onsdag 18 januari 2017

Tabata

Att få ihop vettig träning när man är ensam vårdnadshavare för en energisk tvååring som släpar hem dagisbaciller titt som tätt, det är en utmaning. Jag försöker glädjas över de pass jag lyckas skrapa ihop istället för att deppa över det jag inte klarar.
Försöker hitta löpsteget igen, det går sådär. Tungt och ingen stuns, går långsammare än en snigel i vinterdvala. Men håller på att formulera ett mål där både löpsteg och kondition är inblandat, så det är bara att kämpa på.
Idag hände något. Sent på kvällen, efter att Junior somnat efter kvällskiftet, satt jag plötsligt på TC. Ombytt. Bara det är en sensation. Än mer noterbart är att jag faktiskt genomförde ett Tabatapass. Utan att trilla av cykeln! Smärtsamt med gick att uthärda. Och tillräckligt kort för att vara praktiskt genomförbart mitt i natten när jag äntligen har möjlighet att träna. Morgonen är inget alternativ eftersom det finns risk för att Junior bestämmer sig för att vakna tidigt, och han är inte jätteintresserad av att vara publik.
Får se hur mycket jag ångrar mig imorgon, sömnbrist och ben som protesterar mot behandlingen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar