Milkshake

Livets småjävligheter lämnar en inte ifred, inte ens i nuläget. Det kan vara i olika omfattning som till exempel i torsdags när jag blev stucken av en geting utanför Ica (och samtidigt idiotförklarad av en annan kund som undrade varför jag höll på med regndans där), eller gårdagen när jag började dagen med att upptäcka att en 3-litersburk med färg hade vält i tvättstugan...
Idag trodde jag att det räckte med småbarnsföräldersömnbristen. Tog med Junior på ett löppass (då får man nämligen gå i uppförsbackarna) och gjorde milkshake när vi kom hem. Första gången jag gjorde det, råkade bli väldigt mycket. Vilken osis... För gott, för vet inte när jag kan göra en nästa gång eftersom dagens motgång var att kannan till mixern gick sönder. Kan hoppas på att jag fyllt kvoten för några dagar.

Lidingöloppet 15 km

I december anmälde Henrik och jag oss till halva Lidingöloppet. Målet var att jag skulle komma i form efter graviditeten, och vi skulle göra det tillsammans (och med Sara). Jag hade till och med ordnat barnvakt så långt innan. Två dagar senare dog Henrik. Jag bestämde mig så småningom att trots allt genomföra loppet, jag behövde ju fortfarande komma igång...
Träningen har inte blivit som planerat, men ändå helt ok. Hade hoppats på att få ihop åtminstone ett pass på minst en mil, men så blev det inte. Planen inför loppet blev att lura migsjälv mentalt, så jag delade upp loppet på 3x5 km.
Vädret var perfekt, lagom varmt och uppsprickande molnighet. Försökte att inte dras med i ett för högt tempo från start, så höll bara koll på puls och tid/kilometer, och tog mellantider vart femte kilometer.
0-5 km: sprang hela tiden, njöt av vackra omgivningar och en än så länge pigg kropp. Under 30 minuter.
5-10 km: några jobbiga backar, tillät mig att gå, och kunde än en gång konstatera att utför är min styrka...
10-15 km: känslan, jag kommer att fixa detta och det är inte mycket kvar. Försökte dra på från förvarningen till mål, men inte mycket kvar i benen.
Mål: tid 1.33.03 och nöjd. Mitt realistiska mål var under 1.40 så jag är definitivt nöjd. Även om jag känner att under 1.30 är inom räckhåll...
Efteråt unnade jag mig massage. Alla andra fick benen masserade, jag ville bara bli av med sista tidens spänningshuvudvärk, så rygg och nacke blev behandlade. Vilket kändes imorse, det var ryggmusklerna som var de som gjorde mest ont när jag vaknade.

Målet var som sagt att komma i form efter graviditeten. Är jag i form då? Nja, kanske inte där jag vill vara, men efter allt som har hänt så inser jag att bara att gå i mål var en prestation i sig.

30

Hittade en resultatlista från Kung Björnloppet idag, tydligen så kom jag på plats 30 (av 76 i mål) i min klass. Det var ju en trevlig överraskning, hade inte räknat med att hamna på övre halvan av resultatlistan. Nöjd.
Denna vecka inleddes med backintervaller till Sten Sture-monumentet med Sara, så himla mycket roligare med sällskap! Vi fick dessutom uppleva en vacker höstmorgon med sol och dimma som lättade mellan tallarna.
Resten av dagen, typ, har ägnats åt hoppträning med Junior (lite avlastning fick jag), så nu är vi trötta...

Kung Björnloppet

För någon månad sedan hittade jag av en slump att det skulle vara löpartävlingen i Hågadalen idag. Jag har tillbringat mycket tid där, mest till häst, för en sådär 20 år sedan så jag var lite sugen. Visste dock inte om huvudet skulle orka med, så det fick bli en efteranmälan.
Eftersom jag av olika anledningar inte tränat på ett par veckor så behövde jag verkligen komma ut nu, och varför inte se till att jag får en medalj för att jag kommer ut tänkte jag igår och anmälde mig...

Vädret var perfekt, solen sken och temperaturen stigande, och med en höstvacker natur så blev det en fin dag.
Jag valde att springa 6,4 km, vilket kändes lagom. Start 12.10, så vi fick sovmorgon också. Gick ut lugnt, men märkte att jag hade ändå många runtomkring mig, trodde att jag skulle vara bland de sista. Det var markering varje kilometer, sådant gillar jag! Vid 2 km-markeringen kom jag på att jag inte satt några mål med loppet (mer än att njuta av omgivningarna). Fick syn på en som gick lite längre fram, så då bestämde jag mig för att jag skulle springa hela tiden, vilket jag klarade.
Vid ca 4 km gick banan ihop med 10-km-banan (hade delat sig vid ca 3 km), och plötsligt var det en massa snabbingar runt mig. Men de var så väldigt mycket snabbare så hade ingen tanke på att försöka följa. Vid 5 km märkte jag att jag tappade mycket fart, så fokuserade på teknik för att kunna öka tempot på slutet, där det var en längre backe också. Rejält stum i benen när det dyker upp en skylt:
200 m kvar
Bolt 19,9 sekunder

Är glad om jag gjorde sista 100 m på den tiden...

Blev välkomnad i mål av brorsan med familj och mamma som hade dragit omkring på en sovande Junior medan jag var ute.
Nöjd med min prestation och kunde konstatera att detta var verkligen något att sätta på pluskontot.

Hopp

Någon gång vartannat år typ så går jag på ett pass på Friskis&Svettis. Jag har urusel koordination och är smidig  som ett kylskåp, men tycker ändå att det kan vara rätt kul. Gissar att övriga deltagare också tycker att det är rätt kul att se någon som är helt uppe i det blå, men det kan jag bjuda på. Minns när jag provade afrikansk dans för länge sedan, då bjöd jag verkligen på migsjälv...
Igår var det då dags att prova ett pass, det är ju några år sedan nu, och nu var det dessutom gratis vid terminsstart. Tack och lov var det inte så mycket sidoförflyttningar, så jag slapp springa ner någon annan. Kändes bra att veva med armarna - jösses vilka stela axlar jag har!!! Märktes att magmusklerna inte är var de har varit heller, antar att det bara är att ha tålamod på den fronten, mammamageträningen är ju väldigt sporadisk dessutom.

Junior verkade också lite träningssugen, så idag fick han en hoppgunga. Hopp hopp hoppelihopp. Sparar lite på mina axlar och armar och han får hoppa så mycket han vill, win-win. Nu tar han igen sig efter kvällspasset, tydligen jobbigt att hoppa en hel kväll. Verkar som det är mycket spring i benen, men kanske inte skulle väntat mig något annat heller?

7,5 km

Testade att springa utan bebis idag, oj vad mycket lättare det var. Drog av årets längsta pass med sammanhängande löpning, 7,5 km blev det (har ett 8 km intervallpass sedan tidigare, men då gick jag lite). Glad det inte blev längre, började känna antydan till skoskav. Ovanligt för att vara mig. Förhoppningsvis ska vi bara vänja oss vid varandra, skorna och jag.

42

42 är svaret på den stora frågan om livet, universum och allting i Douglas Adams böcker.
Idag skulle Henrik ha fyllt 42. En tung dag för oss som blev kvar, men på något sätt tog vi oss igenom denna dag också. En dag i taget...