lördag 30 mars 2019

Gran Canaria

Vi var på Gran Canaria förra veckan - ett väldigt smart drag kändes det som! Kanske inte på flyget, dryga fem timmar med en aktiv fyraåring med bara några timmars sömn i kroppen är i sig en utmaning, men väl på plats njöt vi i fulla drag alla tre.
Vi hade bestämt vilken vecka vi skulle åka och ungefär vart, men bokade rätt sent. I slutändan blev det det ställe som hade varmast pool, vilket också var bra. Det blåste rätt mycket på stranden så det blev mer poolhäng än jag trodde.
Självklart fanns cykling med på schemat, men vi hyrde cykel istället för att ta med.
Jag fick äran att ta första passet. Njöt av att cykla i kortkort och känna solens värme. Upp i bergen chansade jag och tog en stig, som visade sig inte var världens bästa cykelstig. Men gnetade på (borde ha vänt) och det blev varmare och varmare. Toppnotering på 36 grader, obefintligt med skugga och vattnet slut - och jag med. Stretade på, och släpade upp cykeln för en vägg (kändes det som). På toppen träffade jag ett engelskt par som idiotförklarade (med beundran i rösten) mig som släpat med mig cykeln där. Men de bjöd på vatten och jag orkade ta mig till civilisationen igen. Andra pass blev desto trevligare (med både toppar och dalar på alla sätt) och i slutänden fick jag en bra träningsvecka.
Sista dagen hade jag inte räknat med att cykla då vi var på utflykt (såg delfiner och en val). Låg och pressade vid barnpoolen medan E blev skrynklig som ett russin av allt badande. Plötsligt dyker T upp och skickar ut mig på en sista runda. Trots att benen var som spaghetti och vägrade trampa uppför backarna så blev det en sådan där runda som gav mycket. Glädje att cykla, klarade lite svårare tekniska grejer och vågade utmana migsjälv. Lämnade tillbaka cykeln med ungefär en kvart tillgodo och kände mig nöjd.
Hyrde bil och var upp i bergen en dag, hittade en stigning som T blev väldigt lockad av. För egen del var jag rätt nöjd med att åka bil uppför, samtidigt som utmaningen lockar. Inser dock att jag behöver typ en miljon växlar för att orka ta mig upp!

söndag 24 mars 2019

Barfotalöpning

Efter cirka tre veckor med dagisbaciller så har jag äntligen fått till en bra träningsvecka. Semester i värmen hjälpte helt klart till, även om det kändes lite tröstlöst i början.
Testade att springa ett par kilometer barfota, på sandstrand. Började med att gå över en stor sanddyn, så fick upp pulsen (och trötta vader på köpet) bra, sedan var det bara att välja underlag, hur hårt jag ville ha det. Kroppen protesterade såklart, med ett löpsnitt på 2 km/månad så vore det konstigt om den inte protesterade... Men inga gamla skador han göra sig påminda, och höll mig till mina typ 2 kilometer, så hann inte bli alltför smärtsamt heller. Avslutade med ett dopp i Atlanten och kände att mig privilegierad att få uppleva ett pass som gav energi.

söndag 10 mars 2019

Dagisbaciller

Februari började bra träningsmässigt, åtminstone vad gäller cyklingen. Följde planen vad gäller timmarna, och cyklade till och med till jobbet en dag. Nytt uppdrag längre hemifrån, så det blev ett bra pass på morgonen (bil hem). Ett löppass blev det också, innan det blev bacillinvasion. Efter två veckors sjukdom besökte jag sjukvården, som konstaterade att jag drabbats av efterhängsna dagisbaciller. Efter tre veckor så är jag fortfarande inte frisk, och jag ligger supermycket efter med mina träningstimmar. Börjar misströsta och fundera på om jag kanske ska ställa in mig på att vara hejarklack under kommande säsong.