Bräknetrampen

Idag stod det distans på schemat, dessutom anordnades Bräknetrampen i Bräkne Hoby. Perfekt tillfälle att få lite sällskap på distanspasset. Cyklade dit och körde sedan 9-milsvarianten och cyklade sedan hem, totalt 13 mil blev det. Tredje passet på racern i år, så jag är nöjd.

Det kom riktigt mycket folk till start i Elittrampen, som var den långa varianten. Blev förvånad över att det trots allt finns så mycket seriösa cyklister i krokarna, kände direkt att det skulle bli ett roligt pass.
Hängde med förstaklungan till backarna efter Källaby innan jag fick släppa. Det var fler än jag som tyckte det gick lite väl fort och strax var vi en liten klunga. Samarbetet fungerade sådär, men efter ett tag hjälptes de flesta till med farthållningen. Fick det lite tungt vid Belganet och orkade inte täppa, då var vi tre som hade lite lucka. Jag föreslog att vi skulle hjälpas åt att dra ikapp, men en var inte så intresserad av att hjälpa till. När det var hans tur att dra så ryckte han och lämnade oss. Lite trist eftersom han inte hade hjälpt till en meter med farthållningen innan.

Passade på att få i mig lite energi och sneglade bakåt, såg att det var folk som närmade sig. Väntade in dem och hamnade i en jättebra klunga där alla förstod att det är bättre att hjälpas åt. Strax innan Ronneby var vi ikapp den klunga som jag tidigare släppt och plötsligt var vi ganska många. nu var detbara några mil kvar, men efter att ha cyklat över Saxemara på flera träningspass genom åren så vet jag att det är många höjdmetrar, och med möra ben så känns det!

Någon mil innan mål så börjar det dra väl mycket i låren för att jag ska kunna hålla klungan så jag fick släppa. Slog av lite på farten och tog det lite lugnare in i mål, ändå fixade jag de 9 milen på under 2,40, vilket känns bra. Hade ju inte ens en ambition att cykla fort innan, men väl vid start med en massa andra cyklister så dras man ju med ganska lätt...

Återhämtad?

Nu har väl kroppen återhämtat sig lite från helgens dubbelrace. Kroppen känns lite bättre idag, mest trött bara.

Har ju inte skrivit så mycket om racet i söndags, och nu börjar det kännas avlägset. 4 varv kördes på en torr bana av långloppskaraktär dvs trampa trampa trampa. Missade starten helt då jag drog ur foten ur pedalen så plötsligt satt jag inte fast någonstans. Nåja, på 2 mil så hinner man ju reda upp det.
In mot mål hade jag Carina (D40) precis framför, men när jag ska trampa till och utmana i sista backen så knyter sig låret och jag får parkera och lida lite istället. Men det var ju inte långt till mål så det var bara hoppa upp på cykeln och rulla i mål.

Våretcken blir till sommartecken, häggen har ju blommat någon vecka nu, och syrenen börjar slå ut. I fredags såg jag en svala, men det gör ju ingen sommar. Idag såg jag fler.

Hökensåsracet

2:a idag. Soligt, varmt, polleninvasion, onda ben, dvs ett helt normalt race i maj.

.

Nu ska jag sova, godnatt.

Högaliden race, Hjo

Hjo bjöd på strålande sol och över 15 grader varmt idag när det var dags för tredje deltävlingen i Sverigecupen, Högaliden race. Banan består av en massa höjdmetrar och lite rötter och sten. Banan var riktigt torr och fin så det var perfekta förhållanden.

Fick återigen en raketstart, och var först in i skogen. Det var skönt att köra i min egen fart utför och uppför körde jag i ett jämnt tempo, utan att gå på max. Vi skulle köra tre varv på banan som var 5 (?) km lång, så jag ville inte ta slut direkt. Efter drygt halva varvet blev jag omkörd av några D40-åkare och en i min klass. Hade ingen riktig attack i benen, så det var bara att fortsätta mala på i mitt tempo. Tappade lite fokus när herrveteranerna varvade, trots att de tjoade i god tid och varvade på ett smidigt sätt.

