Imorse kom vi ut på ett nätt litet joggpass före frukost. Eller nätt och nätt, jag kände mig som en elefant och det var asjobbigt, och jag kände inte alls för det.Men Henrik pushade och jag hade vägt mig innan, så jag visste ju vad som borde göras.
För bara några år sedan cyklade jag ju upp till ett par timmar innan frulle, nu var det segt att jogga en halvtimme. Dessutom har jag lagrat rätt mycket energi i min kropp sedan dess (tyngdkraften är inte snäll just nu), så formförsämringen är skrämmande. Känns som att det är dags att ta tag i mitt liv. Men hur får man till det i vardagen?
