måndag 28 januari 2013

Stråkenloppet

I lördagskväll styrde vi kosan norrut. Såg en svenskhare och hade en förvirrad älg framför bilen, men så småningom kom vi fram till Jönköping. Tillbringade natten på Ibis för att slippa gå upp snortidigt på söndagen. Med bara en halvtimmes resa på morgonen till Mullsjö så hann vi ju till och med sova lite mer än 8 timmar - lyx!
Stråkenloppet var det som stod på schemat. 650 anmälda och masstart. De flesta valde att köra långa på ungefär 4 mil, men jag valde korta, motionsklass och 17 km. Varvet på 8,5 km var mestadels på en golfbana, och mycket mer kuperat än vad jag hade räknat med. Henrik hade som vanligt gjort ett bra jobb med mina skidor, och jag hade ett grymt bra glid.

Tanken var att tävlingsklasserna skulle starta klockan 11.00 och motionsklasserna skulle starta klockan 11.05. Men när startskottet gick så var det många som kröp under repet och skidade iväg. Vågen började från vänster och jag stod inklämd till höger om mitten. Kändes som att jag stod kvar och såg (nästan) alla åka iväg, men så småningom kom jag iväg jag med.
Kort efter start så var det en vägövergång, och efter det så var det två spår. Två spår och 650 åkare, det blev rätt trångt... Med det glid jag hade så valde jag (och många med mig) att gå på sidan av spåret. Efter bara ett litet tag så började en stigning som för mig tog 10-15 minuter att besegra. Efter det var det lite mer utdraget, och lite lättare att köra i sitt tempo, även om det fortfarande var trångt.
Första varvet gick utan missöden, och vid varvning var det vätska. Stannade och hinkade i mig lite Enervit och en gel, det kändes att kalorierna gick åt i en rasande fart!
Blev såklart passerad av en hel del när jag stannade, men med nya krafter så började jag plocka uppför backen. I samma veva började eliten att varv, så det gällde att hålla koll bakåt, och försöka hålla sig ur vägen.
Så var det det där med glidet igen. nerför en backen gick det jättefort, och jag orkade inte hålla emot när ena skidan drog iväg, utan satte mig platt på rumpa. Upp igen, sedan en ny vurpa inom 100 meter. Då blev jag arg på migsjälv och lyckades skärpa till mig. Fick försöka köra om folk igen som passade på att passera medan jag synade snön. Tog bra lång tid innan jag kom förbi, ville ju inte hoppa ut i vänsterspår när det är varvningar på gång.
Passerade en hel radda uppför (!) en backe, och hade bara två framför mig nerför. Den första trillade så jag klev ur spåret, strax därefter trillade nästa. Fick köra över hans stav och det slutade självklart med att jag också ramlade... Snabbt upp och backe kvar, så det var ingen som körde om i alla fall. Sedan var det inte mycket kvar, så jag stakade på in i mål. Rätt trött, inte mycket kvar i musklerna. Tiondeplatsen (av 55, både herr och dam i samma klass) var mer än jag vågat hoppas på.

Bilden är från i julas, så här mycket snö var det inte i Mullsjö!

Vid målgång bjöds det på cola och kola. Och ja, colan stod jag emot, men kolorna... Det var en dam som sa att de kolorna kunde man åka många mil skidor för att få, så jag föll till föga och stoppade in två i munnen. Och jag kan bara instämma - de kolorna var värda många mils skidåkning! Och nä, jag har inte ett dugg dåligt samvete för att jag åt dem. Jag vet att jag kan låta bli om jag vill, men i det läget ville jag faktiskt inte. I slutändan låt jag ändå på minus på kalorier efter helgen.

En eloge till arrangörerna av Stråkenloppet! Ett mycket bra arrangemang, man kände sig verkligen välkommen. Och vad gjorde det att duschen låg en bit iväg när det var golvvärme i omklädningsrummet och bastu? Efter loppet fick man en minnesgåva, en plastsickel med loggan tryckt på. Kanon att få något man kan använda istället för medaljer som bara hamnar på hög. I alla fall sådana medaljer...

Resultat