Kosläpp

Det har blivit tradition att åka till kosläppet i Bräkne Hoby. I år är det (minst) fjärde gången jag var där,och självklart skulle Junior få prova på massor. Det var första gången han red en lite längre sträcka, men det gick bra. Det ska böjas i tid...
Vi var där till nästan stängning och då var iallafall jag trött. Men kände mig ändå avlastad, eftersom P hjälpte till att bära Junior när han inte ville sitta i vagnen. Sådant som är självklart i familjer med två föräldrar, medan jag är van att kånka och fixa allt själv. Jag hade nog aldrig kunna sätta mig in i hur mycket man kan uppskatta sådan hjälp om vi fått vara den familjen vi skulle vara. Då hade det ju varit självklart att dela på ansvaret. Är väl medveten om att man kanske inte delar helt lika på allt i alla familjer, men troligen så hjälps man åt mer eller mindre iallafall, oftast.
En annan grej som är lätt att glömma som ensam förälder är att planera mat för sigsjälv. Har en hyfsad matplan för Junior, även om jag inte håller den till punkt och pricka. För egen del är det lite si och då. Som idag höll jag på att glömma bort att äta, men en snäll granne påminde mig att det kanske vore bra.

Agua

Schysst utsikt mot vulkanen Agua, ett stenkast från mitt sovrum när vi var i Guatemala City. Oftast var det inte såhär bra sikt, bara en liten stund senare kom ett moln ivägen.
Samma vulkan såg vi från ett annat håll när vi var i Antigua. 

Sofias Änglar

Plötsligt virvlade det in ett gäng hantverkare, kamerateam, programledare ja en hel drös med folk... Allt tack vare att Sara ville göra något för att underlätta mitt liv och skickat ett mail till Sofias Änglar. De ville hjälpa mig och kom och fixade.
En del av mig tänkte "låt mig vara, jag vill sörja i fred" medan en annan del av mig tänkte "det kommer ändå aldrig att bli som förut, gör det bästa av situationen." Jag är glad att jag lyssnadepå den senare av rösterna. De har fixat jättefint hemma och jag kom en bit framåt i min process.

Junior gillar sin lekplats, men jag får nog fundera ut en annan låsanordning till grinden, den befintliga var tydligen lite för enkel...

Här kan man se avsnittet.

Guatemala

Jag fick en idé för ett antal månader sedan, varför inte åka till Guatemala? Presenterade den för svärföräldrarna som tyckte det var en lysande idé. Sagt och gjort, den 14/3 bar det av och igårkväll kom vi hem. Junior, som imorgon blir 15 månader, börjar bli rätt resvan vid det här laget...
Att det blev just Guatemala är inte så konstigt, då Henriks morbror med familj bor där.
Jag hann uppleva väldigt mycket, så just nu sitter jag har med en hel hög med intryck som fortfarande håller på att bearbetas.
Att resa så långt med en ettåring kräver lite planering. Till exempel visade det sig att det inte fanns (inte vad vi hittade i allafall) någon barnmat på burk där. Eftersom jag fick hjälp med barnvakt när jag packade inför resan så hade jag möjlighet att tänka efter och packade mat till honom även till hemresan, och Junior gjorde sitt genom att vara på ett strålande humör och charma alla han såg. Och med en son med mycket spring i benen så var det ingen risk att bli för stillasittande på flyget, det går alldeles utmärkt att springa över Atlanten...
Finns säkert tusen bilder att kolla igenom, gissar att någon av dem dyker upp här senare.

Det där med hindrade damer

Varit mång som haft åsikter om uppgörelsen i Vasaloppet i damklassen. Själv blev jag upprörd när jag såg incidenten på slutet som bidrog till att vi inte fick se en schysst spurtuppgörelse.
Har läst att han som orsakade just detta blev diskad, vilket jag tycker är helrätt. För även om alla är trötta så nära mål så måste man respektera att det är en tävlingsklass som avgörs. Krigar man själv inte om pallen så får man snällt respektera detta. Det funkar inte att säga att det är så det är även tidigare i spåret. För säger man så, ja då tycker man att det är ok. Och jag tror inte att det hade uppfattats som ok om situationen var den omvända, att damerna hade försökt köra över herrarna i spåret i sin jakt på placeringar.
Funkar inte heller att skylla på att man inte uppfattat att det var damer som (faktiskt!!) körde lika fort som de själva. Att de missar de gula nummerlapparna kan ju bortförklaras med att man blivit ikappåkt och inte sett dem. Men det låg även en skoter och filmade alltihopa. Jag vet inte hur många skotrar det är med filmkameror som följer åkare i spåret, men en vild gissning är att om man är snabb men inte snabbast så har man ingen skoter som följer en. Och om man har en skoter precis framför sig är det ju väldigt onödigt att göra klantiga försök till att köra om, det kan ju vara så att det är en kommissarie (eller vad de kallas i skidåkning) som kollar om man tar något skate-skär, då borde ju en erfaren skidåkare, även om han är trött, kunde tänka ut att det är ett mindre bra ställe att försöka köra ikull medtävlare på.
Nåja, den åkaren fick sitt straff, och förhoppningsvis törs man fortsätta på den linjen. Det finns säkerligen fler bra lösningar på detta, bara man lägger lite resurser på det. Men då krävs ju en vilja att lösa problemet, återstår att se om den viljan finns.
Under alla år jag tävlade XC så var det oftast flera klasser som startade samtidigt, eller med starttider som gjorde att man blev varvad. Vad jag minns så var det de bästa åkarna (de som verkligen hade något att köra för) som var de som visade mest respekt, oftast. Kanske för att de vet hur mycket roligare det är att vinna än att komma tvåa och vet att det betyder lika mycket att vinna oavsett vilken klass man kör?

