lördag 30 januari 2016

Pumpat

Sagt och gjort, tog med vagnshjulen till macken och hällde i lite mer luft, och igår blev det ett pass i löpardojorna med Junior. Trots att det säkert var ett par veckor sedan sist så kändes det helt ok, och det märktes att vagnen rullade lättare, intressant! Tänk vad lite luft kan göra skillnad.
Sedan är det ju fortfarande promenadtempo uppför vissa backar, men men. Prio ett är ju att komma ut, inte att göra något som jag inte fixar.

torsdag 28 januari 2016

Styrka!

Senaste skidpassen har blivit rena styrkepassen då jag skaffat skidor till vagnen och haft Junior på släp. Jätteskönt att slippa vara beroende av barnvakt för att kunna få skidträning!
Det blir ungefär 25 kg extra att släpa på, och jag lovar, det känns i kroppen! Att jag dessutom fick frågan "Hur vältränad är du egentligen?" på andra passet Junior var med, det kändes bara bra, något jag kommer att leva länge på!
Nu är det tyvärr töväder, så skidorna får helt enkelt ta en break och jag har monterat hjulen igen nu. Hade besök av N idag dom kom med den briljanta idéen att jag kunde ta med hjulen till en mack o pumpa istället för att jaga en adapter. Det är ju dessutom så mycket enklare att pumpa med tryckluft!

lördag 16 januari 2016

Skid-DM Karlsnäs

Idag var det dags för race, DM i Karlsnäs. Känner mig inte så snabb just nu, men det är kul att vara med och få lite fartträning.
Damerna skulle köra 5 km och det var tidig start, redan klockan 9 var första start. Det betydde verkligen upp i ottan, och när termometern dessutom visade på - 11 grader så kände jag mig inte jättesugen på att åka skidor. Men visste att jag skulle ångra mig om jag inte åkte, så det var bara att bylsa på sig och väcka Junior.
Hämtade upp barnvakten och kom till Karlsnäs, fortfarande iskallt... Testade varvet och till min glädje märkte jag att varvet nu var 1200 meter -  alltså bara 4 varv. Då borde jag inte tappa räkningen iaf! Tydligen hade Murphy varit i farten, så de hade hållt på hela natten för att få ihop 400 meter extra. Måste säga att jag är imponerad av dessa eldsjälar!
Jag hade inga speciella mål med dagens race, mer än att få ett bra fartpass i kroppen och hoppas på att jag inte skulle bli alltför akterseglad. Spåren var snabba, och jag hade ok glid och fäste. Körde på fulskidorna med tejp, har liksom inte hunnit med att fixa finskidorna, behöver ju lära mig valla också.
Jag är bortskämd med bra glid, Henrik var grym på att få till mina skidor. Är van att glida ifrån andra i spåret, så har jag ungefär samma glid som andra så är det bara ok...
Jag knep den förväntade andraplatsen i min klass och kände att jag gjort ett för dagen bra lopp, men det viktigaste av allt, haft kul på skidorna.
Mitt under tävlingen ser jag Junior sitta och åka pulka och se glad ut. Det är toppen att ha bra barnvakter som ställer upp så jag inte bara kan åka skidor, utan duscha (i fred) efteråt och dessutom ser till att utfodra mig!

fredag 15 januari 2016

Skrämselpropaganda

Läste ett delat inlägg på fb häromdagen. Det handlade om hur farligt det ansågs vara att ge barn klämpåsar med mosad frukt, och att det enligt skribenten innehöll mer socker än läsk. Istället skulle man ge sitt barn en (ekologisk) frukt istället.
Junior har 4 tänder (den fjärde tittade fram för någon vecka sedan). Att slänga åt honom ett äpple och tro att han ska få i sig det lätt är ju bara korkat. Jag vill att han ska få prova på så många olika sorters frukt som möjligt, men eftersom jag inte tål allt så tycker jag att klämpåsar att är ett bra alternativ. Enligt innehållsförteckningen så innehåller de mosad frukt + askorbinsyra. Alltså samma sak - askorbinsyra som jag ibland fixar själv till honom.
Redan innan han hade några tänder alls så brukade jag köra jordgubbar i matberedaren och ge honom, eller mosa banan med en gaffel. Vet inte om det sker någon hemlig process i själva molande som gör att mängden socker (fruktos) ökar? För det måste vara något superhemligt eftersom jag aldrig hört talas om det innan. En banan innehåller ju detsamma oavsett hur mosad den är. Att sedan kroppen tar upp energin snabbare när frukten är mosad är ju en annan sak, men det ändrar ju inte innehållet.
Dessutom har en ettåring rätt mycket högre aktivitetsnivå än en vuxen,förutom själva växande. Junior blir låg på energi tvärt, att då ge honom något med långsam energi mitt under lek gör ingen glad. Småbarn har ett antal träningspass varje dag, och det vet man ju själv att kanske inte en skiva rågbröd är vad man har med sig som energi under ett hårt träningspass, i alla fall inte jag.
Men alla är olika, och för vissa passar det ena o för andra det andra. Retar mig nog mest på alla besserwissrar som idiotförklarar dem som inte gör på deras sätt.

Idag blev det en knapp timme i skidspåret. Lite folk ute, fina spår och solen sken. Hoppas på fler sådana tillfällen!

söndag 10 januari 2016

Kanalbyte

Har inte funkat att byta kanal med fjärrkontrollen till teven på länge (misstänker att Junior hittat någon knapp)  men har ju kunnat byta kanal på fjärrkontrollen till boxen. Häromdagen när jag skulle stänga av den så funkade det inte, och det skramlade misstänkt från fjärrkontrollen.. Jodå, batterierna låg lösa däri, inte konstigt att skiten inte funkade.
Laddade hem en app för fjärrkontroll till teven, men det gick inte att byta kanal då heller. Suck liksom. Fipplade lite med knapparna på teven och försökte leta lite bland inställningarna och googla. Resultatlöst. Funderade och funderade, och så kom jag på en idé. Måste ju finnas en app till boxen, och mycket riktigt. Så plötsligt har jag flera kanaler att välja på igen. Blir säkert bra om jag någon gång får möjlighet att ha en tevekväll. Annars kan man ju bygga klossar halva natten också...

