5 km

Ett av mina mål för i år var ju att springa 5 km under 30 minuter. Tanken var att jag skulle göra det på Olofströms höstlopp, men det blev inte så. Istället sprang jag 2 km med Emil, som startade i tävlingsklass för första gången (mest för att vi inte kom iväg i tid så vi hann inte dit innan knatteloppet). Emil gillade banan som gick i skogen, drog iväg som en avlöning när starten gick och blev irriterad på de som sprang snabbare... Men han hade roligt och jag med. När det var prisutdelning så visade det sig att han kommit på tredje plats! Det såg rätt kul ut när han stod på pallen, ungefär en halvmeter kortare än de andra killarna.


Min löpning har gått lite bättre under hösten, oftast. Men hälsan har strulat lite så det har blivit många bakslag. Förklaringen kom bara några dagar efter jag faktiskt klarat av att springa 5 km och ju nått åtminstone en del av målet. Borrelia. Så nu, efter genomgången medicinkur, räknar jag med att få hålla mig frisk och hoppas på att det blir ordentligt kallt innan det kommer snö, så det blir färre fästingar.

Alta Valtellina med besk eftersmak

Mitt cykelmål för året var att delta i Alta Valtellina Bike Marathon. Jag satte tidigt upp en plan för hur många timmar jag skulle cykla, letade - och hittade-en ny cykel med utväxling som passar de långa backarna bättre, utan att för den skull väga mer, fixade med barnvakt, bokade hotell i god tid osv.
Väl på plats var inte vädret som jag hade förväntat (soligt och varmt). När vi hämtade nummerlapparna öste regnet ner. Lyckades vända det till min fördel i huvudet och åkte tillbaka till hotellet, åt och förberedde oss för tidig morgon. Kl 22 plingar det till i min telefon. Ett mess på italienska, och redan innan jag hunnit leta upp en översättning på det så anar jag vad det står. Tävlingen inställd.
Ovädret hade tydligen orsakat rasrisk i bergen och dagen efter var prognosen åska i bergen, så de kunde inte garantera åkarnas säkerhet. Min första känsla var en enorm besvikelse. Efter ett tag så tänkte jag på arrangören. Knappast att de ställer in för skojs skull, antar att det är tungt att ta ett sådant beslut så nära inpå start. Så nästa tanke var - skönt med lite sovmorgon och vi cyklar väl en sväng ändå?
Blev en fin cykeltur med Petra (killarna hade mer bråttom och körde själva) och vi avslutade med pastapartyt som arrangörerna bjöd på. Så det blev ungefär som ett bra motionslopp - vi fick ett fint "start pack" fin cykling med trevlig stämning (även om det blev kortare så vi hann tillbaka innan ovädret drog in) och mat efteråt - med vin om man önskade.

Tyvärr med en besk eftersmak då min cykel blev stulen. Så där tog min säsong slut onödigt snabbt, dessutom har jag ingen cykel att köra på i skogen. Jag tycker att alla idioter som ens funderar på att stjäla något ska tänka ett varv till, ta en kurs i empati och faktiskt fundera på hur de själva eller deras när och kära (om de nu har några) skulle reagera.
Valt att inte låta detta förstöra resten av min semester,utan fokuserat på det som varit bra så mycket det går.
Men cykelmål framöver vet jag inte, det återstår att se när jag vet vad det blir för cykel framöver.

50 shades of blue

Efter jag fick sadeln i magen förra söndagen så ser den numer ut som en topografisk karta med höjdskillnaderna markerade i olika färger. Några andra blåmärken i olika nyanser blev det också den dagen. Denna vecka blev utan träning på vardagarna då T var ute och reste. Tog igen det med mtb på både lördagen och söndagen, vilket resulterade i påfyllning på blåmärkena... I lördags testade jag att lägga mig hårt på en stenmur och igår var vi på Isaberg och cyklade, där la jag mig i en hårnålskurva i skogen (där hade jag bättre landningsteknik). Efter alla år på två hjul i skogen har jag alltså fortfarande svårt att hålla på hjulen...
Isaberg var en ny upplevelse. Väldigt fin cykling, och badplats så E och jag kunde bada medan T cyklade. Sedan cyklade jag upp till toppen innan vi åkte hem, bara för att jag ville testa backpass, om vaden accepterade det. Och det gjorde den! Resten av kroppen idiotförklarade hjärnan. Det var ju ändå årets varmaste dag och dryga 30 grader varmt. När jag kom upp till toppen fick jag inte bara utsikten som belöning - det var ett par i en cab som precis skulle köra ner "Bra jobbat" sa det. Blev sådär jätteglad, för jag höll verkligen med!
Isaberg är väl värt ett besök, finns massor av stigar (jag har många kvar att upptäcka) men även andra aktiviteter om man vill göra något annat än att cykla.

