Rallarloppet

Så var det nummerlappspremiär för i år igår. 2 mil på skidor avverkades kring Hallbystugan utanför Jönköping då jag körde Kortrallarn. Rallarloppet i sig är ett seedningslopp inför Vasaloppet och mäter 4 mil. Eftersom jag inte ska köra Vasaloppet och bara hade kört två skidpass på snö innan denna vinter så tyckte jag att det räckte alldeles utmärkt att ta sig runt 2 mil. Hade ingen aning om hur snabbt det skulle gå utan satte ett väl tilltaget tidsmål; under 2 timmar.

-20°C på vägen upp till Jönköping

Med över 200 startande så var det den största masstart på skidor jag har varit med om (har nog bara kört en masstart innan i och för sig...). Var tidigt in med skidorna i fållan och fick således en bra plats. Funderade lite på vad jag gjorde så långt framme, men när vi väl kom iväg så hängde jag bra med de runtomkring utan att förta mig.
Jag skulle köra 5 varv, och tyckte det räckte så jag hade inte kollat banan innan. Det är inte riktigt som MTB där det kan vara bra att veta flera spårval, här var det dubbelspår varvet runt, så det var att hålla höger för att kunna släppa förbi de snabba åkarna. Efter ca 1,5 km kom en spännande upplevelse, en lång nerförskörning som började med en S-kurva. Jag är ju inte direkt proffs på att svänga så jag kände lite obehag när jag fick syn på den, men det var fullt med åkare överallt omkring mig så jag följde bara med strömmen och fixade den galant. Men det var trångt i backen, så jag letade mig ut till spåret (var bara ett spår nerför så de som ville kunde bromsa hela vägen ner).
Plötsligt får åkaren bredvid mig för sig att han ska in i mitt spår och trycker ner sin stav ungefär 1 dm framför mina fötter. Det tar såklart tvärstopp och jag gör en faceplant rätt ner i backen. Aj. Flera andra åkare dras med i fallet, och det tar ett tag att trassla sig ut med skidor, stavar, armar och ben. Rejält groggy ser jag hur i princip hela startfältet har passerat. Efter att ha ruskat av mig obehagskänslan så blev jag heligt förbannad och mosade på varvet runt.
Efter varvningen nollställde jag huvudet och låtsades att det var då loppet började, vilket nog var rätt taktik, för resten av varven avverkade jag i ett hyfsat tempo. Tyvärr var det ju många åkare som kom om när jag synade snön, och de hade inte fullt så bråttom i spåren. Det var svårt att komma om, dels för att det var många snabbingar som varvade, dels för att jag är rätt kass på att byta spår, det där med att svänga är fortfarande inte min starka sida. Så jag fick lägga mycket energi på omkörningar, och däremellan var det mer "söndagsåkning".

Ändå är jag nöjd med mitt lopp. Tiden, 1,33 var mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara, och det var en hel drös med tjejer inom räckhåll. Så trots fadäsen när jag blev nerskickad i snön så gav det mersmak då jag vet att det finns mer att ge.