fredag 16 augusti 2019

Alta Valtellina med besk eftersmak

Mitt cykelmål för året var att delta i Alta Valtellina Bike Marathon. Jag satte tidigt upp en plan för hur många timmar jag skulle cykla, letade - och hittade-en ny cykel med utväxling som passar de långa backarna bättre, utan att för den skull väga mer, fixade med barnvakt, bokade hotell i god tid osv.
Väl på plats var inte vädret som jag hade förväntat (soligt och varmt). När vi hämtade nummerlapparna öste regnet ner. Lyckades vända det till min fördel i huvudet och åkte tillbaka till hotellet, åt och förberedde oss för tidig morgon. Kl 22 plingar det till i min telefon. Ett mess på italienska, och redan innan jag hunnit leta upp en översättning på det så anar jag vad det står. Tävlingen inställd.
Ovädret hade tydligen orsakat rasrisk i bergen och dagen efter var prognosen åska i bergen, så de kunde inte garantera åkarnas säkerhet. Min första känsla var en enorm besvikelse. Efter ett tag så tänkte jag på arrangören. Knappast att de ställer in för skojs skull, antar att det är tungt att ta ett sådant beslut så nära inpå start. Så nästa tanke var - skönt med lite sovmorgon och vi cyklar väl en sväng ändå?
Blev en fin cykeltur med Petra (killarna hade mer bråttom och körde själva) och vi avslutade med pastapartyt som arrangörerna bjöd på. Så det blev ungefär som ett bra motionslopp - vi fick ett fint "start pack" fin cykling med trevlig stämning (även om det blev kortare så vi hann tillbaka innan ovädret drog in) och mat efteråt - med vin om man önskade.

Tyvärr med en besk eftersmak då min cykel blev stulen. Så där tog min säsong slut onödigt snabbt, dessutom har jag ingen cykel att köra på i skogen. Jag tycker att alla idioter som ens funderar på att stjäla något ska tänka ett varv till, ta en kurs i empati och faktiskt fundera på hur de själva eller deras när och kära (om de nu har några) skulle reagera.
Valt att inte låta detta förstöra resten av min semester,utan fokuserat på det som varit bra så mycket det går.
Men cykelmål framöver vet jag inte, det återstår att se när jag vet vad det blir för cykel framöver.

måndag 1 juli 2019

50 shades of blue

Efter jag fick sadeln i magen förra söndagen så ser den numer ut som en topografisk karta med höjdskillnaderna markerade i olika färger. Några andra blåmärken i olika nyanser blev det också den dagen. Denna vecka blev utan träning på vardagarna då T var ute och reste. Tog igen det med mtb på både lördagen och söndagen, vilket resulterade i påfyllning på blåmärkena... I lördags testade jag att lägga mig hårt på en stenmur och igår var vi på Isaberg och cyklade, där la jag mig i en hårnålskurva i skogen (där hade jag bättre landningsteknik). Efter alla år på två hjul i skogen har jag alltså fortfarande svårt att hålla på hjulen...
Isaberg var en ny upplevelse. Väldigt fin cykling, och badplats så E och jag kunde bada medan T cyklade. Sedan cyklade jag upp till toppen innan vi åkte hem, bara för att jag ville testa backpass, om vaden accepterade det. Och det gjorde den! Resten av kroppen idiotförklarade hjärnan. Det var ju ändå årets varmaste dag och dryga 30 grader varmt. När jag kom upp till toppen fick jag inte bara utsikten som belöning - det var ett par i en cab som precis skulle köra ner "Bra jobbat" sa det. Blev sådär jätteglad, för jag höll verkligen med!
Isaberg är väl värt ett besök, finns massor av stigar (jag har många kvar att upptäcka) men även andra aktiviteter om man vill göra något annat än att cykla.

