söndag 24 februari 2013

Tjejvasan

Så var det då äntligen dags för vinterns mål, Tjejvasan. Revelj 4.30 på morgonen, och vi lyckades pressa ner lite frukost trots att det var mitt i natten. På väg till Mora var det bara vi och tidningsbuden som var ute på vägarna!
Vi lyckades få en bra parkering och kom direkt med bussen till Oxberg. Väl där var det bara att ställa sig i kö till respektive startfålla. Fick en bra plats i fållan och kunde sedan fokusera på tävlingsförberedelser. Jag var lite nervös för vallan, om jag skulle ha något fäste. Temperaturen var kring 0, vilket innebär svårvallat. Hoppades dock på att Vasasvahn visste vad de gjorde när de vallade mina skidor...
När helikoptern kom körandes över starten så pirrade det lite, men mest kändes det himla kul. Jag kände mig väl förberedd och visste att jag skulle få en bra skiddag oavsett om jag skulle nå mina mål eller inte.
Innan Karlsnäsloppet var mitt drömmål 2.15, men efter det hoppades jag på att köra lite fortare. När jag anmälde mig så gjorde jag det med målet att köra under 3 timmar.
Innan start så sa de att föret inte var lika snabbt som förra året, så jag visste att under två timmar skulle bli svårt. När startskottet gick så försökte jag att inte förivra mig, utan jag ville hålla mitt tempo så jag fokuserade på teknik. Direkt märkte jag att jag hade sjukt bra glid, och det var ju bra. När vi kom upp på vägen kom det lite som en chock, det var som att ta sig fram i gyttja, hur tungt som helst! När det sedan blev riktiga spår igen så gick det uppför, och jag märkte direkt att jag inte hade så mycket fäste som jag ville. Försökte verkligen tänka teknik, men jag undrade längst in om de glömt att lägga på fästvalla på mina skidor...
Kom upp till Oxberg på 9.16, och jag hade ett delmål att vara där under 10 minuter, så långt allting bra. I en lång utförslöpa mellan Oxberg och Hökberg var det några tjejer som ramlade framför mig. Jag hann inte stanna utan sällade mig till "vurphögen". Tog ett tag att trassla ut mig och komma iväg efter det och blev rätt blåslagen. Frustrerad över att ha tappat en massa fart så for jag iväg igen. Hela vägen till Hökberg hade jag det tungt, och väl vid kontrollen så var jag jättetrött. Märkte då att jag tappat min ena gel, men tog den andra eftersom jag behövde snabb energi.
Stod på öronen nerför Hökbergbacken när spåren försvann och det blev slagit under skidorna, men upp och iväg igen.Jag kände hur energin började komma tillbaka, och trots dåligt fäste så kunde jag gå om i några backar. Jag kände igen mig i spåret efter Cykelvasan, vilket hjälper mycket. Jag försökte plocka fram alla positiva minnen jag hade längs spåret, och andra milen kändes rätt bra. Jag insåg att jag inte skulle fixa det under 2 timmar, men satte ett mål att vara under 2.10.

Jag funderade lite på hur jag skulle göra med energi. Helst hade jag velat haft en gel/liquid vid Eldris, men jag hade ju inget mer med mig. Kom på att de serverade kaffe där, men jag dricker ju inte det. Men tänkte att de får bära eller brista, och chansade genom att hälla i mig några klunkar skållhett kaffe som brände upp hela strupen. Trots att det tog tid i kontrollen att få tag på kaffet så var det värt det. Kroppen tog emot det och den sista milen blev den som kändes bäst på hela loppet, fastän jag inte hade något fäste alls kvar vid det laget. Men glidet var det inget fel på, så det blev stakning, saxning eller fartställning.

Jag kom i mål på tiden 2.07.53, vilket jag är nöjd med, en klart godkänd första Tjejvasa. Lite kul var att jag i somras cyklade sträckan på ganska exakt en timme snabbare tid.

2 kommentarer:

  1. Heja heja!! Har kollat igen på svt play på målgång samt stakning i backe. /Charlotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul :) Det kändes fortare än det såg ut...

      Radera