lördag 24 september 2016

Vardag

Hastigt och lustigt har jag jobbat två veckor nu. Börjar komma in i lämna-jobba-hämta-cirkusen, och lyckats få in lite träning. Den här veckan betoning på lite. Dygnet har ju bara 24 timmar, och uppenbarligen behöver man sova ibland, även om jag gör mitt bästa för att ignorera det och gör annat istället.
Att börja jobba igen var något positivt. Ofta kan jag smyga upp innan Junior vaknar, äta och ögna igenom vad som hänt i världen innan jag väcker och lämnar. Fått ett nytt uppdrag närmre hem och har en lite mer normal restid till jobbet där jag får tänka klart mina tankar -mina kollegor har mer självbevarelsedrift än en ettåring- sitta ner och äta min lunch utan att serva någon annan och sedan hämta en son som haft en bra dag med kompisarna på fsk.Funkar ok i huvudet också, vilket är skönt. Visste ju inte hur det skulle funka, men upplever att det hänt mycket över sommaren. Tror att det gjorde mycket att bli av med pappersarbetet som hängde över mig 1,5 år. Hade varit stressande även utan en svår sorg.
Kan också konstatera att trots att det händer mycket bra saker så blir jag trött i huvudet ibland. Det gör eftermiddagar som igår extra värdefulla, när jag fick möjlighet att ta mig ut på en ridtur. Så skönt att komma ut i en höstvacker skog till häst och bara vara!
Det kommande höstmörkret känns sådär, men har lite planer på hur jag ska tackla det, har planerat in några grejer som jag ser fram emot. Det är lite som att köpa fin choklad och vänta med att äta den. Vet att jag investerat något för mig själv som jag kommer att njuta av, och när det väl är dags så kan man njuta av nuet - dubbel glädje!

måndag 19 september 2016

Halvklassikern

Här kommer historien om när Sara och jag gjorde Halvklassikern. Det blev en oväntat tuff utmaning, men vi fixade det trots att båda två haft det oerhört tufft privat. Fast jag tror att träningen, loppen och att vi fick möjlighet att umgås hjälpte oss båda att komma tillbaka. Vet i alla fall att jag läkte väldigt mycket under det året.

Allting började egentligen 1/1 2014. Sara, jag och Henrik satt och fikade i ett folktomt Gränby Centrum. Sara och jag försökte komma på något att gemensamt mål, som en anledning att ses och göra något roligt. Det krävs lite planering när man bor 60 mil ifrån varandra.
Jag hade nyligen avslutat Tjejlassikern så jag föreslog Halvklassikern. Men Sara tyckte att det räckte med Tejej till att börja med, så distanserna är rätt överkomliga. Sagt och gjort, vi anmälde oss till simningen och löpningen inledningsvis. Simningen gick sådär, och någon vecka senare fick jag berätta för Sara att jag var gravid och inte skulle kunna avsluta projektet just då. Löpningen fick jag hoppa över eftersom det inte funkade att springa.

Junior var beräknad till januari, så när Sara vann en start till valfritt Lidingölopp så kändes det som att då skulle jag börja min Halvklassiker. Henrik skulle också springa, och jag ordnade barnvakt till vårt ofödda barn och kände att det skulle bli kul. Med supporten hemifrån så hade jag ett personligt mål på hela Halvklassikern, under 10 timmar.
Men två dagar efter vi anmält oss så dog Henrik mycket oväntat, en enorm tragedi. Höggravid som jag var så tänkte jag inte ett dugg på träning eller klassikerlopp just då, men när det närmade sig september så kändes det ok att tänka halvklassiker.

Löpningen gick ok, många tankar i huvudet men någonstans gillade jag att bära nummerlapp igen, tagga och fokusera på ett mål.

När det var dags för Halvvasan så frågade jag Sara om hon ville följa med som support ("Aldrig mer" hade hon tydligen sagt efter Tjejvasan året innan...) och hon inte bara följde med, hon körde runt också, imponerande! Och så var det bara två grenar kvar.

Halvvättern gick rätt bra, en mental dipp, men tog mig igenom den också och blev ännu lite starkare.

Halvsimmet. Inte så lång tävlingstid och det var det första loppet jag klarade utan någon "sorgsmocka".

Jag klarade inte 10 timmar, men jag känner mig faktiskt lugn med det. Jag påbörjade Halvklassikern mindre än ett år efter jag blivit änka och mamma, jag lever själv med Junior med allt var det innebär med träningsmöjligheter, sömn, återhämtning, vardag... Tiden blev 10:28 och jag kom med på topp 10-listan. Jag har tagit tillbaka den delen av mitt liv, och det är jag stolt över.

