lördag 24 september 2016

Vardag

Hastigt och lustigt har jag jobbat två veckor nu. Börjar komma in i lämna-jobba-hämta-cirkusen, och lyckats få in lite träning. Den här veckan betoning på lite. Dygnet har ju bara 24 timmar, och uppenbarligen behöver man sova ibland, även om jag gör mitt bästa för att ignorera det och gör annat istället.
Att börja jobba igen var något positivt. Ofta kan jag smyga upp innan Junior vaknar, äta och ögna igenom vad som hänt i världen innan jag väcker och lämnar. Fått ett nytt uppdrag närmre hem och har en lite mer normal restid till jobbet där jag får tänka klart mina tankar -mina kollegor har mer självbevarelsedrift än en ettåring- sitta ner och äta min lunch utan att serva någon annan och sedan hämta en son som haft en bra dag med kompisarna på fsk.Funkar ok i huvudet också, vilket är skönt. Visste ju inte hur det skulle funka, men upplever att det hänt mycket över sommaren. Tror att det gjorde mycket att bli av med pappersarbetet som hängde över mig 1,5 år. Hade varit stressande även utan en svår sorg.
Kan också konstatera att trots att det händer mycket bra saker så blir jag trött i huvudet ibland. Det gör eftermiddagar som igår extra värdefulla, när jag fick möjlighet att ta mig ut på en ridtur. Så skönt att komma ut i en höstvacker skog till häst och bara vara!
Det kommande höstmörkret känns sådär, men har lite planer på hur jag ska tackla det, har planerat in några grejer som jag ser fram emot. Det är lite som att köpa fin choklad och vänta med att äta den. Vet att jag investerat något för mig själv som jag kommer att njuta av, och när det väl är dags så kan man njuta av nuet - dubbel glädje!