaren. Hittade Skärgårdsutmaningen, swimrun i Söderhamn, istället och kollade med P om han var intresserad. Han hade aldrig simmat i öppet vatten innan, så vi testade en gång innan vi anmälde oss, sedan simmade vi en gång till.
Vi kom dit i gott om tid och kunde spana in vart första doppet skulle ske, var starten var osv. Alla andra såg jätteproffsiga ut, så jag räknade med att bli akterseglad direkt.
Starten gick och Rammstein pumpade ut ur högtalarna, så kändes som ett bra flow. Vi var en liten grupp som gick ner i vattnet samtidigt, men den inledande simningen var bara katastrof. Ingenting funkade och hela idén kändes inte så bra längre. Men så småningom kom vi upp på land och det kändes lite bättre när jag insåg att vi inte var sist. Kommande löpsträcka kändes ok, och när vi kom till första sjösimningen så hittade jag flytet igen. 700 meter och crawl hela vägen.
Klättrade upp på land där vi märkte att vi var starka på stiglöpningen, knölig terräng gav visst fördel åt oss.
När vi skulle simma över nästa sjö blev vi förvirrade. Dimman låg tjock över sjön, och vi kunde inte se några markeringar, trots att det bara var 250 meter som skulle simmas. Vi simmade ut i sjön och hoppades på att se något. En sjö som var full av näckrosor, så det blev en liten extra utmaning... Fick syn på markeringen och navigera de om. Lagen bakom slapp på så vis simma den extrasvängen...
Vätska, bulle och dags för längsta löpningen. 1,5 km stig följt av 3 km grusväg som ledde till havet. Där delade sig banorna, långa på ett håll medan vi vände norrut på korta banan. Svinkallt!
Försökte veva på så gott jag kunde för att få komma upp igen, men det var rätt strömt så kändes som jag inte kom någon vart.
Sprang över en ö innan det var dags att bada igen. Sprungit ikapp ett lag i vår klass, men visade sig vara Ångbåten med kompanjon, grymt snabba i vattnet. Men vi kom ikapp i slutet av kommande löpning. Sista simsträckningen blev en låååång vadarsträcka istället. Det var tungt och såg verkligen musten ur oss. Vi hade passerat Ångbåten och nosade på nästa lag, men orkade inte. Sista löpningen var en extra utmaning med skorna fulla av sand, men samtidigt en bra känsla, vi fixade det!
Tvekade förvisso aldrig, visste att vi skulle klara det, men känslan när man vet att snart går jag i mål och är nöjd, den är härlig!
Vi slutade på en tiondeplats, tid ca 2.27 vilket vi är nöjda med.

Tävlingen i sig var mycket trevlig. Bra stämning utefter banan, trevliga funktionärer och bra banmarkeringar. Extra cred för att det satt skyltar med kommande sträcka på både simning och löpning, och typ av terräng. Trevligt med både medalj och tröja efteråt.
Om vi kommer tillbaka? Återstår att se, behöver träna lite mer löpning i så fall.

tisdag 2 augusti 2016

Helikopter

Fick möjlighet att flyga helikopter i söndags, och så klart tog jag chansen. Det var urhäftigt!
Den flög på ca 300 m höjd,  så vi såg bra. Öarna, viken, båten, huset... Grymt att se allt detta från ett annat perspektiv! Får jag möjlighet så gör jag om det, helt klart!

onsdag 27 juli 2016

Semester

Idag hade jag semester,vilket innebar barnvakt i flera timmar för att jag skulle få åka ut på en ö och sola och bada och koppla av. Eftersom sådant absolut inte är någon självklarhet i mitt liv längre så uppskattar jag det väldigt mycket! Jag njuter verkligen, för jag vet inte om/när jag får möjlighet nästa gång.
Idag passade jag på att läsa ut min bok och att simma lite, utöver att bara vara.
Men allting har förstås ett pris, och som ensam förälder är det alltid jag som får ta det sedan.
Solen värmde iallafall gott, och hann simma lite idag. Kändes i armarna iaf, skönt det,

torsdag 21 juli 2016

Italien

Äntligen fick jag ihop alla nödvändiga papper från olika instanser så jag kunde skicka in dem. Kändes skönt, om än overkligt, att lägga det brevet på lådan. Men skönt att bli av med, ett helt berg mindre att släpa på.

Väl tajmat hade jag bokat in semester, en helg i Italien. Vädret visade sig från sin bästa sida, sol som värmde lagom mycket och en klar himmel. MTB i både Schweiz och Italien kryddades med bad och god mat. Inte ens tågstrulet på hemvägen kunde förstöra min semester, jag fick ju extra tid för att läsa då. Jag hade det helt enkelt oförskämt bra!

söndag 10 juli 2016

Halvsimmet

I fredags var det dags för den sista delen i Halvklassikern, nämligen Halvsimmet. 500 meter medströms i Vansbro, avslutas med 1000 meter motströms i Västerdalälven.
Sara och jag hade anmält oss tidigt och stod i den första oseedade gruppen med start 14.20. Vi han doppa oss i ån innan, vilket kändes bra. Temperaturen var 17 grader, vilket var lagom.
När starten gick så bara vällde alla startande ner i vattnet, och det blev lite positionsjakt i början. Efter ett tag hittade jag en rygg som jag försökte följa, men det gick tyvärr lite för fort för mig så jag fick släppa. Men ganska snabbt kom det en och simmade om, och den ryggen höll jag länge. Hon simmade bröstsim, så det var enklast att följa med samma simsätt. Alternerade med crawl när jag behövde komma ifatt, men märkte att jag inte hade så mycket uthållighet då.
Kunde simma avslappnat utan någon större hets. Men när min "draghäst"  simmade om en så drog jag om båda eftersom jag kände mig stark och såg en liten klunga längre fram. Orkade dock inte ända fram utan fick simma väldigt länge i ingenmansland mot strömmen. Ett par hundra meter från mål kom det ikapp två stycken, och jag hängde på dem. Kände att jag hade crawl kvar, så bet i och hängde med dem och planerade att ta dem i spurten. Med 25 meter kvar gick jag över till crawl och spurtade om dem innan målgången med en bra känsla i kroppen.