Dessutom fick Sara och jag kvalitetstid, och hon gjorde en grym insats, och fixade det kanonbra efter sina förutsättningar. Jag tror att vi är lika nöjda båda två!

Snabbaste klassikerna

Lidingö

Halvvasan

Halvvättern

Halvsimmet

Vila

Har bara kört roliga pass sista veckan, bara ut och gjort något för att komma ut. Fyra pass med Junior på släp och en MTB-lektion med M som jag råkade dra ut på en lite onödigt teknisk runda. Fördelen är att det blir lättare nästa gång, nackdelen är att jag lämnade tillbaka en blåslagen o blodig M efter vårt lilla pass...
Idag kändes det som höst, men en solig och vacker dag. Sög i cykeltarmen men efter moget övervägande fick det bli en promenad istället.

Börjat jobba, Junior har börjat förskola och det är en massa processer i huvudet. Det blir för mycket ibland, då måste man ta ett steg tillbaka, andas och bara vara här och nu. Och göra det innan kroppen slår bakut och hjärnan helt nerkörd i kängorna.

För övrigt har jag fått en hel hög husockupanter på halsen. Bananfluginvasion. Äckligt. Fick tips om vinäger så det provade jag. Och de samlades där, allihop. Ungefär som törstiga konsertbesökare vid baren efter en spelning. Några bananflugor tränade simning, ivrigt påhejade av sina kompisar. Det verkar som att vinägern gjorde dem extra fertila, för det känns som att antalet ständigt ökar. Säkert muterar de också så snart kommer de att kräva annat än vinäger, och inte flytta i första taget...Tips på hur jag ska avhysa dem innan de tar över helt?

torsdag 15 september 2016

Sparbanken i Karlshamn Triathlon 2016

En sen racerapport. 
3/9 var det triathlon i princip på hemmaplan, så jag passade på att köra supersprintklassen. 320 m simning, 10 km cykel och 2,5 km löpning. Blev lite tight med tid innan start, så hann inte testa att simma innan. Dumt, eftersom simglasögonen läckte så mycket så det inte gick att crawla, o tappade tid när jag meckade med dem. 
Men cyklingen gick bra, och strax innan vändpunkten gick jag upp i ledningen bland damerna, och strax innan växlingen fick jag uppgift på att jag låg 2 minuter efter ledande herre. Löpning är ju inte min starkaste gren, men uppenbarligen gick det rätt bra ändå. Lyckades vinna min klass med cirka 2 minuter, vilket var mycket mer än jag vågat hoppas på. Speciellt cyklingen är jag nöjd med, tydligen har jag lite tryck i benen ändå. Åtminstone när nummerlappen sitter på... 

onsdag 14 september 2016

Grevaloppet 2016

I lördags var det dags för nummerlapp igen. Den här gången var det MTB och motionslopp då Grevaloppet i Karlskrona gick av stapeln. Loppet är två varv på en 12 km-bana, plus en startloop på någon kilometer.  Banan ligger vid Rosenholm, ett fint område för cykling.
Banan innehåller mycket singeltrack och flera korta branta stigningar, så det är mer en XC-bana än en ll-bana.
Vädret var strålande, sol och varmt och banan var torr och fin. Drygt 100 anmälda i klassen som skulle köra två varv, så det kändes som att man skulle ha sällskap under loppet, vilket ju är kul.
I startfållan ställde jag mig bakom en dansk tjej som såg snabb ut. Tänkte att jag ville hålla lite koll, testa att se om jag kunde hänga med. Men när starten gick så märkte jag att hon var lite snabbare, orkade inte riktigt.
Efter startloopen började jag hitta lite jämnstarka cyklister, och några av dem såg jag större delen av loppet.
Det som var min styrka i våras, backarna, visade sig vara en av mina svagheter nu. Istället märkte jag större skillnad på de mer tekniska partierna, där hade jag rätt bra flyt (oftast).
Vid varvningen såg jag danskan, tänkte att hon kanske blir trött så jag försökte hålla tempo men det hjälpte inte. Var 3 minuter efter i mål. Kändes ändå ok, jag vet att jag har möjlighet att förbättra mig mer än så. Åka försöka ha det som morot i vinter för att motivera mig att träna bra då.
För övrigt har jag börjat nytt uppdrag idag. Spännande att vara tillbaka i arbetslivet igen.