fredag 16 augusti 2019

Alta Valtellina med besk eftersmak

Mitt cykelmål för året var att delta i Alta Valtellina Bike Marathon. Jag satte tidigt upp en plan för hur många timmar jag skulle cykla, letade - och hittade-en ny cykel med utväxling som passar de långa backarna bättre, utan att för den skull väga mer, fixade med barnvakt, bokade hotell i god tid osv.
Väl på plats var inte vädret som jag hade förväntat (soligt och varmt). När vi hämtade nummerlapparna öste regnet ner. Lyckades vända det till min fördel i huvudet och åkte tillbaka till hotellet, åt och förberedde oss för tidig morgon. Kl 22 plingar det till i min telefon. Ett mess på italienska, och redan innan jag hunnit leta upp en översättning på det så anar jag vad det står. Tävlingen inställd.
Ovädret hade tydligen orsakat rasrisk i bergen och dagen efter var prognosen åska i bergen, så de kunde inte garantera åkarnas säkerhet. Min första känsla var en enorm besvikelse. Efter ett tag så tänkte jag på arrangören. Knappast att de ställer in för skojs skull, antar att det är tungt att ta ett sådant beslut så nära inpå start. Så nästa tanke var - skönt med lite sovmorgon och vi cyklar väl en sväng ändå?
Blev en fin cykeltur med Petra (killarna hade mer bråttom och körde själva) och vi avslutade med pastapartyt som arrangörerna bjöd på. Så det blev ungefär som ett bra motionslopp - vi fick ett fint "start pack" fin cykling med trevlig stämning (även om det blev kortare så vi hann tillbaka innan ovädret drog in) och mat efteråt - med vin om man önskade.

Tyvärr med en besk eftersmak då min cykel blev stulen. Så där tog min säsong slut onödigt snabbt, dessutom har jag ingen cykel att köra på i skogen. Jag tycker att alla idioter som ens funderar på att stjäla något ska tänka ett varv till, ta en kurs i empati och faktiskt fundera på hur de själva eller deras när och kära (om de nu har några) skulle reagera.
Valt att inte låta detta förstöra resten av min semester,utan fokuserat på det som varit bra så mycket det går.
Men cykelmål framöver vet jag inte, det återstår att se när jag vet vad det blir för cykel framöver.

måndag 1 juli 2019

50 shades of blue

Efter jag fick sadeln i magen förra söndagen så ser den numer ut som en topografisk karta med höjdskillnaderna markerade i olika färger. Några andra blåmärken i olika nyanser blev det också den dagen. Denna vecka blev utan träning på vardagarna då T var ute och reste. Tog igen det med mtb på både lördagen och söndagen, vilket resulterade i påfyllning på blåmärkena... I lördags testade jag att lägga mig hårt på en stenmur och igår var vi på Isaberg och cyklade, där la jag mig i en hårnålskurva i skogen (där hade jag bättre landningsteknik). Efter alla år på två hjul i skogen har jag alltså fortfarande svårt att hålla på hjulen...
Isaberg var en ny upplevelse. Väldigt fin cykling, och badplats så E och jag kunde bada medan T cyklade. Sedan cyklade jag upp till toppen innan vi åkte hem, bara för att jag ville testa backpass, om vaden accepterade det. Och det gjorde den! Resten av kroppen idiotförklarade hjärnan. Det var ju ändå årets varmaste dag och dryga 30 grader varmt. När jag kom upp till toppen fick jag inte bara utsikten som belöning - det var ett par i en cab som precis skulle köra ner "Bra jobbat" sa det. Blev sådär jätteglad, för jag höll verkligen med!
Isaberg är väl värt ett besök, finns massor av stigar (jag har många kvar att upptäcka) men även andra aktiviteter om man vill göra något annat än att cykla.