Gran Canaria

Vi var på Gran Canaria förra veckan - ett väldigt smart drag kändes det som! Kanske inte på flyget, dryga fem timmar med en aktiv fyraåring med bara några timmars sömn i kroppen är i sig en utmaning, men väl på plats njöt vi i fulla drag alla tre.
Vi hade bestämt vilken vecka vi skulle åka och ungefär vart, men bokade rätt sent. I slutändan blev det det ställe som hade varmast pool, vilket också var bra. Det blåste rätt mycket på stranden så det blev mer poolhäng än jag trodde.
Självklart fanns cykling med på schemat, men vi hyrde cykel istället för att ta med.
Jag fick äran att ta första passet. Njöt av att cykla i kortkort och känna solens värme. Upp i bergen chansade jag och tog en stig, som visade sig inte var världens bästa cykelstig. Men gnetade på (borde ha vänt) och det blev varmare och varmare. Toppnotering på 36 grader, obefintligt med skugga och vattnet slut - och jag med. Stretade på, och släpade upp cykeln för en vägg (kändes det som). På toppen träffade jag ett engelskt par som idiotförklarade (med beundran i rösten) mig som släpat med mig cykeln där. Men de bjöd på vatten och jag orkade ta mig till civilisationen igen. Andra pass blev desto trevligare (med både toppar och dalar på alla sätt) och i slutänden fick jag en bra träningsvecka.
Sista dagen hade jag inte räknat med att cykla då vi var på utflykt (såg delfiner och en val). Låg och pressade vid barnpoolen medan E blev skrynklig som ett russin av allt badande. Plötsligt dyker T upp och skickar ut mig på en sista runda. Trots att benen var som spaghetti och vägrade trampa uppför backarna så blev det en sådan där runda som gav mycket. Glädje att cykla, klarade lite svårare tekniska grejer och vågade utmana migsjälv. Lämnade tillbaka cykeln med ungefär en kvart tillgodo och kände mig nöjd.
Hyrde bil och var upp i bergen en dag, hittade en stigning som T blev väldigt lockad av. För egen del var jag rätt nöjd med att åka bil uppför, samtidigt som utmaningen lockar. Inser dock att jag behöver typ en miljon växlar för att orka ta mig upp!

Barfotalöpning

Efter cirka tre veckor med dagisbaciller så har jag äntligen fått till en bra träningsvecka. Semester i värmen hjälpte helt klart till, även om det kändes lite tröstlöst i början.
Testade att springa ett par kilometer barfota, på sandstrand. Började med att gå över en stor sanddyn, så fick upp pulsen (och trötta vader på köpet) bra, sedan var det bara att välja underlag, hur hårt jag ville ha det. Kroppen protesterade såklart, med ett löpsnitt på 2 km/månad så vore det konstigt om den inte protesterade... Men inga gamla skador han göra sig påminda, och höll mig till mina typ 2 kilometer, så hann inte bli alltför smärtsamt heller. Avslutade med ett dopp i Atlanten och kände att mig privilegierad att få uppleva ett pass som gav energi.

Träningsmål

2018 var knappast året jag sprang mest. Inte ens varje månad snörade jag på mig löpardojorna. 2019 har hittills varit helt träningsbefriat men hoppas på att kunna ändra på det snart.
Har ett mål att klara att springa 5 km under 30 minuter i år. Inget man vinner tävlingar på, men en tid som förhoppningsvis får mig att känna mig i ok form. Och det räcker för mig.

