Skärgårdsutmaningen 2017

Igår kväll bestämde vi oss för att köra Skärgårdsutmaningen i Söderhamn, P och jag. Har inte tränat swimrun sedan vi gjorde Skärgårdsutmaningen förra året, men kände mig trygg med att jag skulle fixa det, även om vi inte hade några förhoppningar om någon bra tid.
Det regnade hela dagen och temperaturen i luften var cirka 12 grader, temperaturen i yttre skärgården var någon grad varmare medan vattnet i sjöarna var rätt behagligt.
Det hade även regnat mycket innan tävlingen, ungefär 100 mm sedan igår.
Vi tog det väldigt lugnt i starten, joggade runt första löpsträckan i behagligt tempo. Första simningen kändes helt ok, men tog tid. Jag har simmat i öppet vatten en gång sedan tävlingen förra året och P hade lite nya grejer som han inte hade hunnit testa innan som skulle grejas med.
Vi kände oss rätt ensamma på banan i början när vi sprang, men såg andra lag på löpningen. Den längsta löpningen var på cirka 4 km, först i skogen sedan grusväg. Sprang långsamt men sprang hela grusvägen, och vi märkte att vi var starka i löpningen då vi tog oss förbi ett lag och fick kontakt med ett annat. De andra var starkare i simningen så vi hade koll på varandra hela vägen till mål.
Efter den längre löpningen så var det dags att simma lite i havet. Iskallt! Gjorde lite ont att stoppa ner ansiktet i vattnet, och det var lite vågigt, så både den och nästkommande simning var tuffa. Sista simningen var lång, men vi matade på. Kunde vada en del av den simsträckan, då vi drygade ut avståndet till laget bakom, medan de framför oss var snabba simmare och försvann i fjärran. Sista löpningen var på 400 meter och då kunde vi inte göra så mycket åt resultatet utan njöt mer av vår prestation.
Banan var lite omlagd sedan förra året med några fler simningar = fler upp- och igångar i vattnet. Det var även obanad terräng på några ställen, så även om det inte är så lång sträcka så tar det tid att ta sig fram, även för de bästa.
I år gjorde regnet banan lite tuffare, stigarna var översvämmade och vi sprang bitvis i ankeldjupt vatten. I en uppförsbacke trodde jag först att vi sprang i en bäck men det var visst regnvatten som rann... På något annat ställe var det plötsligt lårdjupt, en liten skogsbäck hade tydligen blivit både bredare och djupare än tidigare.
Men humöret var på topp och jag hade roligt. Det kändes helt ok på både löpningen och simningen, och naturen var fin. Vid målgång blev vi varmt välkomnade av arrangören och sedan bjöds det på bullar och innan jag insåg att jag frös så hade jag en filt över axlarna.
Det var riktigt skönt att duscha varmt efteråt, fast jag erkänner att jag saknade förra helgens efter-race-spa litegrann...

Halvklassikern

Här kommer historien om när Sara och jag gjorde Halvklassikern. Det blev en oväntat tuff utmaning, men vi fixade det trots att båda två haft det oerhört tufft privat. Fast jag tror att träningen, loppen och att vi fick möjlighet att umgås hjälpte oss båda att komma tillbaka. Vet i alla fall att jag läkte väldigt mycket under det året.

Allting började egentligen 1/1 2014. Sara, jag och Henrik satt och fikade i ett folktomt Gränby Centrum. Sara och jag försökte komma på något att gemensamt mål, som en anledning att ses och göra något roligt. Det krävs lite planering när man bor 60 mil ifrån varandra.
Jag hade nyligen avslutat Tjejlassikern så jag föreslog Halvklassikern. Men Sara tyckte att det räckte med Tejej till att börja med, så distanserna är rätt överkomliga. Sagt och gjort, vi anmälde oss till simningen och löpningen inledningsvis. Simningen gick sådär, och någon vecka senare fick jag berätta för Sara att jag var gravid och inte skulle kunna avsluta projektet just då. Löpningen fick jag hoppa över eftersom det inte funkade att springa.

Junior var beräknad till januari, så när Sara vann en start till valfritt Lidingölopp så kändes det som att då skulle jag börja min Halvklassiker. Henrik skulle också springa, och jag ordnade barnvakt till vårt ofödda barn och kände att det skulle bli kul. Med supporten hemifrån så hade jag ett personligt mål på hela Halvklassikern, under 10 timmar.
Men två dagar efter vi anmält oss så dog Henrik mycket oväntat, en enorm tragedi. Höggravid som jag var så tänkte jag inte ett dugg på träning eller klassikerlopp just då, men när det närmade sig september så kändes det ok att tänka halvklassiker.

Löpningen gick ok, många tankar i huvudet men någonstans gillade jag att bära nummerlapp igen, tagga och fokusera på ett mål.