Det var svårt att sätta mål inför loppet eftersom jag inte alls simmat så långt på träning i år, men hoppades på att klara under 40 minuter. När jag kollade tiden blev jag glatt överraskad, 37.11! Placering 178 av 1590 totalt, vilket verkligen är bättre än jag trott! Riktigt skönt att avsluta Halvklassikern med den känslan i kroppen.
Sara gjorde ett bra lopp hon med, så vi var två nöjda tjejer i bilen sedan.

Efter dusch och mat styrde vi kosan mot Uppsala, och på kvällen firade vi genom att kolla på Big Fish på Katalin. Gissa hur skönt det var med sovmorgon dagen efter?!

tisdag 5 juli 2016

Mobilfritt?

En prins propagerar för att vi ska ut och leka med våra barn. En delad länk som föll av kilometervis av kommentarer.  De flesta beklagar sig över hur dåliga dagens föräldrar är, vi sitter tydligen bara inne och är vi med våra barn så leker vi inte med dem utan sitter med näsan i mobilen.
Någon hade uttryckt sig att  vi föräldrar tycker att sociala medier är viktigare än våra barn. Samma person var flitig på att besvara kommentarer, så det ligger nära till hands att tro att personen i fråga ser världen genom sitt eget handlande.
Jag använder mig mycket av mobilen, och bidrar säkerligen till att folk förfasas över att jag använder telefonen när jag är tillsammans med Junior. Fast i min telefon finns det fler funktioner än sociala medier, och istället för att köa i evigheter på en bank tex så kan jag fixa de flesta sådana ärenden under en promenad.
Jag tror inte att vi tillbringar mindre tid åt att leka med våra barn idag än vad de gjorde när jag var liten (självklart, undantag finns), men samhället förändras. Tänk om alla som står där med pekpinnar kunde tänka ett varv till, och inse att de allra flesta gör så gott man kan? Och bara sluta fördöma och om de är så himla perfekta själva så kan de ju erbjuda oss (i deras ögon) mindre värda avlastning?
Blir bara så trött på folk som dömer andra utan att ha alla fakta.

måndag 4 juli 2016

Sommarnatt

Det börjar ljusna. Utanför är det en symfoni av koltrastsång, det är många som sjunger. Tänker tillbaka några månader, till i mars. När jag vaknade i en annan del av världen, en morgon när det ljusnande. Ett stenkast från min säng kluckade Izabal mot stranden, och precis utanför höll regnskogens fåglar orkester.
Då som nu lät jag bli att sova ett tag för att bara lyssna, bara vara här och nu. Man vet ju inte om man får uppleva morgondagen, och som småbarnsförälder är man ändå konstant i zombiestadiet av trötthet.
En annan tidig morgon, Guatemala city. Även då kring 4-snåret, låg jag också och lyssnade på fåglar som sjöng vackert, om än väld högt väldigt nära. Undrar när fåglar sover?

torsdag 30 juni 2016

Simning

För två år sedan lärde jag mig crawla och gjorde sedan Kustjagaren där jag crawlade alla sträckorna. Veckan efter simmade jag Tjejsimmet i Vansbro, vilket inte kändes så bra, crawlade bara en liten bit.
Nu har jag tagit upp det där med simning i öppet vatten igen. Första passet var för en vecka sedan. Då tyckte jag det var jobbigt med mörkt (och kallt) sjövatten, men tog det i min takt och kände att det kanske kunde finnas lite crawl kvar, men kändes avlägset.
Den korta våtdräkten har tydligen ändrat storlek under den här tiden, eller så blev den uttöjd på Kustjagaren när jag sprang med den på... I vilket fall som helst så är den rätt luftig, så i helgen testade jag den långa, som satt betydligt tightare. Kollevik bjöd på +22°C och betydligt klarare vatten och då funkade crawlet bättre. Men orken... Muskler som inte används har en benägenhet att bli svagare och mindre uthålliga, så även simmuskler.
Försökt locka fram vad som finns i kroppen, det är väldigt nära nu till den sista delen av Halvklassikern.

söndag 19 juni 2016

Murphy, igen och igen

Försöker beta av min lista, och kanske kanske kan jag snart känna att den är ok. En stor grej är klar, ett annat större projekt är nästan klart, och till och med TV och internet löste ju sig. Men det som jag helst vill ha avklarat som har dragit ut otroligt mycket på tiden på grund av andras nedprioriteringar, byråkrati och annat tjafs, ja det verkar kräva än mer energi. Alltså, jag är så trött på att behöva lägga min energi på grejer som bara ska funka. Jag har sparat en påse favvogodis som jag tänkte fira med när det är klart, men nu börjar jag misströsta, godiset hinner nog bli gammalt innan jag får äta det.

Göteborg

Syster och jag drog till Göteborg ett par dagar. Sova en hel natt, shopping (kläder och choklad) och MTB för min del stod på schemat.
Aktivitus hade ett MTB-event för tjejer på torsdagskvällen som jag deltog i. Jättefin cykling, trevligt sällskap och proffsiga ledare gjorde det till en bra kväll, trots att solskenscyklisten fick lite regn på sig...
Men konstaterar några saker
*tränar man inte i teknik så tappar man den. På alla sätt.
*MTB är en pulshöjare! Trodde jag var hyfsat vältränad men flåsade som en blåsbälg.
*att bli förälder har gjort mig till en fegis. Tänker på konsekvenserna om jag kraschar och fegar ur. Irriterande, för det är ju ofta då det går åt skogen, när man fegar...
*MTB är här och nu. Ett perfekt sätt att slippa tänka på verkligheten.

Efter att ha fått sova en hel natt (!) så shoppade vi loss lite. För min del var det nödvändigt eftersom jag och mina kläder bara är halvkompatibla nuförtiden. Det funkar men inte alltid så bra/snyggt. Så jag grabbade tag i en expedit som fick hjälpa mig med storlek och passform. Det slutade med att jag köpte plagg i storlekar jag aldrig ens tittat på! Känns som att min självbild och verkligheten inte är riktigt i fas.

måndag 13 juni 2016

Halvvättern

Igår var det dags för Halvvättern. Körde med Ride of hope, en grupp som siktade på en tid på 4.35. Men vi tar det hela från början.

