Igår var det långpass på schemat, samtidigt som Bräknetrampen arrangerades. Vi valde att köra Elittrampen där man kan välja mellan 60, 90 eller 120 kilometer. Eftersom vi cyklade (omväg på grund av beläggningsarbete) dit och hem så valde vi 90 km-rundan, vi fick ändå ihop 14 mil den dagen. Det var högsommarvärme med temperatur kring 28 grader, så det gick åt mycket vätska!
Så länge det är platt så går det rätt bra att hänga med, men så fort det går uppför så får jag det tungt. Vilket en herre retade sig på, "det är bara att täppa till" sa han. Försökte föreklara att jag inte hade den watten i benen som krävdes, kan jag inte så kan jag inte, och är det folk bakom i klungan som är starkare så är det bättre att släppa fram dem. Det är ju trots allt ett motionslopp. Antagligen hade han något emot tjejer som cyklar, för han sa till mig (ingen annan i klungan) att jag var tvungen att dra också, vilket jag ju hade gjort. Nå ja, den självutnämnde "polisen" körde 12 mil medan jag fick sällskap av en gentleman på 9-milaren.
Nosade på väggen redan i Hallabro och tryckte in mängder med energi, och efter ett tag så kändes det lite bättre. I Backaryd fanns tre alternativ, vänster för 12 mil, rakt fram för 9 mil och höger för 6 mil. Högersvängen lockade, men när jag insåg att gentlemannen inte hade några planer på att dra iväg själv och jag skulle på sällskap resten av loppet så körde jag rakt fram.
Jag kunde inte hjälpa till så mycket med dragjobbet, men bidrog istället med lokalkännedom, vilket är värt en del när kroppen och huvudet är trött och kantvinden är hård.
Kom runt på cirka 2.51, inklusive ett stopp när det var en cyklist i början som trillade ner i ett dike.
Sedan blev det nästan en timme till på cykeln, hemväg, men då var det medvind - tack för det!
Kom hem och upptäckte att jag glömt att smör´ja in mig med solskyddsfaktor, så nu är cykelbrännan inpräntad ordentligt i skinnet.
Henrik körde bra och var snabbast av alla som körde 9 mil, bra jobbat!