När det var dags för Halvvasan så frågade jag Sara om hon ville följa med som support ("Aldrig mer" hade hon tydligen sagt efter Tjejvasan året innan...) och hon inte bara följde med, hon körde runt också, imponerande! Och så var det bara två grenar kvar.

Halvvättern gick rätt bra, en mental dipp, men tog mig igenom den också och blev ännu lite starkare.

Halvsimmet. Inte så lång tävlingstid och det var det första loppet jag klarade utan någon "sorgsmocka".

Jag klarade inte 10 timmar, men jag känner mig faktiskt lugn med det. Jag påbörjade Halvklassikern mindre än ett år efter jag blivit änka och mamma, jag lever själv med Junior med allt var det innebär med träningsmöjligheter, sömn, återhämtning, vardag... Tiden blev 10:28 och jag kom med på topp 10-listan. Jag har tagit tillbaka den delen av mitt liv, och det är jag stolt över.

Dessutom fick Sara och jag kvalitetstid, och hon gjorde en grym insats, och fixade det kanonbra efter sina förutsättningar. Jag tror att vi är lika nöjda båda två!

Snabbaste klassikerna

Lidingö

Halvvasan

Halvvättern

Halvsimmet

Skärgårdsutmaningen

Letade efter ett triathlon som vi skulle köra lag under sommaren. Hittade Skärgårdsutmaningen, swimrun i Söderhamn, istället och kollade med P om han var intresserad. Han hade aldrig simmat i öppet vatten innan, så vi testade en gång innan vi anmälde oss, sedan simmade vi en gång till.
Vi kom dit i gott om tid och kunde spana in vart första doppet skulle ske, var starten var osv. Alla andra såg jätteproffsiga ut, så jag räknade med att bli akterseglad direkt.
Starten gick och Rammstein pumpade ut ur högtalarna, så kändes som ett bra flow. Vi var en liten grupp som gick ner i vattnet samtidigt, men den inledande simningen var bara katastrof. Ingenting funkade och hela idén kändes inte så bra längre. Men så småningom kom vi upp på land och det kändes lite bättre när jag insåg att vi inte var sist. Kommande löpsträcka kändes ok, och när vi kom till första sjösimningen så hittade jag flytet igen. 700 meter och crawl hela vägen.
Klättrade upp på land där vi märkte att vi var starka på stiglöpningen, knölig terräng gav visst fördel åt oss.
När vi skulle simma över nästa sjö blev vi förvirrade. Dimman låg tjock över sjön, och vi kunde inte se några markeringar, trots att det bara var 250 meter som skulle simmas. Vi simmade ut i sjön och hoppades på att se något. En sjö som var full av näckrosor, så det blev en liten extra utmaning... Fick syn på markeringen och navigera de om. Lagen bakom slapp på så vis simma den extrasvängen...
Vätska, bulle och dags för längsta löpningen. 1,5 km stig följt av 3 km grusväg som ledde till havet. Där delade sig banorna, långa på ett håll medan vi vände norrut på korta banan. Svinkallt!
Försökte veva på så gott jag kunde för att få komma upp igen, men det var rätt strömt så kändes som jag inte kom någon vart.
Sprang över en ö innan det var dags att bada igen. Sprungit ikapp ett lag i vår klass, men visade sig vara Ångbåten med kompanjon, grymt snabba i vattnet. Men vi kom ikapp i slutet av kommande löpning. Sista simsträckningen blev en låååång vadarsträcka istället. Det var tungt och såg verkligen musten ur oss. Vi hade passerat Ångbåten och nosade på nästa lag, men orkade inte. Sista löpningen var en extra utmaning med skorna fulla av sand, men samtidigt en bra känsla, vi fixade det!
Tvekade förvisso aldrig, visste att vi skulle klara det, men känslan när man vet att snart går jag i mål och är nöjd, den är härlig!
Vi slutade på en tiondeplats, tid ca 2.27 vilket vi är nöjda med.

Tävlingen i sig var mycket trevlig. Bra stämning utefter banan, trevliga funktionärer och bra banmarkeringar. Extra cred för att det satt skyltar med kommande sträcka på både simning och löpning, och typ av terräng. Trevligt med både medalj och tröja efteråt.
Om vi kommer tillbaka? Återstår att se, behöver träna lite mer löpning i så fall.