söndag 23 juni 2019

X-cup Småland #3, Värnamo

Efter förra helgens fadäs, då vi hade en DNS och en DNF så fick vi hitta på något kul denna helg istället. Det blev smålands x-cup, nytt för mig. Dagens tävling var i Värnamo, ett ställe som jag tävlat på kanske en eller två gånger och det var för närmre 20 år sedan.
Tyvärr hade jag ingen möjlighet att skaffa ny kedja under veckan, så beställde en men leveransen blev försenad. Men T var snäll och lånade ut sin cykel så jag kunde köra. Var där i gott om tid innan start, så hann testa lite av banan. Missuppfattade på ett ställe så testade lite som vi inte skulle köra. Erkänner att jag inte blev ledsen när jag slapp den biten - det var lite trixigt.
Valde B- och C-spår överallt, men på ett ställe fanns det inget alternativ. Fegade när jag testade banan, men under loppet så såg jag att alla andra körde så då gjorde jag med det. En gång. Vikten långt bak o rullade ner. Slutade med att jag fick vikten för långt bak och slog sadeln rätt hårt i magen. Ville absolut inte bryta, så tänkte att minst ett varv, som blev tre totalt. Hade några sekunder tillgodo, så hade hunnit ut på ett sista men kände mig rätt nöjd. För många kilo att släpa på och total avsaknad av backträning. Backträningen får vänta tills vaden känns 100%, men det börjar bli dags att förbättra mig i uppförsbackarna om jag vill vara med att leka - det är så ensamt att harva runt typ sist.

X-cup #5, Höör

X-cup i Höör blev en kort historia för mig. Vi kom iväg sent hemifrån, så det var i princip bara att rulla till start direkt. Vill ju gärna komma dit innan starten går, så var faktiskt där flera minuter innan.
Som vanligt är starten en megalång backe och när vi väl kommer in i skogen så är det bara att ta kölapp och vänta på sin tur i spåret. Lagom till att det börja lossna så drar jag av kedjan. Det var en positiv överraskning för mig att det var såpass många bakom, så jag fick vänta lite innan jag kunde hämta kedjan i spåret.
Tog mig tillbaka till start och fick hjälp att sätta ihop den. Gav mig ut i spåret men märkte rätt snart att det var något som inte stämde då växlarna inte funkade. Upptäckte att kedjan ju var alldeles för kort, och mycket riktigt, ungefär 1 dm kedja låg kvar på brottsplatsen.
10 minuters tävlingstid var väl inte vad jag planerat den dagen, men det är sådant som händer. Men väldigt sällan, tror att det är andra gången jag drar av en kedja så det borde jag väl slippa ett bra tag framöver.

fredag 14 juni 2019

X-cup #4, Hörby

Fjärde deltävlingen av årets X-cup avgjordes i Hörby. Faktiskt så är den banan en av anledningarna till att jag valde att köra X-cup i år. Jag körde den i höstas på ett motionslopp och gillade den såpass mycket att jag ville köra den igen.
Dagen till ära var det sol och varmt, och jag kom i tid till start.
Fortfarande strul med vaden och vidare upp i höften, så jag hade väl inga större förhoppningar på bra placering. Men målet var att hinna köra tre varv.
Starten gör att fältet självseedas, en lång backe sprider ut fältet ordentligt. Tyvärr för min del eftersom jag har mindre bråttom i uppförsbackar än i skogen. Det blev mycket väntan på första varvet, då det bitvis var svårt att komma om. Men en bit in på varvet så kommer jag ikapp Maria från Hässleholm. Vi körde rätt jämnt, hon var starkare uppför och jag trivdes bättre där det var lite knöligare. Vi turades om att ligga före i spåret, båda ville väl checka av styrkor och svagheter för att veta vart man skulle avgöra på slutet.
Vi kom ut på tredje varvet med marginal, så det målet uppfylldes. Jag såg till att ha en lucka så hon inte kom om innan en långbacke, så kunde jag dryga ut lite utför. Visste att hon var starkare på sista biten så ville ha lite lycka där.
Gjorde något misstag och fick stopp, men hon kom inte rik förbi en medtävlare som jag hade passerat, så jag hade luckan som jag behövde på slutet, och denna gång var sekunderna på min sida.
När jag gjorde min första tävlingssäsong (för 20 år sedan) så vann hon alltid över mig, och jag tyckte att hon var omöjlig att slå. Minns hur glad (och överraskad) jag var första gången jag var före henne i mål.
Så det var lite nostalgi, och mycket roligt, att tampas igen i spåret.
Efter tävlingen var det till att ta farväl av min gamla cykel, som har flyttat till nya ägare. Jag får alltid lite separationsångest när det är dags att göra sig av med någon cykel, så det är lite jobbigt. Men gillar min nya vapendragare skarpt, så lär ju inte köra på något annat ändå sedan.

