onsdag 13 maj 2020

Uppåt

I helgen/måndags var jag sänkt. Spänningshuvudvärk kan göra asont och däcka en rejält, och ja, jag blev däckad. Såpass att det blev två dagar helt utan träning och minimalt med aktiviteter.
Igår provade jag ett lugnt pass inne, först strukturerad träning där jag höll mig på mattan, sedan lite fritt när det passet var avslutat. Benen kändes mycket bättre än huvudet, kändes bra att kroppen tyckte det var ok. 
Idag var det då dags för race igen, som vanligt på onsdagarna nuförtiden (fast nu är det bara två race kvar i cupen).
Försökte att gå ut lagom hårt, vilket ju är skitsvårt. Har gått ut för hårt på några race och ligger man inte på i början så seglar de andra iväg och får ett ointagligt försprång. 
Det var en lead-in med tre backar, och så småningom kom man till en platt varvbana där fem varv skulle avverkas. På sista backen kom jag ikapp en tyska som kör i min klass (D) och vi körde med några C-tjejer. När vi kom till det platta partiet så var vi fem tjejer som körde ihop och vi höll ihop resten av racet. Tyskan och jag körde om de två första placeringarna, så klart ville jag ju vinna. Insåg att det skulle bli spurt så kände mig lite nervös på sista varvet. Försökte hålla huvudet kallt och få till en bra spurt - vilket jag lyckades med och tog hem spurten i den gruppen! Glad och stolt över att jag lyckades med det, har ju förlorat ett par spurter tidigare under våren, så nu fick självförtroendet sig en liten boost.
Gissar att kroppen svarar lite bättre nu också, nu när halterna av björkpollen har sjunkit. Tacksam för regnet som har kommit. 
Nästa vecka är det nytt race och ny bana, hoppas att den goa känslan håller i sig! 

tisdag 21 april 2020

Zwift

Jag fick en jättebra julklapp av T, en smart trainer. Var väl inte jätteexalterad till en början, tänkte att jag hade monarken men att det kanske blir lite roligare. Testade Tacx egna filmer att cykla till och jo, det var roligare.
Sedan fastnade jag i Zwift träsket. Tänkte att jag skulle se hur kroppen reagerade på att följa ett program igen. Valde ett som skulle vara enkelt, som skulle fokusera på ftp. I början var det tufft, fick slita för att klara av det, fokusera på mat och sömn för att kunna återhämta mig. Ändå så mådde jag rätt dåligt vissa dagar, och efter ett tag så började det att kännas bättre. Klarade mitt mål att träna 1h/dag i januari precis, så när vi åkte till Teneriffa i början av februari så kände jag mig väl förberedd och orkade både träna och ligga vid poolen.
Hoppade på nästa program, men efter några veckor så lockade utomhuscyklingen på nya cykeln mer. Testade några race på Zwift, och fastnade nästan direkt. Vilket lyx att kunna tävla hemma i vardagsrummet, utan att åka bil flera timmar före och efter! 

I coronans fotspår blev ju åtminstone vårens tävlingar inställda, vilket faktiskt inte gör mig så mycket. Skönt att slippa tävla ute under värsta pollensäsongen. Istället är det race varje onsdagskväll, fram tills sista onsdagen i maj 10 race, de 8 bästa räknas. Jag kör i D-klass, med gemensam start med de snabbare tjejerna. Imorgon väntar en bana med mycket uppför, på torsdag väntar troligen ömma ben... 

tisdag 31 december 2019

2019

Under cykelåret som har gått så har jag fått några helt nya erfarenheter. Några av dem hade jag helst klarat mig utan, men nu är det som det är och då är det upp till mig att göra det bästa av situationen.
I början av året så hade jag uppdrag såpass nära hem att det var genomförbart att cykla till jobbet några gånger innan det uppdraget tog slut. Nästa blev lite längre iväg, och varade tyvärr inte så länge, men hann cykla en gång i alla fall dit. 
Hade som mål att genomföra Alta Valtellina i slutet av juli, och innan dess skrapa ihop 100 timmar på cykeln. Kanske inte jättemycket för många andra, men för mig var det något som verkligen kändes bra att jag faktiskt klarade av. Ibland har det varit ett steg framåt och två bakåt, men det har märkt att jag successivt blivit starkare på flera plan, och tål mer belastning. Stolt över att ha fixat det, har verkligen fått kämpa!
Hade ett mål med löpningen, men det fick revideras efter att en vad började trilskas, som toppades med ryggskott en tokvarm dag i somras. 