Körde till Linköping i lördags, och mötte upp Sara på hotellet. Åkte och hämtade nummerlapparna, men känslan i kroppen var sådär, kände mig inte särskilt taggad och kroppen kändes inte 100.  På morgonen tror jag egentligen att vi båda två hellre hade fortsatt att sova och sedan njutit av hotellfrukosten, istället som nu hasta iväg med en frukostpåse under armen...

Nåväl, Sara startade några minuter för mig, och vår klunga drog iväg 8.24. Siktet var inställt på 4.30+ 5 min stopp, men om det blev punka eller så så skulle vi stanna och hjälpas åt. Kändes helt ok för mig.

Vi var 19 i klungan, solen sken och det var inte jättemycket vind på morgonen, och naturen var verkligen vacker. Propagandacykling! Första tre milen gick på 48 minuter, så det kändes som vi höll ett bra tempo. Över Omberg var det fri fart eftersom det är lite för smalt och andra som går i backen, så det kändes ju bra. Kroppen kändes mindre bra, inget klipp alls i benen i backen, så tog det lugnt och matade för att spara energi. En i klungan vurpade, men fortsatte köra efter att ha fått ordning på grejerna. Vi matade på och jag hade inga problem att hänga med och göra mitt dragjobb. Var dock rätt noga med att inte ta längre förningar än vi sagt.

10 mils-skylten passerade vi efter 2.59, kändes bra. Men jag kände att det gick mycket energi och fyllde på så mycket jag kunde. Vi stannade vid depå Rök och jag mumsade i mig grejer för glatta livet. Efter depåstoppet blev det tyngre, en kantvind som tröttade rätt bra. Någonstans därefter så fick jag syn på en grej och sorgen slog till, som ett slag på käften. Man kan inte värja sig, och man vet inte när det kommer, men det känns som en mental härdsmälta. Och då visar sig landsvägscykling i motionslopp sig från sin bästa sida. Någon i klungan erbjuder snabb energi, en annan tar lite kantvind och en hjälpsam hand i ryggen. Jag släpper all prestige och tar tacksamt emot all hjälp och fokuserar på att jobba med huvudet. Jag växlar direkt när det är min tur att dra (men det var jag inte ensam om), kämpar med huvudet och biter i. Räknar ner. Får bud på mitt pannben. Sorgen har käkat upp det sista av min energi, men jag har fett att gå på, jag ger mig inte och krigar ända in i mål. Så jäkla nöjd! Helt slut mentalt, nästan lika trött i kroppen står jag där med medaljen runt halsen och har en måltid på 4.40. Känner mig som en vinnare på många plan.
Jag vet att jag riskerar dessa käftsmällar under långvarigt fysiskt arbete (bland annat), men för varje gång jag kan hantera det så tar jag tillbaka ännu en liten del av mitt liv.

4.40, var ju 5 minuter från målet, men vi hade något mekaniskt problem under vägen också, en total cykeltid på 4.32 vilket jag tyckte var jättebra. Och hela klungan i mål samtidigt också, kul!

Sara stod för en helt annan bedrift då hon cyklade 7 gånger längre än vad han någonsin gjort innan, det är pannben det med!

söndag 5 juni 2016

Retur

Murphy var inte klar med TVn.
Skulle spela in något varpå jag fick meddelande i appen att jag inte hade någon inspelningsbar box. Eh, jo. Sagt det ett antal gånger till support, men tydligen var jag tvungen att ringa ett separat samtal för att de skulle fatta att de skulle aktivera den tjänsten.
Frågade varför det inte gjorts tidigare eftersom jag pratat om just inspelningsbar box med dem vid upprepade tillfällen, fick svaret att det skulle aktiverats vid beställningen... De klarade ju inte ens av att aktivera själva beställningen, så det var väl för mycket begärt att de skulle klara av att aktivera de tjänster som dessutom varit aktiverade tidigare.
Sägs att man får vad man betalar för, snart borde jag få betalt för att nyttja deras tjänster...

Undrar vad Murphys nästa drag blir?

lördag 4 juni 2016

TV

Där fick du Murphy, jag lyckades få igång TVn trots dina idoga försök att jag inte skulle ha TV.

*Du fintade bort grävarna så de glömde gräva till mitt hus - efter ynka tre telefonsamtal så var det någon som kom med en lam ursäkt och kom och grävde.
*Du slarvade bort beställningen - tre telefonsamtal krävdes för att fixa det.
*Du såg till att jag inte fick rätt info om hårdvara - var nog bara två samtal för det.
*Dessutom såg du till att jag fick fel hjälp från support - tji fick du när jag hittade någon kunnig irl att fråga.
Extra cred för att du lyckades koppla ner pågående samtal till support fyra gånger!
Men denna match vann jag.

torsdag 2 juni 2016

Dålig tajming

Snörvlar. Måste vara allergi. Trött. Måste vara allergi. Rivig i halsen. Måste vara allergi.
Nä, jag är inte sjuk. Tänker inte bli sjuk. Absolut inte nu.
Vilar ett par dagar för säkerhets skull.

tisdag 31 maj 2016

Asocial?

På ganska kort tid så har jag fått frågan/påståendet flera gånger om jag saknar det sociala när jag är f-ledig. Det kommer mer som ett påstående än en fråga, vilket kan upplevas lite konstigt.
Jag är ju oftast ute på uppdrag när jag jobbar, kollegorna på "mitt" företag träffar jag således inte så ofta. Det är rätt troligt att jag hamnar på ett ställe jag inte varit på när jag börjar jobba igen, så då blir frågan rätt konstig. Hur kan jag sakna det sociala på ett ställe jag inte varit på?