Banan avslutas med en lång klättring innan en kort spurt mot mål, och sista varvet var jag av naturlig skäl rätt trött. Kastade en blick över axeln och såg en Hässleholmströja närma sig bakom mig. Antog att det var Linda som hade skuggat mig under hela tävlingen, så jag försökte mig på en fartökning. Kände hur bakomvarande cyklist närmade sig oroväckande fort och fick växla upp för att försöka kräma ur det sista ur benen, samtidigt som jag undrade var hon hade fått alla krafter ifrån. När cyklisten passerade såg jag att det var hennes klubbkamrat Magnus som kör H40 som varvade mig. Lättade kunde jag slå av lite sista metrarna från mål och andraplatsen var bärgad.

Börjar bli mer eller mindre tradition att få rökt fisk i pris på Hjotävlingen, så även denna gång. Har precis avnjutit en rökt sik, vilket känns som ett bra lördagsmys.



Visst gör det ont

Visst gör det ont när knoppar brister...

Visst gör det ont med Tabata. Men en bra lösning när man har kort om tid.

...varför skulle annars våren tveka?

Våren tog en paus och släppte in snöblandat regn och kyla. Inte helt ovanligt med lite kyla i maj, och de flesta blommor verkar ha tagit det vid gott mod.

... faller i ett glitter kvistens droppar...

Påskbilder

Påsken är förbi och det börjar sina i påskäggen nu. Kanske lika bra, för effekten av allt ohejdade frossande är kanske inte jätterolig.

Fick ett lyxägg av mamma, nu är det bara själva "ägghalvan" som är kvar, gjuten i mörk choklad...

Veckan som gått sedan har väl inte varit mer spännande än andra veckor, jobb, träning och vila. Vädret har varit fantastiskt, vilket gör att jag blir lite extra trött på grund av alla pollen. Nu njuter jag av att det är helg!

Jagad

2:a i Kringelloppet

Så var det då dags för årets första XC-race och deltävling 2 i Sverigecupen. D30 skulle köra 5 varv på Södertäljes 5 km-bana, upp och ner för Kusens backe. Ett gäng höjdmetrar som garanterar att man blir jättetrött. Alltså en fysisk bana, inget drömläge om man har varit mycket sjuk och inte har någon fysisk toppform, men bara att gilla läget och göra sitt bästa.

Idag hade vi även norskt på startlinjen i min klass i form av Gertrud. Visste att jag inte skulle kunde göra något åt henne denna dag utan inriktade mig på att knipa andraplatsen. Ca en minut innan start fick vi reda på att vår klass hade kortats till 4 varv, inget jag blev särskilt ledsen över.

Alla veteranklasser + Seniorklassen och P15-16 startade ungefär samtidigt, så det var mycket folk ute på banan, på gott och ont skulle det visa sig. Damveteraner och H50 startade på samma signal, och jag fick en sådan kalasstart, poff så var jag iväg med de snabbaste H50-åkarna, kanske inte riktigt vad jag hade planerat men med en lång startbacke så hann ju ordningen återställas. Då var jag strax bakom Carina och Siv i D40, med "klasskompisen" Linda på hjul. Linda visade tydligt att hon inte tänkte ge sig utan fight så då fick vi väl fightas då. Hon höll ett bra tempo så jag hängde på och tyckte det kändes lagom, jag hade i alla fall ingen lust/ork att cykla fortare. Blev lite problem dock när herrarna började varva, med en hel del singletrack så de fick gå om en i taget, vilket innebär att det då och då blir en lucka att täta och det kräver en del energi.

När vi gick ut på sista varvet fick vi veta att det var ca 20 sekunder till Carina och visst tänkte man lite på att det kunde vara trevligt att gå ikapp. Tyvärr var det en i herrklassen som inte kunde hålla sina tävlingsnerver i styr och kom med en hel del osportsliga kommentarer. Detta i ett läge när jag tänkt försöka mig på ett ryck, så nu kom avgörandet i målbacken istället. Kunde trycka på rätt bra uppför sista backen medan Henrik skrek sig hes. Blev lite förvånad när jag såg Carina gå i mål strax framför, hade glömt bort den jakten efter incidenten tidigare.

Resultatet blev en andraplats och ett tight, bra race och en liten ledning i Sverigecupen. Jag är glad och tacksam för att kroppen har funkat, för en vecka sedan kände jag mig osäker på om jag skulle kunna starta alls.

Bilderna ligger i kameran och kabeln för bildöverföring ligger hemma, så de kommer nog senare.