tisdag 24 maj 2011

Regn

Trötthetsmonstret har tagit min kropp i besittning. Eller är det en normal reaktion på att göra tusen saker på kortast möjliga tid? I alla fall verkar naturen vara på min sida, hinner knappt att tänka att jag borde vattna förrän regnet skvalar ner.


Jag har också hunnit reflektera över hur egoistiska människor är. För någon månad sedan var det en skärmflygare som hade trasslat in sig i elledningar när han försökte landa. En konstig människa hade då varit snabb att kommentera att han minsann inte ville lägga sina skattepengar på att rädda honom eftersom han hade varit ute och nöjesflugit.
Häromdagen var det en tjej som hade fastnat i en babygunga så räddningstjänsten fick klippa loss henne. Återigen var det kommentarer om att man inte ville lägga skattepengar på att hjälpa henne loss.

Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Vem ska sätta gränserna? Ska vi låta bli att vårda någon som har ramlat vid en promenad för att han har varit ute och nöjesgått? Ska vi kräva att en person som sitter fastklämd i sin bil ska betala för att få komma loss för att denne har varit ute och nöjesåkt med bilen? Eller ska det vara andra kriterier för att man har varit på väg till jobbet?
Nä. Jag tror varken killen i elledningen eller tjejen i gungan gjorde detta för nöjes skull (hon hade dessutom uttryckt sig om hur pinsamt det var), det  var olyckshändelser så visst ska de ha hjälp.

Om man däremot hittar på saker för att förstöra, då är det en annan sak, men det är så korkat så det tänker jag inte ödsla fler ord på.