Halvsimmet

I fredags var det dags för den sista delen i Halvklassikern, nämligen Halvsimmet. 500 meter medströms i Vansbro, avslutas med 1000 meter motströms i Västerdalälven.
Sara och jag hade anmält oss tidigt och stod i den första oseedade gruppen med start 14.20. Vi han doppa oss i ån innan, vilket kändes bra. Temperaturen var 17 grader, vilket var lagom.
När starten gick så bara vällde alla startande ner i vattnet, och det blev lite positionsjakt i början. Efter ett tag hittade jag en rygg som jag försökte följa, men det gick tyvärr lite för fort för mig så jag fick släppa. Men ganska snabbt kom det en och simmade om, och den ryggen höll jag länge. Hon simmade bröstsim, så det var enklast att följa med samma simsätt. Alternerade med crawl när jag behövde komma ifatt, men märkte att jag inte hade så mycket uthållighet då.
Kunde simma avslappnat utan någon större hets. Men när min "draghäst"  simmade om en så drog jag om båda eftersom jag kände mig stark och såg en liten klunga längre fram. Orkade dock inte ända fram utan fick simma väldigt länge i ingenmansland mot strömmen. Ett par hundra meter från mål kom det ikapp två stycken, och jag hängde på dem. Kände att jag hade crawl kvar, så bet i och hängde med dem och planerade att ta dem i spurten. Med 25 meter kvar gick jag över till crawl och spurtade om dem innan målgången med en bra känsla i kroppen.

Det var svårt att sätta mål inför loppet eftersom jag inte alls simmat så långt på träning i år, men hoppades på att klara under 40 minuter. När jag kollade tiden blev jag glatt överraskad, 37.11! Placering 178 av 1590 totalt, vilket verkligen är bättre än jag trott! Riktigt skönt att avsluta Halvklassikern med den känslan i kroppen.
Sara gjorde ett bra lopp hon med, så vi var två nöjda tjejer i bilen sedan.

Efter dusch och mat styrde vi kosan mot Uppsala, och på kvällen firade vi genom att kolla på Big Fish på Katalin. Gissa hur skönt det var med sovmorgon dagen efter?!

Simning

För två år sedan lärde jag mig crawla och gjorde sedan Kustjagaren där jag crawlade alla sträckorna. Veckan efter simmade jag Tjejsimmet i Vansbro, vilket inte kändes så bra, crawlade bara en liten bit.
Nu har jag tagit upp det där med simning i öppet vatten igen. Första passet var för en vecka sedan. Då tyckte jag det var jobbigt med mörkt (och kallt) sjövatten, men tog det i min takt och kände att det kanske kunde finnas lite crawl kvar, men kändes avlägset.
Den korta våtdräkten har tydligen ändrat storlek under den här tiden, eller så blev den uttöjd på Kustjagaren när jag sprang med den på... I vilket fall som helst så är den rätt luftig, så i helgen testade jag den långa, som satt betydligt tightare. Kollevik bjöd på +22°C och betydligt klarare vatten och då funkade crawlet bättre. Men orken... Muskler som inte används har en benägenhet att bli svagare och mindre uthålliga, så även simmuskler.
Försökt locka fram vad som finns i kroppen, det är väldigt nära nu till den sista delen av Halvklassikern.

Kustjagaren 2014

Har drabbats av semester, så nu har jag åtminstone ork att slänga in ett par bilder...   Den korta versionen är smärta är vekhet som lämnar kroppen. Kan konstatera att jag var lite extra vek under framfötterna...
Före, laddade och spända inför en tuff utmaning.

Förväntansfulla

Målgång. Mest lättad över att slippa springa mer, kastade mig över godiset som bjöds eftersom den enda energin som fanns i kroppen då var bunden till fettcellerna...

Lättnad!

 Stolt över att vi fixade det, och att jag fick ihop crawlet!

Mål!

För sju veckor sedan fick jag en knäpp idé. Såg att det var en i triathlonklubben som sålde sin startplats till Kustjagaren
Frågade Sofie, som jag precis lärt känna, om hon ville bli min teamkamrat. Hon antog utmaningen, och sedan var det bara att sätta igång med träningen.
Jag fick sätta fokus på att få ihop crawl, lära mig att simma i öppet vatten (enorm skillnad mot att simma i bassäng) och försöka få ihop lite löpning.

Mör efter andra långsimningen

Vi hann med några gemensamma swimrun-pass innan vilket var absolut nödvändigt. Mycket nytt som jag inte testat förut, växling mellan simning och löpning, springa i våtdräkt och badmössa (det har ju inte varit någon jättevarm sommar), och letade fram camelbacken som hängt med på diverse distanspass och race på cykeln. Det funkade att både simma och springa med den också.

Vi förberedde oss så mycket vi hann, men jag har inte löptränat särskilt mycket under vintern, och visste att jag inte var den starkaste länken fysiskt. Hoppades dock på att all tävlingserfarenhet jag har från cyklingen skulle komma till användning istället.

Igår var det då dags för att se om vi skulle klara det. Den korta versionen är ja vi fixade det! Den lite längre kommer under veckan i en race rapport. Kroppen begär vila och sömn nu.