söndag 23 juni 2019

X-cup Småland #3, Värnamo

Efter förra helgens fadäs, då vi hade en DNS och en DNF så fick vi hitta på något kul denna helg istället. Det blev smålands x-cup, nytt för mig. Dagens tävling var i Värnamo, ett ställe som jag tävlat på kanske en eller två gånger och det var för närmre 20 år sedan.
Tyvärr hade jag ingen möjlighet att skaffa ny kedja under veckan, så beställde en men leveransen blev försenad. Men T var snäll och lånade ut sin cykel så jag kunde köra. Var där i gott om tid innan start, så hann testa lite av banan. Missuppfattade på ett ställe så testade lite som vi inte skulle köra. Erkänner att jag inte blev ledsen när jag slapp den biten - det var lite trixigt.
Valde B- och C-spår överallt, men på ett ställe fanns det inget alternativ. Fegade när jag testade banan, men under loppet så såg jag att alla andra körde så då gjorde jag med det. En gång. Vikten långt bak o rullade ner. Slutade med att jag fick vikten för långt bak och slog sadeln rätt hårt i magen. Ville absolut inte bryta, så tänkte att minst ett varv, som blev tre totalt. Hade några sekunder tillgodo, så hade hunnit ut på ett sista men kände mig rätt nöjd. För många kilo att släpa på och total avsaknad av backträning. Backträningen får vänta tills vaden känns 100%, men det börjar bli dags att förbättra mig i uppförsbackarna om jag vill vara med att leka - det är så ensamt att harva runt typ sist.

X-cup #5, Höör

X-cup i Höör blev en kort historia för mig. Vi kom iväg sent hemifrån, så det var i princip bara att rulla till start direkt. Vill ju gärna komma dit innan starten går, så var faktiskt där flera minuter innan.
Som vanligt är starten en megalång backe och när vi väl kommer in i skogen så är det bara att ta kölapp och vänta på sin tur i spåret. Lagom till att det börja lossna så drar jag av kedjan. Det var en positiv överraskning för mig att det var såpass många bakom, så jag fick vänta lite innan jag kunde hämta kedjan i spåret.
Tog mig tillbaka till start och fick hjälp att sätta ihop den. Gav mig ut i spåret men märkte rätt snart att det var något som inte stämde då växlarna inte funkade. Upptäckte att kedjan ju var alldeles för kort, och mycket riktigt, ungefär 1 dm kedja låg kvar på brottsplatsen.
10 minuters tävlingstid var väl inte vad jag planerat den dagen, men det är sådant som händer. Men väldigt sällan, tror att det är andra gången jag drar av en kedja så det borde jag väl slippa ett bra tag framöver.

fredag 14 juni 2019

X-cup #4, Hörby

Fjärde deltävlingen av årets X-cup avgjordes i Hörby. Faktiskt så är den banan en av anledningarna till att jag valde att köra X-cup i år. Jag körde den i höstas på ett motionslopp och gillade den såpass mycket att jag ville köra den igen.
Dagen till ära var det sol och varmt, och jag kom i tid till start.
Fortfarande strul med vaden och vidare upp i höften, så jag hade väl inga större förhoppningar på bra placering. Men målet var att hinna köra tre varv.
Starten gör att fältet självseedas, en lång backe sprider ut fältet ordentligt. Tyvärr för min del eftersom jag har mindre bråttom i uppförsbackar än i skogen. Det blev mycket väntan på första varvet, då det bitvis var svårt att komma om. Men en bit in på varvet så kommer jag ikapp Maria från Hässleholm. Vi körde rätt jämnt, hon var starkare uppför och jag trivdes bättre där det var lite knöligare. Vi turades om att ligga före i spåret, båda ville väl checka av styrkor och svagheter för att veta vart man skulle avgöra på slutet.
Vi kom ut på tredje varvet med marginal, så det målet uppfylldes. Jag såg till att ha en lucka så hon inte kom om innan en långbacke, så kunde jag dryga ut lite utför. Visste att hon var starkare på sista biten så ville ha lite lycka där.
Gjorde något misstag och fick stopp, men hon kom inte rik förbi en medtävlare som jag hade passerat, så jag hade luckan som jag behövde på slutet, och denna gång var sekunderna på min sida.
När jag gjorde min första tävlingssäsong (för 20 år sedan) så vann hon alltid över mig, och jag tyckte att hon var omöjlig att slå. Minns hur glad (och överraskad) jag var första gången jag var före henne i mål.
Så det var lite nostalgi, och mycket roligt, att tampas igen i spåret.
Efter tävlingen var det till att ta farväl av min gamla cykel, som har flyttat till nya ägare. Jag får alltid lite separationsångest när det är dags att göra sig av med någon cykel, så det är lite jobbigt. Men gillar min nya vapendragare skarpt, så lär ju inte köra på något annat ändå sedan.

