Blodomloppet 10 km i Karlskrona nu ikväll. Trött som en gnu hela dagen. Men det händer något magiskt när man tar på sig en nummerlapp, då klarar man tuffare saker än vad man tror.
Fortfarande sliten efter helgen, och jag vet inte om jag ens sprungit milen i år, brukar landa någonstans kring 5 km. Nåja, 1 km i taget. Dagens mål var 6-minuterstempo, och måltiden var 59.17 så kvällens insats är klart godkänd! Min skamgräns går på en timme, så jag är nöjd.
Det är nog den backigaste mil jag har sprungit (detta var min tredje på tid), och avslutningen var grym. Men en kort nerför in emot mål gjorde att man hade bra fart på upploppet och kände sig riktigt flåsig. Pulsen var då uppe på knappt tröskel. Kroppen är alltså rätt sliten nu och begär några dagars lugn och ro. Och jag lovar, det dröjer flera dagar innan det blir nummerlapp igen. Kanske ända till helgen?