tisdag 28 maj 2019

Västerport Challenge 2019

Västerport Challenge är en kul grej i WOCs regi, man cyklar så många varv man vill under ett antal timmar, sex timmar tror jag att det är. Med start kl 8 så kunde vi dela upp det så T var iväg innan E och jag ens hade vaknat. Han cyklade sex varv på banan, sedan kom han hem o jag cyklade dit.
Körde ett varv med M, sedan fick jag jaga sonen hennes. Jösses vad bråttom han hade, och ändå har han inte hållt på särskilt länge. Kul att se. Det blev samtidigt pers på banan för mig, vilket förvånar mig lite. Ryggen känns inte bra, men iofs, det som känns bäst är ju att cykla i skogen. Men jag tror inte att det var sådan här cykling sjukgymnasten tänkte sig när han föreslog att jag skulle cykla lite...
Nåväl, fick in ett par timmar på cykelkontot iaf, och det är jag tacksam för.

Pearl Izumi MTB, Uppsala

19/5 var det race i Uppsala. Hade tänkt köra korta motionsklassen, men T ville köra långa (två varv på samma bana) så plötsligt var jag inte bara anmäld i långa utan även i tävlingsklass. Känns inte riktigt som att formen är tävlingsmässig än, men arrangören hade separat Damstart, vilket jag ville gynna även om jag misstänkte att det skulle innebära en jumboplats för mig.
Anledningen till att vi öht valde att köra var för att vi var bjudna på (en mycket trevlig) fest i Stockholm dagen innan, så vi hade ändå planerat att tillbringa större delen av helgen i Uppsala.
Veckan innan race kulminerar smärtan i min vad som bråkat på sista tiden. Fick behandling och tejpning, vilket hjälpte tillräckligt. Men försökte ändå att inte gå ut för hårt. Hade ett tidsmål, att komma under 3 timmar.
Banan känns nästan som hemmabana, cyklade nästan alla stigar med fatty när vi var upp i julas.
Kände direkt att alla andra var tusen gånger starkare än mig, så jag släppte nästan direkt. Försökte hålla mitt tempo och disponera kraft för tre timmars jobb. Större delen av första varvet så cyklade jag med ett stort leende på läpparna - jag gillar verkligen min nya hoj!
Blev tröttare o tröttare och tänkte att det räcker med ett varv, men sedan tänkte jag att jag behövde träna mitt pannben och ville ha känslan av att vara nöjd efteråt. Kändes ok att gå ut på andra varvet, och höll energin i drygt två timmar. Stannade vid kontrollen i Sunnersta och fyllde på lite energi för att orka upp för backen andra gången. Men kroppen tyckte att den gjort sitt och på vägen tillbaka mot slottet var väggen ett faktum. Motionsklassen började komma ikapp och något frågade lite oroligt hur det var när jag stod dubbelvikt över cykeln efter att ha kräkts i en uppförsbacke. Fick lite medlidande när jag sa att det var lugn det var bara väggen.

Nu var alla tidsmål som bortblåsta, varje avklarad kilometer var en seger. När jag närmade mig slottet för andra gången så insåg jag att jag skulle komma i mål på en tid strax över tre timmar. Surt, men samtidigt är jag glad att jag inte bröt efter första varvet. Massage ingick i startavgiften, vilket jag nyttjade innan jag åt (det ingick mat också). Rullade hem till mamma och kunde sova lite efter att ha duschat - så trots väggen kände jag mig rätt ok på kvällen tack vare god återhämtning.

Trots allt så är jag nöjd. Tiden är inget att hurra för, men kropp och knopp höll i över två timmar, och återhämtningen funkade bra. Det tar tid att komma tillbaka efter alla smällar senaste åren, men uppenbarligen går det på rätt håll.