tisdag 28 maj 2019

Västerport Challenge 2019

Västerport Challenge är en kul grej i WOCs regi, man cyklar så många varv man vill under ett antal timmar, sex timmar tror jag att det är. Med start kl 8 så kunde vi dela upp det så T var iväg innan E och jag ens hade vaknat. Han cyklade sex varv på banan, sedan kom han hem o jag cyklade dit.
Körde ett varv med M, sedan fick jag jaga sonen hennes. Jösses vad bråttom han hade, och ändå har han inte hållt på särskilt länge. Kul att se. Det blev samtidigt pers på banan för mig, vilket förvånar mig lite. Ryggen känns inte bra, men iofs, det som känns bäst är ju att cykla i skogen. Men jag tror inte att det var sådan här cykling sjukgymnasten tänkte sig när han föreslog att jag skulle cykla lite...
Nåväl, fick in ett par timmar på cykelkontot iaf, och det är jag tacksam för.

Pearl Izumi MTB, Uppsala

19/5 var det race i Uppsala. Hade tänkt köra korta motionsklassen, men T ville köra långa (två varv på samma bana) så plötsligt var jag inte bara anmäld i långa utan även i tävlingsklass. Känns inte riktigt som att formen är tävlingsmässig än, men arrangören hade separat Damstart, vilket jag ville gynna även om jag misstänkte att det skulle innebära en jumboplats för mig.
Anledningen till att vi öht valde att köra var för att vi var bjudna på (en mycket trevlig) fest i Stockholm dagen innan, så vi hade ändå planerat att tillbringa större delen av helgen i Uppsala.
Veckan innan race kulminerar smärtan i min vad som bråkat på sista tiden. Fick behandling och tejpning, vilket hjälpte tillräckligt. Men försökte ändå att inte gå ut för hårt. Hade ett tidsmål, att komma under 3 timmar.
Banan känns nästan som hemmabana, cyklade nästan alla stigar med fatty när vi var upp i julas.
Kände direkt att alla andra var tusen gånger starkare än mig, så jag släppte nästan direkt. Försökte hålla mitt tempo och disponera kraft för tre timmars jobb. Större delen av första varvet så cyklade jag med ett stort leende på läpparna - jag gillar verkligen min nya hoj!
Blev tröttare o tröttare och tänkte att det räcker med ett varv, men sedan tänkte jag att jag behövde träna mitt pannben och ville ha känslan av att vara nöjd efteråt. Kändes ok att gå ut på andra varvet, och höll energin i drygt två timmar. Stannade vid kontrollen i Sunnersta och fyllde på lite energi för att orka upp för backen andra gången. Men kroppen tyckte att den gjort sitt och på vägen tillbaka mot slottet var väggen ett faktum. Motionsklassen började komma ikapp och något frågade lite oroligt hur det var när jag stod dubbelvikt över cykeln efter att ha kräkts i en uppförsbacke. Fick lite medlidande när jag sa att det var lugn det var bara väggen.

Nu var alla tidsmål som bortblåsta, varje avklarad kilometer var en seger. När jag närmade mig slottet för andra gången så insåg jag att jag skulle komma i mål på en tid strax över tre timmar. Surt, men samtidigt är jag glad att jag inte bröt efter första varvet. Massage ingick i startavgiften, vilket jag nyttjade innan jag åt (det ingick mat också). Rullade hem till mamma och kunde sova lite efter att ha duschat - så trots väggen kände jag mig rätt ok på kvällen tack vare god återhämtning.

