tisdag 21 februari 2017

Nya mål

Hastigt och lustigt så har jag nya mål. Ett i omedelbar närtid (nästa vecka), ett lite längre fram och ett ännu längre fram.
Nästa vecka ska det springas, kanske mer länge än långt. Men tror det kommer att bli en bra dag i skogen, dessutom kommer jag få trevligt sällskap . Inga tidsmål ( i nuläget) bara ut och ha roligt!
Och en morot att komma igång igen efter sjukdom.

söndag 19 februari 2017

Sova?

"Sov när barnet sover" har jag fått höra av mer än en välvillig medmänniska.
Eftersom mitt barn är rädd att missa något så innebär det (om jag skulle följa det rådet) att jag aldrig får duscha själv, läsa, betala räkningar utan "hjälp"  osv.
Det är stor skillnad på att vara ensam med barn mot att vara två vuxna.
I helgen hade jag finbesök, vilket innebar att vi var två vuxna,och det är en enorm skillnad! Cyklade en liten runda igår. Jag slapp extravikten på cykel (och tur var väl det eftersom jag tydligen inte var riktigt 100 än), jag fick duscha - själv- direkt efter träningen när jag var frusen, och jag kunde laga mat med båda händerna!
Men nu har barnet somnat, så jag får väl försöka att göra detsamma.

onsdag 15 februari 2017

Skräppost och missade mål

Skräpposten, det är en mapp som jag inte brukar engagera mig särskilt mycket i, men nu väntar jag på ett mail så jag kollade den. Tydligen hade jag fått mina bankkonton låsta, enligt mail som låg i den mappen. Mailen var från oktober och det var från banker som jag inte är kund hos. Redan i ämnesraden hade de misslyckats med en korrekt svenska. Trovärdighet 0 mao.

Mitt träningsmål, det är tyvärr nerlagt. Just den utmaningen, att springa onödigt långt ett visst datum, det har jag lagt ner. Och i samma ögonblick som jag bestämde mig för att hoppa över det så kände jag mig lättad. Jag behöver inte känna någon stress för att jag fortfarande är sjuk, och behöver inte börja för tidigt  med att pressa mig.
Men för att inte bli helt förslappad så har jag satt upp lite andra mål. Några i närtid (löpning) och något lite längre fram, men där har jag inte bestämt mig riktigt än. Beror på om jag får det där mailet snart också...

lördag 11 februari 2017

Funderingar

Dagisbacillerna lämnade Junior och flyttade in hos mig istället. Träningsveckan började bra, men på grund av bacillerna så blir det ännu en vecka med inte alla pass gjorda. Lättare sagt än gjort att få ihop träningen när man kör hela rejset själv med barn.
Och apropå det så läste jag en (gammal) krönika där det stod att man får skylla sig själv om man får låg pension om man jobbar deltid under småbarnsåren. Alltså, om folk bara kunde höja blicken någon centimeter och kolla lite utanför sin egna horisont... Lite prao i verkligheten innan man uttalar sig kanske?
Gjorde en snölykta idag. Kan ju inte njuta av skidåkning nu när jag är sjuk, men kan ju fortfarande njuta av snön. Lättare sagt än gjort. Junior tycker att det är roligt att blåsa ut ljus, det var inte riktigt bra kramsnö, allting rasade några gånger och Junior la sig på alltihop. Men lyckades få ihop en lykta tillslut, med ett ljus som brann på insidan. Kanske än mer njutbart att titta på när jag vet vilket jobb det var att få ihop den?

tisdag 7 februari 2017

Träning

Testade att göra ett enkelt träningsupplägg, bara för att få lite disciplin och genomföra den träning jag vill, samt att jag har ett mål i slutet av programmet. Det är bara tre konditionspass per vecka, borde ju inte vara någon match tyckte jag när jag skrev ihop det. Planen var att skriva ett enkelt program som var lätt att följa. Men tydligen så är jag inte lika disciplinerad längre, det är svårt att få ihop det.
Började känna mig lite butter redan förra veckan. Läste om andra mammor som tränar och fixade det bra, jobbade och med största sannolikhet är jättebra mammor. Tänkte själv på mitt sköldpaddstempo jag håller när jag är ute och springer och hur svårt jag har det att få ihop ynka tre pass i veckan. Till exempel i lördags hade jag kunnat få ihop ett löppass men jag la mig på sängen när jag hade avlastning och Junior fick komma ut med någon annan än mig.
Idag somnade han såpass tidigt så jag hade möjlighet att komma upp på TC redan vid 20-tiden - det tillhör verkligen ovanligheterna! Så äntligen fanns det tid för ett tröskelpass. La på 75% av effekten som jag körde sådana pass på i min krafts dagar, och redan där kände jag mig missmodig. Försökte peppa migsjälv, att det faktiskt var samma effekt som jag körde på förra året. Kändes fortfarande motigt och jag funderade på allvar att sätta mig i soffan och äta godis och läsa en bok istället (vilket jag inte heller hinner med en normal dag). Planen var 40 min tröskel, delade upp det på fem åttaminutare, fast utan vila (om Junior skulle vakna så ville jag inte slösa TC-tid på onödig vila).
Förr när jag körde TC så var det helt otänkbart att köra utan musik. Under intervallerna så gick jag in i musiken och tänkte att jag får inte titta på klockan förrän refrängen kommer eller den här låten är slut. Nu måste jag höra om Junior vaknar, så jag lyssnar på Monarken och fläkten som premiäranvändes idag, tillsammans med mitt egna flåsande. Fick köpa en ny fläkt eftersom den gamla bokstavligen föll i bitar, troligen av ålderssvaghet.
Fördelen med att köra tröskelpass är att det, fysiskt sett, inte är jobbigare minut 37 än vad det är minut tre, om man verkligen håller sig under tröskel. Så när jag väl kommit in en bit i passet så tänkte jag att det var lika bra att passa på, jag vet inte när jag har möjlighet att köra ett sådant pass nästa gång.
Efter avklarat pass så var humöret betydligt bättre än innan, och under nedvarvningen så tänkte jag att jaha, jag är inte alls så stark och bra tränad som jag varit innan. Självklart hade jag gärna haft den fysiska form som jag hade då, men jag gr så gott jag kan, vad mer kan man begära? Målet med min träning nu är något helt annat än vad det var då. Dessutom är det mitt andningshål, när jag kör ett pass som ikväll så rensar jag huvudet från jobbiga tankar, fokuserar bara på här och nu. Och oftast mår jag lite bättre efter träningen än vad jag gjorde innan. Jag har lite andra perspektiv nu, och andra mål.

torsdag 2 februari 2017

Milen

Hade barnvakt idag, så tog mig runt milen till fots, mestadels joggandes. Mycket grusväg och lite asfalt. En bit som jag cyklade en gång för massa år sedan, så kändes ju som nytt. För jättelänge sedan delade jag ut post där, men att det var en lång brant backe, det märktes ju inte när man körde bil. Skymningen föll så jag var rätt motiverad till att inte gå så mycket, eftersom det är väldigt mörkt i skogen när det inte finns några gatlampor.
Plankan på jobbet blev 1,5 minut + 45 sekunder med 15 sekunders vila däremellan. Det var ju också ett sätt att avsluta arbetsdagen... Känns i mer än en muskel nu kan jag berätta!