Idag blev det skidpremiär för i år (förra passet var ju förra året). Har ju dragits med förkylningen i 1,5 vecka, men idag var jag träningsbar igen. Mycket folk i spåret och sladdriga spår så det blev en timmes ganska lugn åkning. Skönt att röra på sig lite!

tisdag 5 januari 2016

Vikt(igt)

Vartefter annat i livet blivit viktigare än att cykla så har kilona smugit sig på, några i taget. Inte varit helt nöjd med utvecklingen, men uppenbarligen inte brytt mig tillräckligt eftersom jag låtit det fortgå.
Väger mig alltid i början av januari, på samma våg. Undantaget var förra året då jag ju hade annat i huvudet, men blev "tvångsvägd" när jag checkade in på förlossningen. Konstaterade vid årets invägning att det skilde cirka 22 kilo. Inte undra på att det var jobbigt att röra sig som höggravid!
Gick ju inte upp överdrivet mycket under graviditeten, så mer intressant är vad jag vägde in på för två år sedan. Konstaterar att det skiljer cirka 10 kilo. Kilon som jag kämpade med men inte blev av med har nu rasat utan att jag ens tänkt på det. Det är helt enkelt inte lika roligt att äta längre. Henrik lagade ju den mesta av maten och såg till att jag hade matlådor, nu ska jag fixa sådant själv. Inte roligt när det är så starkt förknippat till något vi har gjort tillsammans.
Under större delen av 2015 bestod delar av min diet av godis och cola, utöver maten då. Har nog inte ätit så mycket godis något år tidigare, men det har väl blivit någon form av tröstätande. Någon gång i slutet av året så började jag känna mig tillräckligt stark för att bryta den vanan, så nu kör jag en gammal grej, godis-&colafri januari. Perfekt att börja när jag dessutom var sjuk och absolut inte sugen, så hastigt och lustigt har jag klarat fem dagar utan någon större ansträngning. Vet av erfarenhet att det är de dagarna som brukar vara värst.
Syftet är att kroppen ska må bättre, och att spara några kronor. Har känts att kroppen inte gillat den dieten, men jag har inte orkat bry mig tidigare.
Ska bli intressant att se om det blir någon skillnad på vågen om en månad. Om det inte blir någon skillnad kanske jag kan lansera godis&coladieten?
En fördel att ha tappat några kilo är att jag plötsligt får plats i mina gamla jeans. Och det var ju en hiskelig tur, för de som jag hade tidigare var utslitna, så hade jag inte gått ner så hade jag varit tvungen att handla nya. Det vill jag helst undvika så länge som möjligt...

1 år

Idag fyllde Junior 1 år. Med risk för att låta som alla andra småbarnsföräldrar så kan jag konstatera att året gått fort, på ett sätt, och att det är inte klokt vad han har vuxit och utvecklats!
Och även jag. Dels så tvingas man att utvecklas som förälder, dels så har jag kämpat mycket för att ta mig igenom chocken och sorgen efter Henriks bortgång. Men varje dag när jag ser Juniors leende så vet jag att det är värt att fortsätta att kämpa.
Som ensam förälder så får man rodda ihop det där med kalas, tårta, paket städning och allt vad det nu är själv. Även om det är många runtomkring som ställer upp och hjälper så behöver jag ha koll på allt till skillnad från om man är två vårdnadshavare. Eller, det kanske är en del som får fixa allt själva trots det, men de kan åtminstone få vara arga på den som inte fixar. Jag vet att jag inte behövt göra allt själv, så jag blir mest ledsen när jag tänker på hur det hade kunnat vara.
Eftersom jag är invaderade av ett förkylningsvirus och Junior inte velat sova på kvällarna så har jag inte orkat fixa så mycket, och idag prioriterade jag en promenad före städningen (gissade att det var rätt prioritering för födelsedagsbarnet iaf). Tårtan var beställd och fick hjälp att hämta den och kakor hade svärmor fixat. Så när det var dags att fika med första omgången firare så fick de leka med Junior och hjälpa till att gräva fram köksbordet medan jag plockade iordning resten. Och det funkade faktiskt det med.
Junior blev firad av många. Känns bra för en ensam mamma att se hur många som bryr sig om sonen!

söndag 3 januari 2016

Ingenting

Idag har jag "inte gjort någonting alls".
Förutom att vara bängförkyld, sysselsätta Emil, tvätta, baka bullar, storhandla, plockat undan lite, fått en snabbvisit av några kompisar, förutom det har jag typ inte gjort någonting. Och eftersom Junior precis har däckat så är det väl nu jag skulle fixa så jag har ett skinande rent o välstädat hem, Juniors paket i ordning o ballongerna uppblåsta.
Eller så sover jag nu o räknar med att det löser sig ändå imorgon.

fredag 1 januari 2016

Inledning

Så blev det nytt år igen. Inleds med feber, snuva och hosta, så lagom kul. Nåja, Junior är ju hyfsat frisk nu, bara lite snorig. Blir lite lättare när åtminstone halva familjen mår ok.
Inte så mycket att säga om det nya året mer än att jag hoppas på att mina nära och kära ska hålla sig friska och vid liv. Det räcker liksom nu.
Sedan hade jag gärna trollat fram lite mer lycka och välgång till dem också om jag hade kunnat, men det är väl för mycket begärt...