Byxor

Såg någonstans igår att genomsnittssvensken äger 13 par byxor men använder bara 6 par av dem. Tyckte det lät mycket men tänkte sedan efter. Eftersom det är vintertid nu så har jag ett par jeans som jag har "civilt" (hade gärna haft fler par men det betyder att jag måste shoppa, och prova ut, hopplöst och tidskrävande som kostar pengar), ett par mysbyxor som jag bor i hemma, ett par vintertights som jag springer i, ett par vintercykelbyxor+ några pyjamasbyxor som jag alternerar mellan. Det kanske blir sex par eftersom jag ofta använder skidkläder eller cykelkläder (min skidsäsong är slut nu så växlar över till cykelkläder istället). Om jag räknar sommartights, cykelbyxor, shorts, knickers, ridbyxor, överdragsbyxor + de där två paren snyggbyxor som är bra att ha så blir det långt över 13 par. Men om de tänkte att de där paren som räknas bara är sådana man går till jobbet i/går på stan/visar sig offentligt i, tja då förstår jag varför jag tycker att utbudet i garderoben är skralt. Eller rättare sagt, speglar mina intressen.

Halvvasan

Har genomfört mitt livs längsta skidpass, 45 km, då jag åkte Halvvasan igår.
När jag letade boende så var det rätt dyrt med hotell för en, så jag kollade med Sara om inte hon hade lust att hänga med. Ställde inga krav på henne att åka skidor, ville bara ha lite sällskap på resan. Men nog stod hon också på startlinjen allt igår, hon med. Jättekul!
Skidträningen har inte blivit vad jag hade hoppats. Januari var ok, fick ju till och med lite styrketräning när jag hade Junior med på passen. Februari blev det sjukstuga och lite annan fokus, sedan var det plötsligt dags! Han få ett pass på skidorna innan som väckte några slumrande muskler. Vädret var mulet med några minusgrader, perfekt för skidåkning men hade gärna varit utan vinden som bitvis var rätt isande.
Anmälde mig tidigt, så stod i startled 1 med start 9.15. Tog det rätt lugnt i början, ingen idé att stressa. Över Oxbergssjön så fick man känna på vinden rätt bra,  och det var som en ringlande orm med skidåkare framför mig. Stakade på kilometer för kilometer. Lyckades ramla två gånger innan Oxberg, men landade mjukt så ingen skada skedd (mer än på egot). Var rätt sliten i Oxberg, men tankade lite energi och kunde vila i utförslöporna. Mental tankning av att se kilometerskyltarna svischa förbi!
Innan loppet hade jag satt ett tidsmål som kändes realistiskt med tanke på form, under 4 timmar. Vid passeringen i Oxberg (ca 28 km kvar) så kändes det som att det fixar jag.
Efter Gopshus var det en lång nerförsbacke där jag nog slog personligt hastighetsrekord! Stolt över att jag vågade släppa efter, speciellt eftersom jag kände igen backen, det var där jag körde in i en hel hög medtävlare på Tjejvasan (de låg över hela spåret) och slog mig blåsvart. Revansch!
Backen efter Hökberg gick också bra, fina spår och vågade hänga med skidorna.
Överlag var spåren väldigt bra, och med startled efter anmälningsdatum så blir det rätt spritt i spåret, vilket jag tyckte var bra. Är inte så säker på att byta spår, speciellt inte när det går fort, så glad att jag kunde välja eget spår i backarna.
Hade helt ok fäste och glid. Inte samma superglid som på Tjejvasan, men i gengäld hade jag fäste...
Tankade energi i Eldris, och kände att jag hade bra fart in mot mål då jag faktiskt körde om några. Mentalt bra.
Men på upploppet var jag jättetrött. Försökte svara när jag blev omkörd men det hände liksom inget, det fanns inget kvar i kroppen.
Första tre milen gick på ca 2.22 vilket känns helt ok.
Kom i mål på 3.37.14 vilket jag är nöjd med, jag kunde inte göra mer den dagen.
Vill jag köra fortare får jag helt enkelt träna lite mer, och gärna åtminstone mer än ett pass över milen innan!
Definitivt sugen på att köra något av Vasorna på skidor igen, men distans, lopp och när låter jag vara osagt. Ska ju funka med vardagen att träna också...