tisdag 17 maj 2016

Blodomloppet 10 km

För några veckor sedan ringde P och frågade om vi skulle springa Blodomloppet. Öh, nä var min första tanke (hade funderingar på att delta i UNT bike weekend). Men kände mig föga lockad av att köra 60 mil med Junior som har mycket spring i benen så sa ok även om jag tyckte att 10 km var löjligt långt efter jag knappt sprungit i år. Dessutom är det en social grej då vi brukar ställa upp med lag från jobbet, och så blev det.
Har haft mest fokus på cykel efter vi kom hem från Guatemala, men nu fick jag lägga in några löppass, hela tre stycken a 5 km hann jag med (tillsammans med Junior).
Tippade på 65 min innan start, och P sprang med mig (han fick ett lugnt pass idag) och hjälpte mig att hålla koll på km-tid. Gick ut i ett ganska komfortabelt tempo, och passerade 5 km på 30.34. "lite snabbare på sista halvan så fixar vi timmen" sa P. Sure, tänkte jag utan någon större övertygelse.
Fortsatte i ett jämnt tempo o matade på kilometer på kilometer. Efter 7,5 km gick banan ihop med 5-km-banan och det blev trångt så vi fick sicksacka lite för att hålla tempot uppe. Vid 8 km började jag få vittring på under timmen och vid 9 trodde jag att det skulle funka, trots att det är en grym avslutning med en elak backe. Men så blev det plötsligt väldigt trångt då det blev spänger och då kändes det kört igen. Låg på som en iller uppför backen och lyckades pusha på och öka farten i spurten. Kollade klockan, men nä... Fast tydligen missade jag att stänga av den direkt, så jo vi klarade under timmen. Tiden blev 59.58 och jag är sjukt nöjd att fixa ett millopp under timmen. Sist var på just Blodomloppet för 4 år sedan i Karlskrona, fast då var det en annan bana.
Totalt var detta sjunde löppasset i år, så man kan väl säga att jag sprang på gamla meriter. Men de har jag ju också kämpat för...
P gjorde ett strålande jobb idag, pratade mycket så jag hann aldrig tänka "trött"!
Kondisen är ok, vissa muskler är mindre ok. Rygg, mage och höftböjare är tydligen underdimensionerade...