Trots allt så är jag nöjd. Tiden är inget att hurra för, men kropp och knopp höll i över två timmar, och återhämtningen funkade bra. Det tar tid att komma tillbaka efter alla smällar senaste åren, men uppenbarligen går det på rätt håll.

fredag 17 maj 2019

Ihretrampet MTB

Ihretrampet är ett motionslopp som funnits så länge jag har varit aktiv cyklist, vad jag vet. Jag har deltagit några gånger, men nu är det några år sedan sist. I år var det en nyhet, de hade fixat en mtb-slinga "i skogsmiljö".
Cyklade upp till Ihre, vilket tog ungefär 50 minuter. Var lite seg på morgonen så kom iväg senare än tänkt, så det var troligen rätt många som gett sig iväg. Men lyckades komma iväg samtidigt som Peter så hade sällskap hela vägen.
I överlag fin bana, några ställen som det uppstod tveksamheter och några "stigar" som var lite väl mycket skogsmiljö. Var ute ungefär en timme och en kvart innan vi var tillbaka vid start. Det blev en korv där för att fylla på energi innan jag cyklade hem, i regnet som kom.
Dagen innan hämtade jag min nya cykel, som direkt fick bekänna färg. Och den fick med beröm godkänd 😊

söndag 28 april 2019

X-cup #2 Mölleröd

Idag var det dags för race i form av X-cup. Efter en lång period av sol och värme så drog regnet in igårkväll och det höll i sig under hela dagen idag, vilket gjorde dagens övning till en lerig och blöt tillställning.
Första X-cup blev DNS för min del då resten av familjen var sjuka, och jag valde sovmorgon istället då. Men idag var två av tre på startlinjen.
Eller startlinjen och startlinjen... Jag missbedömde tiden och lyckades möta hela gänget i startbacken... Rullade ner till start och över startlinjen så jag fick köra samma som alla andra. Fördelen med att starta något efter alla andra var att jag som omväxling kände mig stark i startbacken. Nackdelen var köandet på stigarna. Tänkte att jag skulle försöka få till ok varvtider så jag kunde jämföra dem i alla fall.
Hade testat större delen av banan innan, men vad hjälpte det när det bara var lervälling när vi tävlade? Nåväl, trampade på och trampade om folk lite då och då.
På sista varvet sa huvudet ifrån, och jag var klok nog att lyssna. Sänkte ambitionerna (och farten), vilket först var rätt jobbigt men i mål kände jag mig nöjd. Nöjd med cirka 75% av rejset och tar det med mig. Jämför jag med för ett år sedan så märker jag stora framsteg, och det är ju det jag vill ha.

fredag 26 april 2019

Testcyklat

Idag var det testcykling på Ryssberget, så vi for dit efter jobbet. Från varsitt håll.
Blev både test av Trek och Lapierre, heldämpad förstås. Som någon sa "man ska inte titta på valpar om man inte planerat att skaffa hund". Bra sugen på en ny cykel nu...
Testade även elcykel i skogen - himla häftig upplevelse! Hade jag haft obegränsat med pengar, tid att cykla och förvaring så hade jag gärna haft en sådan också!

lördag 30 mars 2019

Gran Canaria

Vi var på Gran Canaria förra veckan - ett väldigt smart drag kändes det som! Kanske inte på flyget, dryga fem timmar med en aktiv fyraåring med bara några timmars sömn i kroppen är i sig en utmaning, men väl på plats njöt vi i fulla drag alla tre.
Vi hade bestämt vilken vecka vi skulle åka och ungefär vart, men bokade rätt sent. I slutändan blev det det ställe som hade varmast pool, vilket också var bra. Det blåste rätt mycket på stranden så det blev mer poolhäng än jag trodde.
Självklart fanns cykling med på schemat, men vi hyrde cykel istället för att ta med.
Jag fick äran att ta första passet. Njöt av att cykla i kortkort och känna solens värme. Upp i bergen chansade jag och tog en stig, som visade sig inte var världens bästa cykelstig. Men gnetade på (borde ha vänt) och det blev varmare och varmare. Toppnotering på 36 grader, obefintligt med skugga och vattnet slut - och jag med. Stretade på, och släpade upp cykeln för en vägg (kändes det som). På toppen träffade jag ett engelskt par som idiotförklarade (med beundran i rösten) mig som släpat med mig cykeln där. Men de bjöd på vatten och jag orkade ta mig till civilisationen igen. Andra pass blev desto trevligare (med både toppar och dalar på alla sätt) och i slutänden fick jag en bra träningsvecka.
Sista dagen hade jag inte räknat med att cykla då vi var på utflykt (såg delfiner och en val). Låg och pressade vid barnpoolen medan E blev skrynklig som ett russin av allt badande. Plötsligt dyker T upp och skickar ut mig på en sista runda. Trots att benen var som spaghetti och vägrade trampa uppför backarna så blev det en sådan där runda som gav mycket. Glädje att cykla, klarade lite svårare tekniska grejer och vågade utmana migsjälv. Lämnade tillbaka cykeln med ungefär en kvart tillgodo och kände mig nöjd.
Hyrde bil och var upp i bergen en dag, hittade en stigning som T blev väldigt lockad av. För egen del var jag rätt nöjd med att åka bil uppför, samtidigt som utmaningen lockar. Inser dock att jag behöver typ en miljon växlar för att orka ta mig upp!