I övrigt är det inte särskilt svårt att sysselsätta oss,full fart hela tiden.
Imorse var det revelj vid 7 sedan har det gått i ett. Att ha en ettåring hemma gör ju knappast livet stillasittande...
Håller igång hela dagarna, förstår inte hur jag skulle kunna klämma in att vara social också?
Cyklade en sväng idag, men benen var så förbaskat sega så det var ingen vidare upplevelse. Lyxigt värre med poolhäng sedan när kvicksilvret drog upp till 28 grader!
Kollade stegräknaren innan midnatt, typ 18000 steg. Kanske inte jättekonstigt att jag var hungrig på kvällen!

söndag 29 maj 2016

Sysselsatt utan TV

Så mycket borden. Kändes övermäktigt ett tag, men så ryckte jag upp mig och började jobba systematiskt för att bli av med dem, några i taget. Fortfarande mycket, men för tillfället känner jag mig inte dränkt av allt. Beror säkert på att arbetet fortskrider, men också en flyttad deadline hjälpte till.

Hade ambitionen att få till en riktigt bra träningsvecka den här veckan. Började bra, sedan blev jag toktrött men fick till ett bra pass igår. 4 timmar med bra tryck i backarna gjorde benen möra! Imorse ville Junior träna på att gå upp och ner för trappan, vilket såklart kändes i mina ben...
Kommer ihåg tiden innan barn, då kunde man lägga sig på soffan efter långpassen. Sådant känns väldigt avlägset nu, fantastiskt egentligen hur anpassningsbar kroppen är. För kroppen återhämtar ju sig ändå på något konstigt vis, trots att det kanske inte alltid finns tid för mat i nära anslutning efter träning,och vila... Nja, det får man försöka hinna på på natten.

Senaste beskedet om TV var att den kopplas på i juni. Tydligen behövde stadsnätet två veckor på sig att leta upp rätt knapp för att starta. Men har ju som sagt att göra ändå, så egentligen hade jag nog kunnat vänta med TV ett tag till. Men känns konstigt att beställa en tjänst i april och inte få den levererad förrän i juni. Allt finns ju på plats liksom?! Känns som en grej som man kan berätta om "när jag var ung..."

måndag 23 maj 2016

40+ träning?

Fick ett förslag på fb om en sida med träning för oss 40+. Jag är väl mer gammalmodig och tror att typen av träning har mer med personlighet och intresse att göra än ålder, men vad vet jag?
Mitt träningspass idag var att jag cyklade med Junior på släp. På slutet av rundan närmade jag mig Vägga och tänkte att det vore häftigt att fixa den backen med "släp". Kastade en blick över axeln och såg att han sov, och då tänkte jag att en gång är ingen gång, fem gånger kan klassas som ett backpass.
Sagt och gjort, jag baxade upp ekipaget fem gånger, sedan var jag nöjd! När jag kom hem så upptäckte jag att jag hade satt nytt rekord på snitthastighet med Junior, så tydligen var det inte helfel att vila några dagar.
Undrar om det är typisk träning som rekommenderas för min åldersgrupp?

fredag 20 maj 2016

Inte förvånad

Jobbar med Långa Listan, den som aldrig tar slut. Planen för dagen var att få igång TV:n, eftersom jag inte orkat engagera mig sedan jag fick fibret påkopplat häromdagen. Tänkte att det inte borde vara rocket science. Hade ju fått igång internet, även om det var en provisorisk lösning.
Men glömde ju bort Murphy. Efter diverse samtal så hittade jag felkällan, efter "hoppsan, vi glömde visst tala om för dig att du behöver köpa en ny router" så blev det "hoppsan, vi glömde visst lägga in din beställning och det går inte att koppla på det ikväll". Suck liksom.
SÅ istället för att slänga upp benen och softa, som var planen så blev det inte Photoshop, som var plan b. Utan en massa pappersarbete som inte känns klart än, saftkok och så lite målning.
Men en sak kunde jag stryka från listan, då jag bokade in lite vardagslyx längre fram. Om jag inte tar med sådana saker på listan så får jag ju aldrig någon belöning för att jag är duktig. Det går ju inte att vänta med att boka tills man är klar med de stora grejerna, då får man ju vänta alldeles för länge på att bli bortskämd.
Men om 4-5 veckor, då räknar jag med att de tyngsta punkterna från listan är avklarade. Och om det verkligen är så, då är jag väl värd att bli bortskämd eftersom det är något som förföljt mig i snart 1,5 år.

tisdag 17 maj 2016

Blodomloppet 10 km

För några veckor sedan ringde P och frågade om vi skulle springa Blodomloppet. Öh, nä var min första tanke (hade funderingar på att delta i UNT bike weekend). Men kände mig föga lockad av att köra 60 mil med Junior som har mycket spring i benen så sa ok även om jag tyckte att 10 km var löjligt långt efter jag knappt sprungit i år. Dessutom är det en social grej då vi brukar ställa upp med lag från jobbet, och så blev det.
Har haft mest fokus på cykel efter vi kom hem från Guatemala, men nu fick jag lägga in några löppass, hela tre stycken a 5 km hann jag med (tillsammans med Junior).
Tippade på 65 min innan start, och P sprang med mig (han fick ett lugnt pass idag) och hjälpte mig att hålla koll på km-tid. Gick ut i ett ganska komfortabelt tempo, och passerade 5 km på 30.34. "lite snabbare på sista halvan så fixar vi timmen" sa P. Sure, tänkte jag utan någon större övertygelse.
Fortsatte i ett jämnt tempo o matade på kilometer på kilometer. Efter 7,5 km gick banan ihop med 5-km-banan och det blev trångt så vi fick sicksacka lite för att hålla tempot uppe. Vid 8 km började jag få vittring på under timmen och vid 9 trodde jag att det skulle funka, trots att det är en grym avslutning med en elak backe. Men så blev det plötsligt väldigt trångt då det blev spänger och då kändes det kört igen. Låg på som en iller uppför backen och lyckades pusha på och öka farten i spurten. Kollade klockan, men nä... Fast tydligen missade jag att stänga av den direkt, så jo vi klarade under timmen. Tiden blev 59.58 och jag är sjukt nöjd att fixa ett millopp under timmen. Sist var på just Blodomloppet för 4 år sedan i Karlskrona, fast då var det en annan bana.
Totalt var detta sjunde löppasset i år, så man kan väl säga att jag sprang på gamla meriter. Men de har jag ju också kämpat för...
P gjorde ett strålande jobb idag, pratade mycket så jag hann aldrig tänka "trött"!
Kondisen är ok, vissa muskler är mindre ok. Rygg, mage och höftböjare är tydligen underdimensionerade...

