För att få lite vardagsspänning tar jag sällan med mig en karta när jag cyklar på nya ställen. Kollar kanske en karta innan för att ha lite pejl. Är det på hemmaplan eller i omgivningar jag känner igen så brukar det inte vara några problem, då har jag koll. Men när jag är på ställen som jag inte känner så bra då blir det lite mer spännande. Man får tänka ut vart solen borde vara när man närmar sig slutet på passet, vilket håll vinden är på och kolla ut landmärken.
Dagens pass var delvis på känd mark (alltså; jag har cyklat/varit där en gång innan) sedan drog jag norrut. lite skog och lite nya vägar. Efter 10 minuter på en grusväg rätt ut i skogen avslutades den med en vändplan, bara att vända och testa nästa väg. Tanken var 2 timmar, men efter 1.55 visste jag fortfarande inte riktigt hur långt jag hade hem, men jag anade åt vilket håll jag skulle på. Så händer det som alltid händer på sådana pass, plötsligt faller alla bitar på plats (ofta samtidigt som man passerar någon blå ortnamnsskylt) och man vet vart hemåt är. Nöjd med dagens pass i en varm och vacker sensommarkväll!
