Idag blev det racer, igen. Gjorde något med ryggen igår när vi körde iväg all sten, tror jag sträckte mig eller nå´t., så var lite stel redan från början. Körde med Henrik och John runt Saxemara, ungefär 8 mil och ett gäng höjdmeter. Fortfarande eoner ifrån min tidigare form, men idag hängde jag med lite längre uppför backarna än sist vi körde den rundan. Försöker glädjas åt de framstegen istället för att tänka på allt jag har tappat. För visst känns det bra, att det faktiskt går att vända den nedåtgående spiralen, även om det krävs en rejäl kraftansträngning?!
Men det är grymt segt på morgnarna, det var bara vetskapen om att jag skulle få bra kvalitet på mitt träningspass som gjorde att jag orkade masa mig ur sängen och hänga med. Någon sa att det bara handlar om inställning. Jag tror knappast att jag får en kortare startsträcka på morgonen för att jag hjärntvättar migsjälv och inbillar mig att jag är jättepigg. Tror snarare att det är på cellnivå, min kropp tar helt enkelt lite längre tid på sig att komma igång.