fredag 13 maj 2016

Tre på rad

Kände mig trött och sliten på dagens cykelpass, trots att distansen och intensiteten inte var något att skryta med.
En snabb titt i träningskalendern och jag konstaterade att jag tränat tre dagar i rad, för första gången i år. Troligen skedde det inte förra året heller, så det är minst 1,5 år sedan. Då är det tillåtet att vara trött!

måndag 9 maj 2016

Kanonloppet

Vaknade före Junior idag (av klockan), och det tog emot väldigt mycket att kliva upp. Kikade ut på vädret som såg strålande ut så det var bara att pallra sig upp. Hade bestämt med S idag att cykla Kanonloppet 10 mil, barnvakt var fixat så det var ju bara att ta chansen att få ett långpass.
Vi hamnade i en bra klunga efter start, låg med och det kändes bekvämt. Efter Ryd så svängde vi som skulle köra 10 mil medan de (flesta) i den klungan fortsatte rakt fram, mot 15 mil. Vi var nu 7 kvar och de andra verkade starka. Efter någon  mil släppte S och jag valde att släppa o köra med henne. Hade ju lovat att hålla koll på henne, hon hade precis fått en ny astmamedicin så jag ville inte lämna henne själv.
Matade på rätt bra på hemvägen, och trots  en svacka på slutet så lyckades vi hålla  ett snitt på strax över 30 km/h, vilket ju kändes nice! Nu är jag så trött så ögonen trillar igen!

torsdag 5 maj 2016

Saknad

Idag är det ännu en jobbig årsdag, saknar min lillkise.

tisdag 3 maj 2016

Gotland

För ett par veckor sedan såg jag en annons på billiga resor till Gotland. Det var oräkneligt antal år sedan jag var där, så drog med mamma och Junior och åkte dit i helgen. Det visade sig vara ett hellyckat drag, då vädret var strålande hela helgen.
Vi tog en dag på Fårö, vilket vi uppskattade alla tre. Naturen var enastående! Fullt med sjöfåglar också, mysigt  att höra ejdrarna låta, se havsörnarna cirkulera, tärnorna skräna och känna solen värma...
Kort och gott, nöjd med helgen!

måndag 25 april 2016

Varor

Jag tycker att det är spännande att gå i snabbköpen när jag är utomlands. Dels finns det en massa annorlunda käk, men också sättet att lägga upp och presentera varorna skiljer sig.
I Guatemala hittade jag till exempel ris, bönor och majs i lösvikt. Köttbitar kunde man köpa styckvis i affären (ja, det låg köttberg i kyldisken). Mycket personal ute i affären som var hjälpsamma, trots att vi inte pratade samma språk. Hittade även en snygg fiskdisk!

lördag 23 april 2016

Listor

För länge sedan, vad som nu känns som i ett annat liv, hade jag koll på grejer. Jag visste vad som behövdes göras eller handlas och löste det. Nuförtiden är detta ett minne blott, och det började kännas rätt kaosartat, men för något år sedan fick jag tipset av min strukturerade vän att skriva listor.Det tog emot men ok, det var ett sätt att få lite ordning. Sagt och gjort, och det funkade.
Nu var det ett tag sedan jag gjorde någon sådan lista (packlista var det senaste), och när jag nu skulle få lite avlastning en tid så skrev jag ihop en lista, för att inte glömma något. Jag fick ihop typ 25 punkter som skulle hinnas med på två veckor. Kändes lite orimligt eftersom den mastigaste punkten är typ 40 timmars jobb, ingen ekvation som går ihop med en aktiv 1-åring i huset.
Inser att jag nog får sätta ett längre perspektiv på vissa av punkterna...
Och hur det går? Två punkter klara, sju är påbörjade och en punkt är oläslig så den är förhoppningsvis inte så viktig! Några av grejerna går att skjuta på (fast jag VILL fixa nu!!!) och den enkla punkten klipp gräset får vänta, för just nu ligger det snö (!) på gräset. Skönt att naturen samarbetar lite :)
Hittade en gammal lista när jag röjde lite, och då fick jag uppleva det som är bra med listor, nämligen att man kan se vad man gjort. Ibland känns det som jag inte får något gjort, men när jag ser de överstrukna punkterna så inser jag att det faktiskt händer en del, trots allt.

tisdag 19 april 2016

Tikal

28/3 klockan 22 avgick bussen från Guatemala City, buss hela natten och vid 7 var vi framme i Flores. Buss någon timme till och sedan var vi framme i Tikal. Vi valde att promenera själva istället för att anlita en guide. Det fanns informativa skyltar att läsa, och det var rätt skönt att kunna välja väg själv och faktiskt kunna gå omkring där när det var helt folktomt på sina ställen.
Temperaturen var över +30° och vi bar et antal kilo på ryggen (packning för två nätter och en dag). Jag hade fått låna en camelback, och min nya rygga var designad för en sådan också, med hål för vattenslangen - perfekt!

Tikal

Templen var imponerande. Djungeln var häftig, det är lite annan flora och fauna mot vad jag är van vid. Apor, ödlor, vackra fåglar... Och äntligen fick jag se kolibrin! Hade gett upp hoppet om att få se den, men så när jag går och tittar på en vacker blomma så får jag plötsligt syn på en liten gynnare som flaxar som bara den. Går inte att ta miste på att det är en pytteliten fågel!

Kvällsdopp i Lago Petén Itzá

Vi åkte tillbaka till Isla de Flores på eftermiddagen och han kolla in stan lite där. Fick tipset att kolla på solnedgången från en kyrka, som låg på toppen på ön. Utsikten var sådär, lite fula hus innan sjön, och stenbänkarna var så varma så det gick knappt att sitta på dem. Ett gemensamt beslut blev ett dopp i sjön istället. Vattentemperaturen var nog runt +30° så det var bara skönt att gå i. En hel dags svett efter Tikal-promenaden, och vi fick njuta av en fantastisk solnedgång. Efter det hann vi käka innan vi tog bussen tillbaka till City.