söndag 24 mars 2019

Barfotalöpning

Efter cirka tre veckor med dagisbaciller så har jag äntligen fått till en bra träningsvecka. Semester i värmen hjälpte helt klart till, även om det kändes lite tröstlöst i början.
Testade att springa ett par kilometer barfota, på sandstrand. Började med att gå över en stor sanddyn, så fick upp pulsen (och trötta vader på köpet) bra, sedan var det bara att välja underlag, hur hårt jag ville ha det. Kroppen protesterade såklart, med ett löpsnitt på 2 km/månad så vore det konstigt om den inte protesterade... Men inga gamla skador han göra sig påminda, och höll mig till mina typ 2 kilometer, så hann inte bli alltför smärtsamt heller. Avslutade med ett dopp i Atlanten och kände att mig privilegierad att få uppleva ett pass som gav energi.

söndag 10 mars 2019

Dagisbaciller

Februari började bra träningsmässigt, åtminstone vad gäller cyklingen. Följde planen vad gäller timmarna, och cyklade till och med till jobbet en dag. Nytt uppdrag längre hemifrån, så det blev ett bra pass på morgonen (bil hem). Ett löppass blev det också, innan det blev bacillinvasion. Efter två veckors sjukdom besökte jag sjukvården, som konstaterade att jag drabbats av efterhängsna dagisbaciller. Efter tre veckor så är jag fortfarande inte frisk, och jag ligger supermycket efter med mina träningstimmar. Börjar misströsta och fundera på om jag kanske ska ställa in mig på att vara hejarklack under kommande säsong.

fredag 8 februari 2019

Uppdatering

I förra inlägget nämnde jag ett träningsmål för året,vad gäller löpningen.
I januari blev det ett ynka pass i löpardojorna, vilket i sig inte tar mig närmre mitt mål. Men fick ihop desto mer cykeltid, vilket känns riktigt bra. Har ju haft förmånen att kunna cykla till jobbet lite då och då. Nu har jag bytt uppdrag, så det blir lite meckigare. Längre hemifrån, så det blir svårt att hinna med att lämna, jobba mina timmar och hämta. Men jag hoppas på att få några chanser att cykla dit, behöver få in timmar på cykelkontot. Annars får det bli lite mer lunchträning istället, vilket ju kan motivera mig lite extra att komma igång med löpningen.

I övrigt orkar jag inte riktigt med alla duktiga människor som gör allt det där jag också skulle vilja orka. Försöker att låta bli att läsa om vad alla supermänniskor gör, för att slippa stress över att inte orka samma saker. Men hemligheten kanske är att de lever i en annan tidszon? Deras dygn kanske har fler timmar än mitt? Så de lämnar sina barn på en förskola i en normal tidszon, sedan hoppar de in i sitt 26-timmarsdygn igen och hinner både jobba, träna och handla innan de hämtar hem sina småttingar (som säkert sover 12 timmar varje natt) och hinner både baka, laga näringsriktig mat, baka bröd och lite föreningsliv innan de sover sina 8 timmar? Eller hur hinner de annars med allt?

onsdag 2 januari 2019

Träningsmål

2018 var knappast året jag sprang mest. Inte ens varje månad snörade jag på mig löpardojorna. 2019 har hittills varit helt träningsbefriat men hoppas på att kunna ändra på det snart.
Har ett mål att klara att springa 5 km under 30 minuter i år. Inget man vinner tävlingar på, men en tid som förhoppningsvis får mig att känna mig i ok form. Och det räcker för mig.