fredag 8 februari 2019

Uppdatering

I förra inlägget nämnde jag ett träningsmål för året,vad gäller löpningen.
I januari blev det ett ynka pass i löpardojorna, vilket i sig inte tar mig närmre mitt mål. Men fick ihop desto mer cykeltid, vilket känns riktigt bra. Har ju haft förmånen att kunna cykla till jobbet lite då och då. Nu har jag bytt uppdrag, så det blir lite meckigare. Längre hemifrån, så det blir svårt att hinna med att lämna, jobba mina timmar och hämta. Men jag hoppas på att få några chanser att cykla dit, behöver få in timmar på cykelkontot. Annars får det bli lite mer lunchträning istället, vilket ju kan motivera mig lite extra att komma igång med löpningen.

I övrigt orkar jag inte riktigt med alla duktiga människor som gör allt det där jag också skulle vilja orka. Försöker att låta bli att läsa om vad alla supermänniskor gör, för att slippa stress över att inte orka samma saker. Men hemligheten kanske är att de lever i en annan tidszon? Deras dygn kanske har fler timmar än mitt? Så de lämnar sina barn på en förskola i en normal tidszon, sedan hoppar de in i sitt 26-timmarsdygn igen och hinner både jobba, träna och handla innan de hämtar hem sina småttingar (som säkert sover 12 timmar varje natt) och hinner både baka, laga näringsriktig mat, baka bröd och lite föreningsliv innan de sover sina 8 timmar? Eller hur hinner de annars med allt?

onsdag 2 januari 2019

Träningsmål

2018 var knappast året jag sprang mest. Inte ens varje månad snörade jag på mig löpardojorna. 2019 har hittills varit helt träningsbefriat men hoppas på att kunna ändra på det snart.
Har ett mål att klara att springa 5 km under 30 minuter i år. Inget man vinner tävlingar på, men en tid som förhoppningsvis får mig att känna mig i ok form. Och det räcker för mig.

måndag 31 december 2018

18/19

Tagit mig igenom hösten, och nu gläntar ett nytt år.
Inga löften, men ett antal mål är uppsatta.
Inga omöjliga, och inte hela världen om jag missar dem. Skillnaden mellan ett löfte och ett mål är att ett löfte är ett förtroende som kan brytas om man inte lyckas, men ett mål är något jag sätter upp för min egen skull, och något jag strävar efter att uppnå. Om jag missar målet så har jag ändå (förhoppningsvis) jobbat för att klara det och har nyttan kvar men ett brutet löfte är något negativt.
Sedan har jag en kul-grej, ett cykellopp i alperna. Men det blir ju bara kul om jag är hyfsat tränad, så senaste dagarna har jag faktiskt haft det i huvudet när kroppen varit sliten.
Har kunnat njuta av skogscykling på (knölig) snö, så kan jag hålla i träningen under våren så blir det ett roligt lopp 😊

fredag 31 augusti 2018

Otränad

Efter en lång och varm sommar känns du nu som höst. Naturens färger börjar skifta, och ute häller regnet ner.
Blev lite cyklat igår, men det var lite som ett slag i ansiktet när jag insåg hur illa det är med kondisen.
Nästa vecka börjar både Minisim och jympa för Plutten,jag hoppas att han kommer att gilla det. Så för hans del behöver jag i alla fall inte oroa mig, han lär röra på sig tillräckligt. Värre då för egen del, då min vardag tyvärr är alldeles för stillasittande.

onsdag 22 augusti 2018

Shopping

Det har varit en händelserik sommar, och vi har upplevt mycket. En mindre rolig erfarenhet var att bli bestulen på de flesta kläder som passar just nu, efter att ha lagrat in onödigt mycket choklad i fettcellerna. För närvarande hoppas jag på en varm höst, eftersom jag inte äger några långbyxor som jag kommer i (ok, några träningskläder men de kan jag inte ha på jobbet).
Även mina favvoklänningar blev stulna, så ett tag hade jag inte mycket mer än kläderna jag hade på kroppen. Trist.
Surfade runt efter åtminstone en ersättare till mina klänningar från Desigual. När jag klickat på två som jag tyckte var fina och det stod "barn" på båda gav jag upp - de lär definitivt inte finnas i min storlek. Och långbyxor? Tja där gör jag som strutsen och stoppar huvudet i sanden. Äta mindre choklad eller shoppa? Ungefär som att välja mellan pest och kolera...