Jag har verkligen fått se mycket av Guatemala, och det är spännande att se olika typer av landskap. Har färdats mycket på vägarna, och de är kanske inte av högsta klass (milt sagt) och trafiken är inte så rolig. Men att få åka längsmed (och över) bergskedjor, se olika klimatzoner, tätorter, odlingar byar - det är häftigt! Fast just Tikalresan såg jag inte så mycket på just själva bussresan eftersom det var mörkt. Men bussen var bra, satt bättre i den än på planet från Guatemala till Madrid. Fast det kan ju bero på att jag inte hade Junior i knät också...

söndag 17 april 2016

Kosläpp

Det har blivit tradition att åka till kosläppet i Bräkne Hoby. I år är det (minst) fjärde gången jag var där,och självklart skulle Junior få prova på massor. Det var första gången han red en lite längre sträcka, men det gick bra. Det ska böjas i tid...
Vi var där till nästan stängning och då var iallafall jag trött. Men kände mig ändå avlastad, eftersom P hjälpte till att bära Junior när han inte ville sitta i vagnen. Sådant som är självklart i familjer med två föräldrar, medan jag är van att kånka och fixa allt själv. Jag hade nog aldrig kunna sätta mig in i hur mycket man kan uppskatta sådan hjälp om vi fått vara den familjen vi skulle vara. Då hade det ju varit självklart att dela på ansvaret. Är väl medveten om att man kanske inte delar helt lika på allt i alla familjer, men troligen så hjälps man åt mer eller mindre iallafall, oftast.
En annan grej som är lätt att glömma som ensam förälder är att planera mat för sigsjälv. Har en hyfsad matplan för Junior, även om jag inte håller den till punkt och pricka. För egen del är det lite si och då. Som idag höll jag på att glömma bort att äta, men en snäll granne påminde mig att det kanske vore bra.

onsdag 13 april 2016

Agua

Schysst utsikt mot vulkanen Agua, ett stenkast från mitt sovrum när vi var i Guatemala City. Oftast var det inte såhär bra sikt, bara en liten stund senare kom ett moln ivägen.
Samma vulkan såg vi från ett annat håll när vi var i Antigua. 

onsdag 6 april 2016

Sofias Änglar

Plötsligt virvlade det in ett gäng hantverkare, kamerateam, programledare ja en hel drös med folk... Allt tack vare att Sara ville göra något för att underlätta mitt liv och skickat ett mail till Sofias Änglar. De ville hjälpa mig och kom och fixade.
En del av mig tänkte "låt mig vara, jag vill sörja i fred" medan en annan del av mig tänkte "det kommer ändå aldrig att bli som förut, gör det bästa av situationen." Jag är glad att jag lyssnadepå den senare av rösterna. De har fixat jättefint hemma och jag kom en bit framåt i min process.

Junior gillar sin lekplats, men jag får nog fundera ut en annan låsanordning till grinden, den befintliga var tydligen lite för enkel...

Här kan man se avsnittet.

söndag 3 april 2016

Guatemala

Jag fick en idé för ett antal månader sedan, varför inte åka till Guatemala? Presenterade den för svärföräldrarna som tyckte det var en lysande idé. Sagt och gjort, den 14/3 bar det av och igårkväll kom vi hem. Junior, som imorgon blir 15 månader, börjar bli rätt resvan vid det här laget...
Att det blev just Guatemala är inte så konstigt, då Henriks morbror med familj bor där.
Jag hann uppleva väldigt mycket, så just nu sitter jag har med en hel hög med intryck som fortfarande håller på att bearbetas.
Att resa så långt med en ettåring kräver lite planering. Till exempel visade det sig att det inte fanns (inte vad vi hittade i allafall) någon barnmat på burk där. Eftersom jag fick hjälp med barnvakt när jag packade inför resan så hade jag möjlighet att tänka efter och packade mat till honom även till hemresan, och Junior gjorde sitt genom att vara på ett strålande humör och charma alla han såg. Och med en son med mycket spring i benen så var det ingen risk att bli för stillasittande på flyget, det går alldeles utmärkt att springa över Atlanten...
Finns säkert tusen bilder att kolla igenom, gissar att någon av dem dyker upp här senare.

tisdag 8 mars 2016

Det där med hindrade damer

Varit mång som haft åsikter om uppgörelsen i Vasaloppet i damklassen. Själv blev jag upprörd när jag såg incidenten på slutet som bidrog till att vi inte fick se en schysst spurtuppgörelse.
Har läst att han som orsakade just detta blev diskad, vilket jag tycker är helrätt. För även om alla är trötta så nära mål så måste man respektera att det är en tävlingsklass som avgörs. Krigar man själv inte om pallen så får man snällt respektera detta. Det funkar inte att säga att det är så det är även tidigare i spåret. För säger man så, ja då tycker man att det är ok. Och jag tror inte att det hade uppfattats som ok om situationen var den omvända, att damerna hade försökt köra över herrarna i spåret i sin jakt på placeringar.
Funkar inte heller att skylla på att man inte uppfattat att det var damer som (faktiskt!!) körde lika fort som de själva. Att de missar de gula nummerlapparna kan ju bortförklaras med att man blivit ikappåkt och inte sett dem. Men det låg även en skoter och filmade alltihopa. Jag vet inte hur många skotrar det är med filmkameror som följer åkare i spåret, men en vild gissning är att om man är snabb men inte snabbast så har man ingen skoter som följer en. Och om man har en skoter precis framför sig är det ju väldigt onödigt att göra klantiga försök till att köra om, det kan ju vara så att det är en kommissarie (eller vad de kallas i skidåkning) som kollar om man tar något skate-skär, då borde ju en erfaren skidåkare, även om han är trött, kunde tänka ut att det är ett mindre bra ställe att försöka köra ikull medtävlare på.
Nåja, den åkaren fick sitt straff, och förhoppningsvis törs man fortsätta på den linjen. Det finns säkerligen fler bra lösningar på detta, bara man lägger lite resurser på det. Men då krävs ju en vilja att lösa problemet, återstår att se om den viljan finns.
Under alla år jag tävlade XC så var det oftast flera klasser som startade samtidigt, eller med starttider som gjorde att man blev varvad. Vad jag minns så var det de bästa åkarna (de som verkligen hade något att köra för) som var de som visade mest respekt, oftast. Kanske för att de vet hur mycket roligare det är att vinna än att komma tvåa och vet att det betyder lika mycket att vinna oavsett vilken klass man kör?

