Igår var det dags för race igen, då Ystadstempot avgjordes. Årspremiär på landsvägsrace för mig, och bara andra gången som jag kör ett tempo som är längre än 15 km. Banan var officiellt 23 km och rätt knixig med flera skarpa svängar utöver vändpunkten, som föregicks av en S-kurva i nerförsbacke. Då i i bilen på vägen hem analyserade banan kom vi fram till att den borde passa MTB-åkare, just för att den var knixig och man aldrig kom in i det där malandet som brukar känneteckna tempolopp. Vinden gjorde dessutom sitt till, då det blåste på typ alla håll. Periodvis tog växlarna slut när vinden låg i tyggen, för att sedan tvinga en att växla ner massor när den behagade att blåsa rätt framifrån...
Startade först på min för dagen modifierade linjehoj. Tyckte det var rätt skönt efter vändpunkten när jag plågade mig uppför backen i motvinden och veta att de andra tjejerna hade den framför sig och jag hade tagit mig upp redan... S-kurvan gick väl inget vidare, men de andra svängarna gick fint. Malin (som vann klassen stort) körde förbi när det var kanske 1,5 km kvar och hojtade något peppande. Pressade i en högre växel och fokuserade på varje tramptag, ta i ända in i mål... Hade hoppats på en bättre tid, menjag gjorde vad jag kunde vilket räckte till en femteplats. Är nöjd med min prestation, hade inte jättehöga förväntningar, mest att jag skulle ut och trampa mig trött och göra mitt bästa, och det gjorde jag ju. Man kan alltid pressa lite extra när man har en nummerlapp på sig, hade inte fått ett så bra pass hemma!
Bra avrullning efteråt gjorde att benen känts ok idag. Denna dag har ägnats åt att fortsätta köra grus till underlaget för stensättningen. 50 mm regn gjorde grusen väldigt tung, så nu känns det rejält i överkroppen. Kanske därför jag inte känner mig särskilt trött i benen? Knepet är att trötta ut någon annan del av kroppen ännu mer :)