Run of hope

Idag blev det nummerlapp igen, men på ett annorlunda vis.
Fick finbesök i fredags kväll. T sa att han tänkt att springa på lördagen så jag föreslog Run of hope, som anordnades i Långasjönäs samtidigt som Falkdrevet. En gemensam start klockan 10, sedan kunde man starta själv fram till 12 eller något. Sa till T att ta den gemensamma starten så kunde jag sticka ut när han kom tillbaka så kunde han ta hand om Junior.
Tog det lite lugnt hemma på morgonen och hade inte riktigt koll på var starten var någonstans så det blev lite tight med tiden. Men 90 sekunder innan start var T på plats i fållan, nästan längst bak. Sedan roade han sig med att springa om folk, och sprang om alla utom en. Imponerande!
Sedan stack jag ut, var själv springande i spåret (några som gick) så jag pinnade på och njöt av den vackra naturen. Hade ett mål och det var att springa hela vägen, annars såg jag det som träning  för en god sak. Har sprungit femman i Nytorpet massor av gånger, men den här gången var jag visst djupt försjunken i mina egna tankar, för plötsligt kände jag inte riktigt igen mig. Men fick syn på en gul markering och sedan kände jag igen mig lite väl bra, hade jag inte sprungit där nyss? Jaja, det lär väl synas när jag lägger över filen, tänkte jag och fortsatte att pinna på. På slutet stod min favoritfanclub och hejade, så sista biten sprang jag med ett leende på läpparna.
Jag hade cirka 1 km längre sträcka än de andra, och med en koll på filen så visst hade jag tagit ett extra varv på ett ställe ute i skogen, såklart någon backe som jag tog två gånger. Men ändå hade jag sprungit hela tiden, så trots min miss så klarade jag mitt mål och fick alltså lite extra träning. Nöjd!!
Sedan var det Juniors tur. Nipe lånade ut en pinne och hjälpte oss iväg på Miniknat, en snitslad bana som de minsta "orienterade". Bra med snitslad bana när mamman inte ens hittade starten...På slutet tyckte han att det var riktigt kul och sprang mellan kontrollerna.

Serpentiner

Cyklade uppför en backe igår. För ett år sedan hade jag tyckt att det var löjligt jobbigt, nu tyckte jag att det var helt ok. Fast jag tycker fortfarande att det är roligare att cykla nerför.

Muren

Förra helgen cyklade vi upp till en topp. Uppför hur länge som helst sedan nerför samma sträcka. Lite knöligt, så fick testa på min stackars tumme som protesterade lite. Halvvägs ner skuttade det ett rådjur framför mig, spännande.
Lite fika när vi kom ner till startpunkten igen, precis vid Muro di Sormano, en klassisk stigning som varit med på Girot.
Och innan jag riktigt tänkt igenom konsekvenserna av mitt uttalande så kläcker jag ur mig "den vill jag testa". Tog typ 5 minuter att rulla ner till start, sedan vände vi cyklarna och cyklade. Uppför, uppför och uppför. Varje höjdmeter var skriven på asfalten, och ibland var markeringarna löjligt nära varandra. Temperaturen var lite över 30 grader och jag kämpade och pustade. Kände mig inte direkt som någon bergsget när jag såg ödlorna springa framför mig, säkra på att inte bli överkörda trots att de bara var ett fåtal centimeter framför framdäcket.
Jag tog tid på mig att "njuta" av stigningen. Såhär en vecka senare har jag glömt exakt hur tungt det var, men jag har inte glömt att jag faktiskt fixade att ta mig upp!

Rullat

Efter en tvåveckorsförkylning känns det som jag är tillbaka på ruta ett igen. Jag hade bra flyt i träningen när jag blev sjuk, men nu känns det som att jag tappat allt igen. Testade att rulla en sväng idag, med Junior i barnsitsen. Han var lite ledsen i början eftersom jag lämnade Roddan hemma, men det gick över när det kom en traktor.
Jag är glad över att jag växlar med bromshandtagen för tummen var inte alls fit for fight,gick inte att hålla i styret ordentligt. Irriterande och så gör det dessutom ont. Men det sägs ju att det ska gå över så vi hoppas på det.

Kort men intensiv säsong

Årets skidsäsong på snö blev väldigt intensiv och kort. I lördags körde jag ett pass i San Bernadino, cirka två timmar blev det (och några vurpor). Fint sällskap, bra fäste och underbart landskap. Det är nästan taskigt att ha så fin utsikt i en nerförsbacke när man behöver koncentrera sig på att åtminstone försöka hålla sig på benen...
Vädret var helt ok, som det brukar vara när jag är i Schweiz. Men på slutet så började det blåsa, lagom till att det var dags att åka "hemåt" igen. 11 grader varmt är nog värmerekord för mig när jag kör längdskidor!

Lite är bättre än inget

Solen värmde genom fönstret på jobbet idag och jag drömde om en cykelrunda efter hämtning av Junior. Men när jag  skulle köra hem efter jobbet så var det inte alls särskilt skönt i vinden, och det var något regnliknande i luften. Urrk. Hämtade på förskolan och det tog som vanligt ganska lång tid att ta sig hem. EN av måste nämligen hoppa i varenda vatten(gyttje)pöl som finns på hela vägen hem, kolla läget bakom varenda sten och gå baklänges uppför jobbiga backen som är nästan hemma. Just det där att gå baklänges uppför en brant och lång backe kanske är ett bra knep? Man slipper se hur långt det är kvar uppåt, man ser bara en rolig nerförsbacke istället...