fredag 4 mars 2016

Byxor

Såg någonstans igår att genomsnittssvensken äger 13 par byxor men använder bara 6 par av dem. Tyckte det lät mycket men tänkte sedan efter. Eftersom det är vintertid nu så har jag ett par jeans som jag har "civilt" (hade gärna haft fler par men det betyder att jag måste shoppa, och prova ut, hopplöst och tidskrävande som kostar pengar), ett par mysbyxor som jag bor i hemma, ett par vintertights som jag springer i, ett par vintercykelbyxor+ några pyjamasbyxor som jag alternerar mellan. Det kanske blir sex par eftersom jag ofta använder skidkläder eller cykelkläder (min skidsäsong är slut nu så växlar över till cykelkläder istället). Om jag räknar sommartights, cykelbyxor, shorts, knickers, ridbyxor, överdragsbyxor + de där två paren snyggbyxor som är bra att ha så blir det långt över 13 par. Men om de tänkte att de där paren som räknas bara är sådana man går till jobbet i/går på stan/visar sig offentligt i, tja då förstår jag varför jag tycker att utbudet i garderoben är skralt. Eller rättare sagt, speglar mina intressen.

torsdag 3 mars 2016

Halvvasan

Har genomfört mitt livs längsta skidpass, 45 km, då jag åkte Halvvasan igår.
När jag letade boende så var det rätt dyrt med hotell för en, så jag kollade med Sara om inte hon hade lust att hänga med. Ställde inga krav på henne att åka skidor, ville bara ha lite sällskap på resan. Men nog stod hon också på startlinjen allt igår, hon med. Jättekul!
Skidträningen har inte blivit vad jag hade hoppats. Januari var ok, fick ju till och med lite styrketräning när jag hade Junior med på passen. Februari blev det sjukstuga och lite annan fokus, sedan var det plötsligt dags! Han få ett pass på skidorna innan som väckte några slumrande muskler. Vädret var mulet med några minusgrader, perfekt för skidåkning men hade gärna varit utan vinden som bitvis var rätt isande.
Anmälde mig tidigt, så stod i startled 1 med start 9.15. Tog det rätt lugnt i början, ingen idé att stressa. Över Oxbergssjön så fick man känna på vinden rätt bra,  och det var som en ringlande orm med skidåkare framför mig. Stakade på kilometer för kilometer. Lyckades ramla två gånger innan Oxberg, men landade mjukt så ingen skada skedd (mer än på egot). Var rätt sliten i Oxberg, men tankade lite energi och kunde vila i utförslöporna. Mental tankning av att se kilometerskyltarna svischa förbi!
Innan loppet hade jag satt ett tidsmål som kändes realistiskt med tanke på form, under 4 timmar. Vid passeringen i Oxberg (ca 28 km kvar) så kändes det som att det fixar jag.
Efter Gopshus var det en lång nerförsbacke där jag nog slog personligt hastighetsrekord! Stolt över att jag vågade släppa efter, speciellt eftersom jag kände igen backen, det var där jag körde in i en hel hög medtävlare på Tjejvasan (de låg över hela spåret) och slog mig blåsvart. Revansch!
Backen efter Hökberg gick också bra, fina spår och vågade hänga med skidorna.
Överlag var spåren väldigt bra, och med startled efter anmälningsdatum så blir det rätt spritt i spåret, vilket jag tyckte var bra. Är inte så säker på att byta spår, speciellt inte när det går fort, så glad att jag kunde välja eget spår i backarna.
Hade helt ok fäste och glid. Inte samma superglid som på Tjejvasan, men i gengäld hade jag fäste...
Tankade energi i Eldris, och kände att jag hade bra fart in mot mål då jag faktiskt körde om några. Mentalt bra.
Men på upploppet var jag jättetrött. Försökte svara när jag blev omkörd men det hände liksom inget, det fanns inget kvar i kroppen.
Första tre milen gick på ca 2.22 vilket känns helt ok.
Kom i mål på 3.37.14 vilket jag är nöjd med, jag kunde inte göra mer den dagen.
Vill jag köra fortare får jag helt enkelt träna lite mer, och gärna åtminstone mer än ett pass över milen innan!
Definitivt sugen på att köra något av Vasorna på skidor igen, men distans, lopp och när låter jag vara osagt. Ska ju funka med vardagen att träna också...

lördag 27 februari 2016

Genrep

Minimalt med träning i februari, mestadels på grund av sjukdom. Har en utmaning på skidor framför mig nästa vecka, och idag blev det ett genrep. Sol, klarblå himmel, bästa sällskapet och bra spår gjorde det till en riktigt trevlig stund i spåret.
Kändes lättare än jag vågat hoppats, men det kan ju bero på att jag haft Junior med mig på de senaste passen, det blir lite tyngre då...
Får revidera mina mål efter mina fysiska förutsättningar och istället för att hoppas på en bra tid så får jag hoppas på en bra dag. Har dock en tid jag skulle vilja klara, vi får väl se om jag kan fixa det...

torsdag 25 februari 2016

Tjock?

