Pearl Izumi MTB, Uppsala

19/5 var det race i Uppsala. Hade tänkt köra korta motionsklassen, men T ville köra långa (två varv på samma bana) så plötsligt var jag inte bara anmäld i långa utan även i tävlingsklass. Känns inte riktigt som att formen är tävlingsmässig än, men arrangören hade separat Damstart, vilket jag ville gynna även om jag misstänkte att det skulle innebära en jumboplats för mig.
Anledningen till att vi öht valde att köra var för att vi var bjudna på (en mycket trevlig) fest i Stockholm dagen innan, så vi hade ändå planerat att tillbringa större delen av helgen i Uppsala.
Veckan innan race kulminerar smärtan i min vad som bråkat på sista tiden. Fick behandling och tejpning, vilket hjälpte tillräckligt. Men försökte ändå att inte gå ut för hårt. Hade ett tidsmål, att komma under 3 timmar.
Banan känns nästan som hemmabana, cyklade nästan alla stigar med fatty när vi var upp i julas.
Kände direkt att alla andra var tusen gånger starkare än mig, så jag släppte nästan direkt. Försökte hålla mitt tempo och disponera kraft för tre timmars jobb. Större delen av första varvet så cyklade jag med ett stort leende på läpparna - jag gillar verkligen min nya hoj!
Blev tröttare o tröttare och tänkte att det räcker med ett varv, men sedan tänkte jag att jag behövde träna mitt pannben och ville ha känslan av att vara nöjd efteråt. Kändes ok att gå ut på andra varvet, och höll energin i drygt två timmar. Stannade vid kontrollen i Sunnersta och fyllde på lite energi för att orka upp för backen andra gången. Men kroppen tyckte att den gjort sitt och på vägen tillbaka mot slottet var väggen ett faktum. Motionsklassen började komma ikapp och något frågade lite oroligt hur det var när jag stod dubbelvikt över cykeln efter att ha kräkts i en uppförsbacke. Fick lite medlidande när jag sa att det var lugn det var bara väggen.

Nu var alla tidsmål som bortblåsta, varje avklarad kilometer var en seger. När jag närmade mig slottet för andra gången så insåg jag att jag skulle komma i mål på en tid strax över tre timmar. Surt, men samtidigt är jag glad att jag inte bröt efter första varvet. Massage ingick i startavgiften, vilket jag nyttjade innan jag åt (det ingick mat också). Rullade hem till mamma och kunde sova lite efter att ha duschat - så trots väggen kände jag mig rätt ok på kvällen tack vare god återhämtning.

Trots allt så är jag nöjd. Tiden är inget att hurra för, men kropp och knopp höll i över två timmar, och återhämtningen funkade bra. Det tar tid att komma tillbaka efter alla smällar senaste åren, men uppenbarligen går det på rätt håll.

Ihretrampet MTB

Ihretrampet är ett motionslopp som funnits så länge jag har varit aktiv cyklist, vad jag vet. Jag har deltagit några gånger, men nu är det några år sedan sist. I år var det en nyhet, de hade fixat en mtb-slinga "i skogsmiljö".
Cyklade upp till Ihre, vilket tog ungefär 50 minuter. Var lite seg på morgonen så kom iväg senare än tänkt, så det var troligen rätt många som gett sig iväg. Men lyckades komma iväg samtidigt som Peter så hade sällskap hela vägen.
I överlag fin bana, några ställen som det uppstod tveksamheter och några "stigar" som var lite väl mycket skogsmiljö. Var ute ungefär en timme och en kvart innan vi var tillbaka vid start. Det blev en korv där för att fylla på energi innan jag cyklade hem, i regnet som kom.
Dagen innan hämtade jag min nya cykel, som direkt fick bekänna färg. Och den fick med beröm godkänd 😊

X-cup #2 Mölleröd

Idag var det dags för race i form av X-cup. Efter en lång period av sol och värme så drog regnet in igårkväll och det höll i sig under hela dagen idag, vilket gjorde dagens övning till en lerig och blöt tillställning.
Första X-cup blev DNS för min del då resten av familjen var sjuka, och jag valde sovmorgon istället då. Men idag var två av tre på startlinjen.
Eller startlinjen och startlinjen... Jag missbedömde tiden och lyckades möta hela gänget i startbacken... Rullade ner till start och över startlinjen så jag fick köra samma som alla andra. Fördelen med att starta något efter alla andra var att jag som omväxling kände mig stark i startbacken. Nackdelen var köandet på stigarna. Tänkte att jag skulle försöka få till ok varvtider så jag kunde jämföra dem i alla fall.
Hade testat större delen av banan innan, men vad hjälpte det när det bara var lervälling när vi tävlade? Nåväl, trampade på och trampade om folk lite då och då.
På sista varvet sa huvudet ifrån, och jag var klok nog att lyssna. Sänkte ambitionerna (och farten), vilket först var rätt jobbigt men i mål kände jag mig nöjd. Nöjd med cirka 75% av rejset och tar det med mig. Jämför jag med för ett år sedan så märker jag stora framsteg, och det är ju det jag vill ha.