måndag 16 juli 2018

Gudinge triathlon 14/7

Gudinge triathlon är något jag varit lite sugen på att delta i, men inte haft möjlighet. Visserligen var det 18:e gången det arrangerades, så jag har säkert haft möjlighet, men då har jag inte vetat att det funnits.
I långa klassen är det 150 meter simning, 6 km cykling och 2 km löpning. Barnen gjorde ungefär halva sträckan.
Solen sken och temperaturen var strax över 30 grader, så jag var glad att det inte var längre distanser.
Simningen var utanför piren, och vi låg i vattnet när vi startade. Första gången jag är med om en sådan start, men det var bra tycker jag. Det blev ingen trängsel alls. Dessutom var det varmt och skönt i vattnet, så det tog nästan emot att ta sig upp till cykeln.
Jag cyklade på fatty, av den enkla anledningen att det var den cykeln jag hade att tillgå. Visste att det skulle bli tungt, men ändå växer hornen när jag väl sitter på cykeln. Pressade mig lite onödigt hårt, så trots att jag släppte av lite på tempot innan växling så hade jag blodsmak i munnen när jag började springa. Löpsträckan var trevlig, jag hade säkert gillat den om jag tränat mer än ett pass i löpardojorna det senaste halvåret. Nu var det mest en plåga. Hade sällskap sista biten, när en annan tjej kom ifatt. Tänkte att håller jag bara hennes tempo så ska jag försöka spurta sista biten.
En liten bit innan mål står min hejarklack, ledd av Junior. Vill ju att han tycker att jag är duktig, så jag tänkte att denna spurt ska jag banne mig ta.
Den andra tjejen ökade lite och jag svarade och till slut gav jag allt. Kändes som jag var före i mål (inte sett något resultat än). Längesedan jag maxade så. Säkert inte helt nyttigt med tanke på hur jag mådde efteråt, men det är lätt att vara efterklok.

måndag 9 juli 2018

Bräknetrampen MTB 19/5

Sent omsider, en rr från Bräknetrampen.
Bräknetrampen är ett motionslopp med flera olika distanser, allt från 15 mil till kortaste sträckan som som är någon mil. Jag har kört en 9-milsvariant på racer några gånger, men i år testade jag mtb-sträckan för första gången. Planen var egentligen att vara hejarklack, men när T erbjöd sig att köra fattyn med Junior i barnsitsen så jag kunde få köra i mitt tempo så hade jag svårt att låta bli.
En kvart innan annonserad start ropade de ut att vi skulle ställa upp oss. Höll på att utfodra Junior med banan men tänkte att det var gott om tid. Plötsligt drar första startgruppen iväg, så jag fick hastigt och lustigt rulla fram till starten för att hänga på andra startgruppen, som startade lite senare.
Uppvärmningen hade jag lyckats glömma bort, så det var stumma ben direkt. Jag försökte att hålla igen, eftersom jag visste att jag skulle få betala dyrt om jag körde för hårt. Gick rätt bra, hittade lite ryggar som jag försökte hålla. Tackade först nej när jag fick erbjudande om att köra om i skogen, men sedan kunde jag inte hålla mig utan körde om och bara njöt av stigarna.
Så såg jag en tjej längre fram som jag ville om, sedan en till... När jag kom i mål kände jag mig nöjd med min insats. Det har inte varit mycket fysisk träning under våren, men det gäller ju att få ihop alla delar och huvudet funkade såpass bra att jag körde fortare än jag tänkt och trott jag skulle klara. Men visst, jag fick betala för det också med lång återhämtningstid. Men jag är nöjd med kvittot jag fick på den mentala biten. Det gav mersmak.