40+ träning?

Fick ett förslag på fb om en sida med träning för oss 40+. Jag är väl mer gammalmodig och tror att typen av träning har mer med personlighet och intresse att göra än ålder, men vad vet jag?
Mitt träningspass idag var att jag cyklade med Junior på släp. På slutet av rundan närmade jag mig Vägga och tänkte att det vore häftigt att fixa den backen med "släp". Kastade en blick över axeln och såg att han sov, och då tänkte jag att en gång är ingen gång, fem gånger kan klassas som ett backpass.
Sagt och gjort, jag baxade upp ekipaget fem gånger, sedan var jag nöjd! När jag kom hem så upptäckte jag att jag hade satt nytt rekord på snitthastighet med Junior, så tydligen var det inte helfel att vila några dagar.
Undrar om det är typisk träning som rekommenderas för min åldersgrupp?

Inte förvånad

Jobbar med Långa Listan, den som aldrig tar slut. Planen för dagen var att få igång TV:n, eftersom jag inte orkat engagera mig sedan jag fick fibret påkopplat häromdagen. Tänkte att det inte borde vara rocket science. Hade ju fått igång internet, även om det var en provisorisk lösning.
Men glömde ju bort Murphy. Efter diverse samtal så hittade jag felkällan, efter "hoppsan, vi glömde visst tala om för dig att du behöver köpa en ny router" så blev det "hoppsan, vi glömde visst lägga in din beställning och det går inte att koppla på det ikväll". Suck liksom.
SÅ istället för att slänga upp benen och softa, som var planen så blev det inte Photoshop, som var plan b. Utan en massa pappersarbete som inte känns klart än, saftkok och så lite målning.
Men en sak kunde jag stryka från listan, då jag bokade in lite vardagslyx längre fram. Om jag inte tar med sådana saker på listan så får jag ju aldrig någon belöning för att jag är duktig. Det går ju inte att vänta med att boka tills man är klar med de stora grejerna, då får man ju vänta alldeles för länge på att bli bortskämd.
Men om 4-5 veckor, då räknar jag med att de tyngsta punkterna från listan är avklarade. Och om det verkligen är så, då är jag väl värd att bli bortskämd eftersom det är något som förföljt mig i snart 1,5 år.

Blodomloppet 10 km

För några veckor sedan ringde P och frågade om vi skulle springa Blodomloppet. Öh, nä var min första tanke (hade funderingar på att delta i UNT bike weekend). Men kände mig föga lockad av att köra 60 mil med Junior som har mycket spring i benen så sa ok även om jag tyckte att 10 km var löjligt långt efter jag knappt sprungit i år. Dessutom är det en social grej då vi brukar ställa upp med lag från jobbet, och så blev det.
Har haft mest fokus på cykel efter vi kom hem från Guatemala, men nu fick jag lägga in några löppass, hela tre stycken a 5 km hann jag med (tillsammans med Junior).
Tippade på 65 min innan start, och P sprang med mig (han fick ett lugnt pass idag) och hjälpte mig att hålla koll på km-tid. Gick ut i ett ganska komfortabelt tempo, och passerade 5 km på 30.34. "lite snabbare på sista halvan så fixar vi timmen" sa P. Sure, tänkte jag utan någon större övertygelse.
Fortsatte i ett jämnt tempo o matade på kilometer på kilometer. Efter 7,5 km gick banan ihop med 5-km-banan och det blev trångt så vi fick sicksacka lite för att hålla tempot uppe. Vid 8 km började jag få vittring på under timmen och vid 9 trodde jag att det skulle funka, trots att det är en grym avslutning med en elak backe. Men så blev det plötsligt väldigt trångt då det blev spänger och då kändes det kört igen. Låg på som en iller uppför backen och lyckades pusha på och öka farten i spurten. Kollade klockan, men nä... Fast tydligen missade jag att stänga av den direkt, så jo vi klarade under timmen. Tiden blev 59.58 och jag är sjukt nöjd att fixa ett millopp under timmen. Sist var på just Blodomloppet för 4 år sedan i Karlskrona, fast då var det en annan bana.
Totalt var detta sjunde löppasset i år, så man kan väl säga att jag sprang på gamla meriter. Men de har jag ju också kämpat för...
P gjorde ett strålande jobb idag, pratade mycket så jag hann aldrig tänka "trött"!
Kondisen är ok, vissa muskler är mindre ok. Rygg, mage och höftböjare är tydligen underdimensionerade...

Tre på rad

Kände mig trött och sliten på dagens cykelpass, trots att distansen och intensiteten inte var något att skryta med.
En snabb titt i träningskalendern och jag konstaterade att jag tränat tre dagar i rad, för första gången i år. Troligen skedde det inte förra året heller, så det är minst 1,5 år sedan. Då är det tillåtet att vara trött!

Kanonloppet

Vaknade före Junior idag (av klockan), och det tog emot väldigt mycket att kliva upp. Kikade ut på vädret som såg strålande ut så det var bara att pallra sig upp. Hade bestämt med S idag att cykla Kanonloppet 10 mil, barnvakt var fixat så det var ju bara att ta chansen att få ett långpass.
Vi hamnade i en bra klunga efter start, låg med och det kändes bekvämt. Efter Ryd så svängde vi som skulle köra 10 mil medan de (flesta) i den klungan fortsatte rakt fram, mot 15 mil. Vi var nu 7 kvar och de andra verkade starka. Efter någon  mil släppte S och jag valde att släppa o köra med henne. Hade ju lovat att hålla koll på henne, hon hade precis fått en ny astmamedicin så jag ville inte lämna henne själv.
Matade på rätt bra på hemvägen, och trots  en svacka på slutet så lyckades vi hålla  ett snitt på strax över 30 km/h, vilket ju kändes nice! Nu är jag så trött så ögonen trillar igen!

Saknad

Idag är det ännu en jobbig årsdag, saknar min lillkise.

Gotland

För ett par veckor sedan såg jag en annons på billiga resor till Gotland. Det var oräkneligt antal år sedan jag var där, så drog med mamma och Junior och åkte dit i helgen. Det visade sig vara ett hellyckat drag, då vädret var strålande hela helgen.
Vi tog en dag på Fårö, vilket vi uppskattade alla tre. Naturen var enastående! Fullt med sjöfåglar också, mysigt  att höra ejdrarna låta, se havsörnarna cirkulera, tärnorna skräna och känna solen värma...
Kort och gott, nöjd med helgen!