Har en princip, köper aldrig något svar telefonförsäljare. Men handlar gärna saker på nätet, vilket ger företagen rätt att kontakta mig på min nitade telefon. Tydligen har jag någon gång i forntiden köpt vitaminer, och enligt detta företaget så behövde jag tydligen gå ner i vikt också.
Säljaren förklarade hur jag genom att köpa (och dricka)  deras välsmakande kaffe skulle bli supersmal utan någon övrig ansträngning. Förklarade för stackarn att jag verkligen inte kan med smaken av kaffe så jag var inte intresserad. Han grep efter halmstrån och stammade fram att de hade andra produkter också. Är det för att de flesta i min målgrupp vill gå ner i vikt som de utgår från att jag vill tappa mer av migsjälv? Erkänner att jag inte sörjer det fett som flytt, men saknar lite av musklerna. Men det som förut kändes viktigt, att tappa några kilo, känns hyfsat ointressant just nu. Igår kom jag tex på att det kanske betyder att jag spannet på finskidorna är för hårt, vilket ju kan ha avgörande betydelse för om jag har fäste eller inte. Sådant är ju mer intressant än siffror på en våg. Största anledningen till att jag vill hålla min vikt nu är för att fortsätta komma i mitt enda par jeans. Händer det något drastiskt med vikten så borde jag köpa nya, och det är inte lockande alls, brukar ledsna innan jag kommer in i provrummet... Alternativt så kan jag bli en kjoltjej så slipper jag ränna runt i affärer, antar att jag har någon som passar...

lördag 13 februari 2016

Lördagskväll

Efter en vecka invaderade av baciller så tänkte jag unna mig en god middag, efter att Junior somnat. God mat, cola och en oläst lördagstidning väntade.
Junior knoppade in kl 19 och allt gick enligt plan. Hjortfilén var perfekt stekt och bara väntade på att avnjutas. Och vad händer? Jo, självklart vaknar Junior. Typiskt. Nästa tanke är att det är faktiskt rätt mycket matos, och jag känner mig tacksam att han faktiskt reagerar före brandvarnaren. Det var inte så osigt att den reagerade, men känns ändå bra att han reagerade och inte bara fortsätter sova när det osar. Gick rätt fort att natta om honom och jag fick sitta ner i lugn och ro och avnjuta maten, lyx!
Lugn och ro är jag inte så bortskämd med annars nuförtiden. Den här veckan har Junior lärt sig att hoppa (stående) från kanten ner i bassängen, listat ut hur barnlåset till ugnen funkar och lärt sig klättra upp på köksbordet...

onsdag 10 februari 2016

Sömnlös

Innan jag fick barn trodde jag på de som sa att småttingar sover mycket. Och om jag passade på att sova när barnet sov så skulle jag kunna hantera det där med lite sömn rätt bra. Det var ju inte så att jag sov jättemycket när jag jobbade, så ansåg mig härdad.
Vad jag inte visste var att det finns barn (som Junior)  som anser att världen är till för att utforskas och det där med att sova kan man effektivisera så klarar man sig på typ 8 timmar utspritt på ett dygn. 20 min här o en kvart där, inte riktigt så att jag hinner sova samtidigt då, så min sömnmängd är väl inte särskilt mycket bättre än när jag jobbade. Skillnaden var att då körde jag hem från jobbet när jag var klar, nu är det tjänstgöring 24/7.
Förra veckans hotellnatt var guld värd, men det där med utvilad är avlägset. Junior tar ingen som helst hänsyn till att jag är förkyld och mår pyton.
Tack och lov för de jag har runtomkring mig som erbjuder sin hjälp sådana dagar, det är värt så himla mycket. Om det bara är att jag får åka och hämta ett paket, själv, så underlättar det den dagen betydligt. Eller att få gå ut med soporna, utan att kånka med Junior...
Om det hade varit som det skulle så hade vardagen blivit mycket enklare. Och vi hade varit två som varit konstant trötta, men vi hade ju haft varandra i alla fall, och möjlighet till mikropauser i vardagen. Tänk till exempel vilken lyx att kunna tvätta håret utan att någon "snor" vattnet hela tiden, sådant som var självklart förut, och borde fortfarande vara... Samtidigt så läser man om De Präktiga som står med pekpinnar och bannar oss som inte njuter till 100% precis hela tiden. Det behöver inte betyda att man älskar sitt barn mindre bara för att man vill sova en hel natt (fastän man sover i samma rum) eller för all del faktiskt tycker att det är skönt att få vara ifred när man tvättar håret. Faktiskt. Junior är bäst på alla vis, ändå blir jag trött ibland.

lördag 6 februari 2016

El

Kom ut en sväng på mtb:n i veckan, med en hel hög likasinnade som sällskap. Fick möjligheten att testa elväxlar. Dum som jag var så testade jag. Alltså, det är dumt att testa något flashigt man inte har råd med, skapar bara habegär.
I övrigt försöker jag rensa. Jobbigt, men försöker att se varje grej som hamnar i kasta-högen som en seger.

fredag 5 februari 2016

Energitankad

Fick möjlighet att få kvalitetstid med Saras. God middag, underbar efterrätt och ett kanonfint hotellrum. Junior var utlånad och hade det bra på sitt håll.
Fick verkligen tanka energi till både kropp och själ, och kände mig faktiskt lite gladare efteråt.
I övrigt har det varit en helt galen vecka, och alldeles jättebra. Händer mycket i huvudet nu, tankarna snurrar fast på ett bra sätt.
Men nu borde jag sova, fått order om att jag ska vara i löparkläderna ett visst klockslag...

lördag 30 januari 2016

Pumpat

Sagt och gjort, tog med vagnshjulen till macken och hällde i lite mer luft, och igår blev det ett pass i löpardojorna med Junior. Trots att det säkert var ett par veckor sedan sist så kändes det helt ok, och det märktes att vagnen rullade lättare, intressant! Tänk vad lite luft kan göra skillnad.
Sedan är det ju fortfarande promenadtempo uppför vissa backar, men men. Prio ett är ju att komma ut, inte att göra något som jag inte fixar.

torsdag 28 januari 2016

Styrka!

Senaste skidpassen har blivit rena styrkepassen då jag skaffat skidor till vagnen och haft Junior på släp. Jätteskönt att slippa vara beroende av barnvakt för att kunna få skidträning!
Det blir ungefär 25 kg extra att släpa på, och jag lovar, det känns i kroppen! Att jag dessutom fick frågan "Hur vältränad är du egentligen?" på andra passet Junior var med, det kändes bara bra, något jag kommer att leva länge på!
Nu är det tyvärr töväder, så skidorna får helt enkelt ta en break och jag har monterat hjulen igen nu. Hade besök av N idag dom kom med den briljanta idéen att jag kunde ta med hjulen till en mack o pumpa istället för att jaga en adapter. Det är ju dessutom så mycket enklare att pumpa med tryckluft!