Nåväl, vi kom hem tillsslut och jag tänkte att nä vadfasen, jag kan inte sitta härinne och glo hela kvällen så det blev en liten runda med Junior i barnsitsen. Han älskar att åka bakom mig på cykeln, och i första nerförsbacken med lite svängar så kände han nog lite fartkänsla
"Wow" hörde jag honom säga flera gånger. Blev en humörhöjare för oss båda, perfekt inledning på helgen!

Tillbaka i löpardojorna

I lördags undrade jag vad jag pysslade med. Astungt! En kilometertid som kändes toklångsam, och jag kände mig svag.
Idag blev det den vanliga rundan med barnvagn. Trots att jag var toktrött så kändes det lättare än vanligt. Sicken överraskning att asfalt är lättare att springa i än sand... Orkade till och med springa uppför sista backen. Så idag fick jag belöningen för att jag tog mig igenom lördagens race.

Bara ut och cykla?

Planen var en cykeltur på förmiddagen eftersom det skulle bli snö på eftermiddagen. Helst hinna hem innan målgången på Vasaloppet också.
Gick upp vid 8, kollade starten och två minuter senare vaknade Junior och kom ner för trappan.
Fixa iordning frukost, se till att båda får i sig frukost, helst sittandes vid bordet. Borsta tänderna och klä på. Sedan byta tröja på Junior som lyckats blöta ner sig. I med linser på mig. Byta blöja på Junior. Få på mig träningskläder. Byta tröja och byxor på Junior som blött ner sig. Klä på overall, mössa och skor på Junior, släppa ut honom innan han blir överhettad. Få på migsjälv ytterkläder. Fixa vattenflaska. Argumentera om vantarna ska vara på eller av (blev en kompromiss, tunnare vantar). Konstatera att vagnen egentligen behöver pumpas men prioriterar att komma iväg.
Ner med Junior i vagnen. Hänga på vagnen på cykeln, snabb check om jag fått på mig de kläder jag tänkt, Junior sitter fast o har det bra och sedan iväg så jag hinner tillbaka för att se målgången. Känner mig uppvärmd innan jag ens kommit upp på cykeln... Blåser halv storm, och ekipaget har både schysst vindfång och schysst vikt, känns rejält i benen och hastigheten är inget att skryta med.
Hinner hem innan målgång, och har en son som sprudlar av energi och vill göra en massa saker...

Nya mål

Hastigt och lustigt så har jag nya mål. Ett i omedelbar närtid (nästa vecka), ett lite längre fram och ett ännu längre fram.
Nästa vecka ska det springas, kanske mer länge än långt. Men tror det kommer att bli en bra dag i skogen, dessutom kommer jag få trevligt sällskap . Inga tidsmål ( i nuläget) bara ut och ha roligt!
Och en morot att komma igång igen efter sjukdom.

Skräppost och missade mål

Skräpposten, det är en mapp som jag inte brukar engagera mig särskilt mycket i, men nu väntar jag på ett mail så jag kollade den. Tydligen hade jag fått mina bankkonton låsta, enligt mail som låg i den mappen. Mailen var från oktober och det var från banker som jag inte är kund hos. Redan i ämnesraden hade de misslyckats med en korrekt svenska. Trovärdighet 0 mao.

Mitt träningsmål, det är tyvärr nerlagt. Just den utmaningen, att springa onödigt långt ett visst datum, det har jag lagt ner. Och i samma ögonblick som jag bestämde mig för att hoppa över det så kände jag mig lättad. Jag behöver inte känna någon stress för att jag fortfarande är sjuk, och behöver inte börja för tidigt  med att pressa mig.
Men för att inte bli helt förslappad så har jag satt upp lite andra mål. Några i närtid (löpning) och något lite längre fram, men där har jag inte bestämt mig riktigt än. Beror på om jag får det där mailet snart också...