Höjdpunkten var min nya cykel, Trek Top Fuel 9.9. Kärlek vid första turen, men tyvärr blev vår relation kortvarig på grund av tjuvar. 

Jag hann med några race. För mig började tävlingssäsongen med X-cup i Hässleholm. Där lyckades jag med konststycket att missa starten (mitt eget fel). Mötte hela gänget när jag rullade ner till start. Rullade hela vägen ner, och började sedan jaga efter de andra. 
I Hörby hade jag kul med ett tight race, men i Höör hann jag bara max 10 minuter innan jag drog av kedjan. Det hjälpte inte att jag fick hjälp att sätta ihop den, hade ju glömt kvar en bit kedja i skogen.

Var fortfarande sugen på att tävla, så helgen efter blev det X-cup Småland i Värnamo. Hann inte få tag i en ny kedja (är ju en vardag däremellan också...) så fick låna Tonys cykel. Tvekade på ett ställe när jag värmde upp, men väl på tävlingen så gjorde jag som alla andra o cyklade ner. Lyckades på något sätt få sadeln i magen så den blev alldeles blåslagen, så dropper post blev plötsligt intressant, men hann inte införskaffas innan cykeln blev stulen så har fortfarande inte testat det än. 

Hann med ett lopp i Uppsala också. Med separat damstart i tävlingsklassen så valde jag det, trots att jag kanske inte riktigt kände mig i tävlingsform. Men vill ju stötta det när det väl arrangeras. Den spökande vaden var rejält tejpad, så tordes lita på den. Men energin tog tvärslut och väggen var ett faktum. Klarade inte mitt tidsmål och var toksist, men jag tog mig i mål. 

Alta Valtellina blev som bekant inställt med kort varsel, blev först väldigt besviken men kändes sedan rätt ok ända fram tills cykeln försvann...

Testade el-mtb en heldag, och det var ju grymt kul! Härlig känsla att faktiskt "flyga" uppför backarna. 

Hösten blev kantad av sjukdomar. Kändes lite hopplöst ett tag med en krasch som gav hjärnskakning, otaliga förkylningar, borrelia och en nära anhörig som gick bort. Det är väl helt enkelt så livet är, upp och ner.

Men det har såklart varit bra saker som jag har upplevt också. Framför allt känner jag att jag klarar mer nu än för ett år sedan. Hade ju trott att jag skulle nått min målvikt och varit i superbra form nu, men alla steg framåt är ju på rätt håll.

2020 väntar nya roliga saker. Till exempel en ny cykel är på gång, men det är ju något som händer i framtiden. Den som väntar på något gott väntar alltid för länge. 

lördag 14 december 2019

5 km

Ett av mina mål för i år var ju att springa 5 km under 30 minuter. Tanken var att jag skulle göra det på Olofströms höstlopp, men det blev inte så. Istället sprang jag 2 km med Emil, som startade i tävlingsklass för första gången (mest för att vi inte kom iväg i tid så vi hann inte dit innan knatteloppet). Emil gillade banan som gick i skogen, drog iväg som en avlöning när starten gick och blev irriterad på de som sprang snabbare... Men han hade roligt och jag med. När det var prisutdelning så visade det sig att han kommit på tredje plats! Det såg rätt kul ut när han stod på pallen, ungefär en halvmeter kortare än de andra killarna.


Min löpning har gått lite bättre under hösten, oftast. Men hälsan har strulat lite så det har blivit många bakslag. Förklaringen kom bara några dagar efter jag faktiskt klarat av att springa 5 km och ju nått åtminstone en del av målet. Borrelia. Så nu, efter genomgången medicinkur, räknar jag med att få hålla mig frisk och hoppas på att det blir ordentligt kallt innan det kommer snö, så det blir färre fästingar.

måndag 9 september 2019

Grevaloppet 2019

Efter att min cykel blev stulen så dalade motivationen. Planen var ju att köra några race under hösten. Normalt brukar kroppen funka rätt ok den årstiden, när det inte är några pollen som stör. Istället så blev min tävlingssäsong väldigt kort, tyvärr.
Har tagit fram racern och cyklat lite på den, och lånat Tonys mtb. Lånade den till Grevaloppet, där jag körde korta rundan.
Började regna strax innan start, men tack och lov slutade det inn vi for iväg. Hade först inga planer för racet, vilket kanske var lite dumt, för när starten gick så växte de gamla tävlingshornen ut och jag hängde på i täten. Låg på fjärde plats i startgruppen som bäst, vilket jag fick betala för. Redan i den första lite längre backen stod jag som parkerad, lungorna skrek efter syre, hjärtat bultade och jag undrade lite vad jag höll på med. Växlade ner och tog det lite lugnare, varpå ett helt gäng åkare passerade.
Funkade rätt bra i skogen, kunde hålla ok fart över rötter och stenar. Efter ett tag kom jag ifatt och förbi några av de som hade haft mer bråttom i uppförsbackarna. Tappade lite tempo i slutet, men när jag hörde att någon närmade sig så vaknade jag till liv igen och trampade på den sista biten mot mål. Kom i mål som första dam, vilket var en ren bonus.
Efter målgång lämnade jag över cykeln till T som cyklade med Junior när han cyklade (yngsta deltagaren i Grevaloppet - någonsin) för att sedan köra själv i två varv i dagens huvudklass.
Bra att kunna låna cykel, men nu längtar jag efter en egen.

