Igår var det ännu en gång dags att se Depeche Mode. Den här gången i Milano på San Siro.
Åkte till Italien i torsdags så jag har hunnit acklimatisera mig lite med värmen. I måndags kom värsta åskskuren när vi var ute och cyklade, men eftersom det var varmt så slapp vi frysa. Intressant känsla när man cyklar igenom en vattenpöl och vattnet är varmt!
Beställde biljetter precis när de släpptes (precis innan starten i Olofströmsloppet) och tog de bästa jag fick, tyvärr var Golden Circle slut så det fick bli sittplatser.
Tog tid att få parkering som var långt iväg, och på plats var det lång kö för att få komma in. Vi missade förbandet men hann tack och lov hitta våra platser innan Depeche började.
Våra platser var rätt högt upp. Fördelen med att vara lite högre upp var att det fläktade lite, vilket ju inte skadar när utetemperaturen var cirka 30 grader.
Publiken var förväntansfull och mycket bättre drag på läktaren än både Stockholm och Köpenhamn. Nu hade vi tur och hamnade bredvid andra fans så det var lätt att dra med varandra. De som satt bredvid mig frågade efter Personal Jesus om det verkligen var sista låten, och om jag var säker på det. Låtarna var samma som tidigare, men det gör inte så mycket. Precis som jag kan lyssna på samma låtar fler gånger hemma så kan jag lyssna på dem flera gånger live, de blir ju knappast sämre live på en stor arena tillsammans med fler som gillar dem.
Att stå längst fram ger såklart en helt annan upplevelse, men detta är helt klart en av de bästa DM-spelningarna från läktarplats!