Simma till jobbet

Imorse simmade jag till jobbet. Företaget anordnar detta varje år, med start inne i "staun" (vid Blå port) och ut till Verkö. En nätt liten sträcka på ca 2,4 km.
Vi var 10 st som hoppade i plurret kl 7 imorse, och fem följebåtar som höll koll på oss. Vattnet höll en temperatur på 15,5-16 grader. Kändes väldigt kallt till en början! Men så småningom kom jag igång och efter ett tag fick jag ner ansiktet i vattnet och kunde börja crawla. Faktiskt mest nöjd med slutet, då jag crawlade på riktigt länge.
Tiden blev 1.08, och målet var under 1.15, så nöjd, det är jag.
Nu ska jag återhämta mig och ladda för lördagens bravader.

Badpremiär

Ikväll simmade triatleterna i Långasjön, och jag med. Skillnaden var att de andra crawlade och jag fick knappt ihop mitt bröstsim, som vanligtvis är helt ok. Just nu känns sommarens utmaningar övermäktiga!

Simning

Har kommit igång bra med simningen, håller stadigt 2 ggr/vecka, och crawlet börjar kännas helt ok. Men i början på varje pass så känns det helt hopplöst, som att det där fixar inte jag utan att svälja halva bassängen och sjunka. Men lite tryggt bröstsim och låta kroppen sakta anpassa sig till det blöta elementet så går det helt ok efter en stund.
Tisdagar är normalt inte världens hippaste dag i mina ögon, men lite kompistid, bra träning, bubbel och bastu så blir det faktiskt en bra dag. Och idag bättre än vanligt, då jag har fredag imorgon :)

Andas

Kravlar på med mitt crawl. Igår crawlade jag på riktigt, i en hel 25 m längd klarade jag i ett streck med andning och allt. Så nu handlar det om timmar och meter för att sätta tekniken.

Och hur blev det med träningsvärken då? Jo en helt ny upplevelse ! Vristerna var helt utmattade och det var instabilt (och smärtsamt) att gå. Men men, några dagar till så kanske jag kan gå lite mer normalt igen...

Nu väntar tre korta arbetsveckor på rad, vilket känns riktigt skönt och välbehövligt! Trots allt sovande i helgen så är jag fortfarande trött.

Crawl

Började crawlkurs för lite drygt en vecka sedan, 8 tillfällen på 4 veckor. Idag har jag kommit halvvägs, och det flyter på. Bassängen är inte så stor, men idag fick jag prova att andas o crawla (TI) och fixade en hel längd direkt, utan kallsup! Grymt stolt! Men blev trött idag, det tar på att lära sig nya saker...

Vansbro Tjejsim

Igår det då dags för del 3 av Tjejklassikern, Vansbro Tjejsim. Har aldrig varit med på någon simtävling, så det var ju något nytt att simma med en massa andra.
Linda var med i vanlig ordning när det gäller klassikerlopp, och Henrik var med och servade oss. Vattnet svalkade med en temperatur på 15,8 grader, på land var det sol och 23 grader.
12.30 gick starten. Kastade mig ut och kom om rätt många direkt. När vi kom upp i Västerdalälven, efter kanske 100 meter, så blev det rätt trångt då alla ville ligga så nära bryggorna som möjligt för att få det lättare mot strömmen. Kostade mycket energi att gå ut i strömmen och gå om, så jag försökte hålla min grupp, och lägga energi framåt, och höll igen när det kostade för mycket att gå om.
Fick några rejäla kallsupar, den sista när jag skulle spurta mot mål med kanske 50 meter kvar, så jag fick nog inte till en så snygg målgång...
Simmade bröstsim, eftersom jag inte kan crawla. Måltiden blev 24.21,vilket jag är nöjd med. Under 25 hade jag hoppats, och så blev det ju.
Blir det fler sim så vill jag lära mig crawla innan, om inte annat så för att snabbt och effektivt kunna passera medsimmare.

Onda tår

Började dagen med ett pass i simhallen. Köpte simglasögon, men är ännu inte riktigt överens med dem, och invigde badmössan jag fick i Mora på Tjejvasan. Segt i kroppen idag, och kände mig lagom kvaddad men nöjd efteråt.
Så händer en typisk Sofia-grej när jag skulle ta handduken efter jag simmat klart, halkar till och ramlar, två tår och ryggen får en smäll, men egot fick den största smällen, trodde jag då. Pep ut i duschen illa kvickt, det var först senare jag insåg att tårna fick den värsta smällen. De är numera lila och vill helst inte vara i vanliga skor. Det gör nämligen skitont.
Stor risk för DNS på Blodomloppet på måndag - skit!