Gofika och tungt

Lussekatterna luktade så himla lockande så jag kunde inte låta bli. Mitt i all helgona och halloween sitter jag och smaskar adventsfika. Och varför inte? Jag som inte ens druckit julmust innan första advent förut har tänkt om, om jag vill ha det nu så varför inte?

Det är jättejobbigt att vara på kyrkogården, men samtidigt så ville jag ju tända ett ljus för Henrik. Trodde det skulle vara lite lugnare på förmiddagen, men det var en strid ström av andra som blivit kvar. Skillnaden var att de var typ dubbelt så gamla och inte hade någon barnvagn med sig.

Så för att inte fastna i det svarta hålet så målar jag nu igen. Hallen ska bytte färg till något som lyser upp lite mer, för att kompensera det eviga  mörkret något. . 

Bakhalt

Än så länge är det rätt varmt, ingen kyla alltså inte grusade cykelvägar. Tjoho tänkte jag och la upp rullskidpasset så jag skulle ta cykelvägen hem. Tänkte inte på att det blåste och att alla löst sittande löv tyckte att det var helvitt att ha samling just på cykelvägen! Nåja, det blev bra stakträning i alla fall...

Oseriöst

Vill sälja lite prylar, och sålt ett par grejer,så tänkte fortsätta med det. Sedan dyker det upp en oseriös köpare. Bestämmer dag för hämtning och där står jag som ett fån när personen i fråga vore sig dyker upp eller hör av sig, och vägrar svara. Plötsligt kom jag ihåg varför jag inte ens brukar bry mig om att annonsera, orkar inte med energitjuvar, och grejer som inte används staplas på hög istället.
Kanske social kompetens skulle vara ett obligatoriskt skolämne? Typ, om du ångrar dig, hör av dig. Är så länge får vi hålla till godo med TV-programmet "Inte ok". Risken är väl bara att de som borde vara målgrupp inte fattar att de är det.

Höst

Så äntligen kom finvädret hit också. +13 grader, sol och fantastiska höstfärger. Lyckades få barnvakt och en timme på rullskidorna. Än så länge ser jag det som kom-igångpass, och då kan man ju faktiskt unna sig att stanna och fota lite också.
Lite synd att jag är beroende av barnvakt för att få ihop skidträningen, är tillräckligt att hålla reda på migsjälv, skidor och så var. Gör det svårare att få ihop den grenspecifika träning jag behöver. Glad att det funkar att springa och cykla med Junior, gör att jag har en chans att undvika att bli helt försoffad i alla fall.

Rullskidträning

Första rullskidpasset på typ ett år idag. Förra året blev det bara ett pass, så kände mig ringrostig.
Kändes ensamt utan Henrik, vi körde ju ofta tillsammans. Han brukade hjälpa mig med tekniken, men nu får jag kämpa själv.
Satt faktiskt lite i ryggmärgen, och tempot blev ganska ok. Började med ett kort pass, men anar ändå att vissa muskler protesterar över att ha varit tvungna att jobba efter så lång vila. Men kändes bra att komma ut, behöver ju lite skudträning. Törs jag hoppas på att det lindrar mina spända axlar också?

Intensivt

Det finns de som väljer att bli ensamma föräldrar till inte bara ett, utan flera barn. En stilla undran, hur orkar de???

9 månader

Det känns ofattbart att Junior funnits hos mig lika länge som jag var gravid. Graviditeten känns väldigt avlägsen, mest jobbigt att tänka på den tiden.
Det är ändå fantastiskt hur mycket han har lärt sig och utvecklats på den här tiden, som nyfödd så börjar man ju verkligen från scratch...
Har inte så mycket att jämföra med, och alla föräldrar har ju en benägenhet att framhäva sina egna avkommor som försigkomna och allt vad det är. Jag är iaf fascinerad av att Junior är lättlärd (utom möjligtvis när det gäller varma element...) och är glad i grunden. Trevliga egenskaper.
Min kropp är nog inte riktigt tillbaka där den var innan graviditeten, men eftersom Junior accepterar att hänga med både när jag springer och cyklar så har jag egentligen bara latmasken att skylla på...