Testcyklat

Idag var det testcykling på Ryssberget, så vi for dit efter jobbet. Från varsitt håll.
Blev både test av Trek och Lapierre, heldämpad förstås. Som någon sa "man ska inte titta på valpar om man inte planerat att skaffa hund". Bra sugen på en ny cykel nu...
Testade även elcykel i skogen - himla häftig upplevelse! Hade jag haft obegränsat med pengar, tid att cykla och förvaring så hade jag gärna haft en sådan också!

Gran Canaria

Vi var på Gran Canaria förra veckan - ett väldigt smart drag kändes det som! Kanske inte på flyget, dryga fem timmar med en aktiv fyraåring med bara några timmars sömn i kroppen är i sig en utmaning, men väl på plats njöt vi i fulla drag alla tre.
Vi hade bestämt vilken vecka vi skulle åka och ungefär vart, men bokade rätt sent. I slutändan blev det det ställe som hade varmast pool, vilket också var bra. Det blåste rätt mycket på stranden så det blev mer poolhäng än jag trodde.
Självklart fanns cykling med på schemat, men vi hyrde cykel istället för att ta med.
Jag fick äran att ta första passet. Njöt av att cykla i kortkort och känna solens värme. Upp i bergen chansade jag och tog en stig, som visade sig inte var världens bästa cykelstig. Men gnetade på (borde ha vänt) och det blev varmare och varmare. Toppnotering på 36 grader, obefintligt med skugga och vattnet slut - och jag med. Stretade på, och släpade upp cykeln för en vägg (kändes det som). På toppen träffade jag ett engelskt par som idiotförklarade (med beundran i rösten) mig som släpat med mig cykeln där. Men de bjöd på vatten och jag orkade ta mig till civilisationen igen. Andra pass blev desto trevligare (med både toppar och dalar på alla sätt) och i slutänden fick jag en bra träningsvecka.
Sista dagen hade jag inte räknat med att cykla då vi var på utflykt (såg delfiner och en val). Låg och pressade vid barnpoolen medan E blev skrynklig som ett russin av allt badande. Plötsligt dyker T upp och skickar ut mig på en sista runda. Trots att benen var som spaghetti och vägrade trampa uppför backarna så blev det en sådan där runda som gav mycket. Glädje att cykla, klarade lite svårare tekniska grejer och vågade utmana migsjälv. Lämnade tillbaka cykeln med ungefär en kvart tillgodo och kände mig nöjd.
Hyrde bil och var upp i bergen en dag, hittade en stigning som T blev väldigt lockad av. För egen del var jag rätt nöjd med att åka bil uppför, samtidigt som utmaningen lockar. Inser dock att jag behöver typ en miljon växlar för att orka ta mig upp!

Barfotalöpning

Efter cirka tre veckor med dagisbaciller så har jag äntligen fått till en bra träningsvecka. Semester i värmen hjälpte helt klart till, även om det kändes lite tröstlöst i början.
Testade att springa ett par kilometer barfota, på sandstrand. Började med att gå över en stor sanddyn, så fick upp pulsen (och trötta vader på köpet) bra, sedan var det bara att välja underlag, hur hårt jag ville ha det. Kroppen protesterade såklart, med ett löpsnitt på 2 km/månad så vore det konstigt om den inte protesterade... Men inga gamla skador han göra sig påminda, och höll mig till mina typ 2 kilometer, så hann inte bli alltför smärtsamt heller. Avslutade med ett dopp i Atlanten och kände att mig privilegierad att få uppleva ett pass som gav energi.

Dagisbaciller

Februari började bra träningsmässigt, åtminstone vad gäller cyklingen. Följde planen vad gäller timmarna, och cyklade till och med till jobbet en dag. Nytt uppdrag längre hemifrån, så det blev ett bra pass på morgonen (bil hem). Ett löppass blev det också, innan det blev bacillinvasion. Efter två veckors sjukdom besökte jag sjukvården, som konstaterade att jag drabbats av efterhängsna dagisbaciller. Efter tre veckor så är jag fortfarande inte frisk, och jag ligger supermycket efter med mina träningstimmar. Börjar misströsta och fundera på om jag kanske ska ställa in mig på att vara hejarklack under kommande säsong.