Träning

Testade att göra ett enkelt träningsupplägg, bara för att få lite disciplin och genomföra den träning jag vill, samt att jag har ett mål i slutet av programmet. Det är bara tre konditionspass per vecka, borde ju inte vara någon match tyckte jag när jag skrev ihop det. Planen var att skriva ett enkelt program som var lätt att följa. Men tydligen så är jag inte lika disciplinerad längre, det är svårt att få ihop det.
Började känna mig lite butter redan förra veckan. Läste om andra mammor som tränar och fixade det bra, jobbade och med största sannolikhet är jättebra mammor. Tänkte själv på mitt sköldpaddstempo jag håller när jag är ute och springer och hur svårt jag har det att få ihop ynka tre pass i veckan. Till exempel i lördags hade jag kunnat få ihop ett löppass men jag la mig på sängen när jag hade avlastning och Junior fick komma ut med någon annan än mig.
Idag somnade han såpass tidigt så jag hade möjlighet att komma upp på TC redan vid 20-tiden - det tillhör verkligen ovanligheterna! Så äntligen fanns det tid för ett tröskelpass. La på 75% av effekten som jag körde sådana pass på i min krafts dagar, och redan där kände jag mig missmodig. Försökte peppa migsjälv, att det faktiskt var samma effekt som jag körde på förra året. Kändes fortfarande motigt och jag funderade på allvar att sätta mig i soffan och äta godis och läsa en bok istället (vilket jag inte heller hinner med en normal dag). Planen var 40 min tröskel, delade upp det på fem åttaminutare, fast utan vila (om Junior skulle vakna så ville jag inte slösa TC-tid på onödig vila).
Förr när jag körde TC så var det helt otänkbart att köra utan musik. Under intervallerna så gick jag in i musiken och tänkte att jag får inte titta på klockan förrän refrängen kommer eller den här låten är slut. Nu måste jag höra om Junior vaknar, så jag lyssnar på Monarken och fläkten som premiäranvändes idag, tillsammans med mitt egna flåsande. Fick köpa en ny fläkt eftersom den gamla bokstavligen föll i bitar, troligen av ålderssvaghet.
Fördelen med att köra tröskelpass är att det, fysiskt sett, inte är jobbigare minut 37 än vad det är minut tre, om man verkligen håller sig under tröskel. Så när jag väl kommit in en bit i passet så tänkte jag att det var lika bra att passa på, jag vet inte när jag har möjlighet att köra ett sådant pass nästa gång.
Efter avklarat pass så var humöret betydligt bättre än innan, och under nedvarvningen så tänkte jag att jaha, jag är inte alls så stark och bra tränad som jag varit innan. Självklart hade jag gärna haft den fysiska form som jag hade då, men jag gr så gott jag kan, vad mer kan man begära? Målet med min träning nu är något helt annat än vad det var då. Dessutom är det mitt andningshål, när jag kör ett pass som ikväll så rensar jag huvudet från jobbiga tankar, fokuserar bara på här och nu. Och oftast mår jag lite bättre efter träningen än vad jag gjorde innan. Jag har lite andra perspektiv nu, och andra mål.

Milen

Hade barnvakt idag, så tog mig runt milen till fots, mestadels joggandes. Mycket grusväg och lite asfalt. En bit som jag cyklade en gång för massa år sedan, så kändes ju som nytt. För jättelänge sedan delade jag ut post där, men att det var en lång brant backe, det märktes ju inte när man körde bil. Skymningen föll så jag var rätt motiverad till att inte gå så mycket, eftersom det är väldigt mörkt i skogen när det inte finns några gatlampor.
Plankan på jobbet blev 1,5 minut + 45 sekunder med 15 sekunders vila däremellan. Det var ju också ett sätt att avsluta arbetsdagen... Känns i mer än en muskel nu kan jag berätta!

Träningsprogram

Tänkte göra ett försök att följa ett träningsprogram. Har ett rätt högt mål med vad jag vill klara , om bara åtta veckor. Så kände att jag får ta ta i min träning och strukturera upp det hela. Har lagt ett hyfsat lätt program (hallå liksom, jag är ensam vårdnadshavare och jobbar också) där det finns utrymme för extrapass. Mängdmässigt känns det nästan i minsta laget för att klara mitt mål, men räknar med att mitt pannben tar mig i mål. Man ska aldrig underskatta en vinnarskalle!

Planka

När jag kom tillbaka till jobbet efter jul så hade kollegorna börjat göra plankan några gånger i veckan. Klart man hänger på! Men den här veckan blev det bara en gång på jobbet, så jag tänkte att åtminstone en gång till får det bli.
Sagt och gjort, satte timern på en minut och började. Då kom Junior och tyckte att telefonen var en kul leksak och började fippla. Såklart hittade han vart man pausar timern... Blev nog lite längre än den tänkta minuten.
Igår fick P med mig ut i löpardojorna. +5 grader, sol, vindstilla och talgoxar som titifyade, bättre kan det knappast bli. Dessutom barnvakt, så mycket lättare än att springa med vagnen!
Faktiskt så har jag skrapat ihop en träningsvecka som jag är nöjd med den här veckan, känns bra.