Resultat

fredag 16 augusti 2019

Alta Valtellina med besk eftersmak

Mitt cykelmål för året var att delta i Alta Valtellina Bike Marathon. Jag satte tidigt upp en plan för hur många timmar jag skulle cykla, letade - och hittade-en ny cykel med utväxling som passar de långa backarna bättre, utan att för den skull väga mer, fixade med barnvakt, bokade hotell i god tid osv.
Väl på plats var inte vädret som jag hade förväntat (soligt och varmt). När vi hämtade nummerlapparna öste regnet ner. Lyckades vända det till min fördel i huvudet och åkte tillbaka till hotellet, åt och förberedde oss för tidig morgon. Kl 22 plingar det till i min telefon. Ett mess på italienska, och redan innan jag hunnit leta upp en översättning på det så anar jag vad det står. Tävlingen inställd.
Ovädret hade tydligen orsakat rasrisk i bergen och dagen efter var prognosen åska i bergen, så de kunde inte garantera åkarnas säkerhet. Min första känsla var en enorm besvikelse. Efter ett tag så tänkte jag på arrangören. Knappast att de ställer in för skojs skull, antar att det är tungt att ta ett sådant beslut så nära inpå start. Så nästa tanke var - skönt med lite sovmorgon och vi cyklar väl en sväng ändå?
Blev en fin cykeltur med Petra (killarna hade mer bråttom och körde själva) och vi avslutade med pastapartyt som arrangörerna bjöd på. Så det blev ungefär som ett bra motionslopp - vi fick ett fint "start pack" fin cykling med trevlig stämning (även om det blev kortare så vi hann tillbaka innan ovädret drog in) och mat efteråt - med vin om man önskade.

Tyvärr med en besk eftersmak då min cykel blev stulen. Så där tog min säsong slut onödigt snabbt, dessutom har jag ingen cykel att köra på i skogen. Jag tycker att alla idioter som ens funderar på att stjäla något ska tänka ett varv till, ta en kurs i empati och faktiskt fundera på hur de själva eller deras när och kära (om de nu har några) skulle reagera.
Valt att inte låta detta förstöra resten av min semester,utan fokuserat på det som varit bra så mycket det går.
Men cykelmål framöver vet jag inte, det återstår att se när jag vet vad det blir för cykel framöver.

måndag 1 juli 2019

50 shades of blue

Efter jag fick sadeln i magen förra söndagen så ser den numer ut som en topografisk karta med höjdskillnaderna markerade i olika färger. Några andra blåmärken i olika nyanser blev det också den dagen. Denna vecka blev utan träning på vardagarna då T var ute och reste. Tog igen det med mtb på både lördagen och söndagen, vilket resulterade i påfyllning på blåmärkena... I lördags testade jag att lägga mig hårt på en stenmur och igår var vi på Isaberg och cyklade, där la jag mig i en hårnålskurva i skogen (där hade jag bättre landningsteknik). Efter alla år på två hjul i skogen har jag alltså fortfarande svårt att hålla på hjulen...
Isaberg var en ny upplevelse. Väldigt fin cykling, och badplats så E och jag kunde bada medan T cyklade. Sedan cyklade jag upp till toppen innan vi åkte hem, bara för att jag ville testa backpass, om vaden accepterade det. Och det gjorde den! Resten av kroppen idiotförklarade hjärnan. Det var ju ändå årets varmaste dag och dryga 30 grader varmt. När jag kom upp till toppen fick jag inte bara utsikten som belöning - det var ett par i en cab som precis skulle köra ner "Bra jobbat" sa det. Blev sådär jätteglad, för jag höll verkligen med!
Isaberg är väl värt ett besök, finns massor av stigar (jag har många kvar att upptäcka) men även andra aktiviteter om man vill göra något annat än att cykla.