Some die young

Vi var lyckliga. Även om jag var less på att vara höggravid och svullen som en vattenmelon så var vi lyckliga. Vi såg fram emot den kommande julen som innebar långledigt, och sedan skulle ju vår son komma till världen (ja, vi visste att Junior var en han).
Vi gick och la oss som vanligt på söndagskvällen, och jag räknade ner. Bara fem arbetsdagar kvar... Var så nöjd över julklappen jag hade beställt till Henrik och såg fram emot att få lägga tid och energi på familjen.

Men det blev inte alls som jag tänkt mig. Någonstans blev det så fruktansvärt fel.

Henrik gjorde mer än vad de flesta hinner/orkar med, han höll ett högt tempo men var ändå pigg och glad. Speciellt när jag var gravid hade jag svårt att hänga med i hans tempo, och jag brukade skämta om att om barnet fick hans ork och energi så skulle jag få det tufft. dessutom var han nästan alltid frisk, så jag sa att jag hoppas att barnet får dina gener vad gäller hälsa.

Som sagt vi gick och la oss som vanligt, men till skillnad från alla andra dagar så vaknade inte Henrik mer.

Det finns inte ord som kan beskriva orättvisan, smärtan och grymheten.

Don't leave me, don't go away
Stay near me for one more day
You know my love will never die

the point at which it all falls apart

Tomt

Saknaden är enorm.

Nu

Det som hänt,  är minnen,  framtiden är drömmar.  Nuet är det enda vi har.

Tyvärr är mitt "nu" fruktansvärt obegripligt.  Det finns ingen anledning att fråga sig varför, eftersom det inte finns något bra svar.

Fredagsmys

Efterlängtade fredag, då kan man göra det man inte orkat på hela veckan. Eller så kan man komma hem och somna i varsitt hörn av soffan...

November

Höstpromenad på Sternö. Havet fräste och dånade, men vi hittade en runda i lä och kunde njuta av skådespelet utan att förfrysa oss.

Svårt!

I lördags var då tanken att jag skulle ge mig ut själv med karta i skogarna strax söder om Åhus. Kom dit och var taggad, detta skulle säkert gå bra! Jag hade ju faktiskt testat två gånger tidigare, så det skulle säkert lösa sig.
Väl på plats så fick jag höra att detta var det svåraste man kunde göra, och om jag var nybörjare så borde jag ta korta banan (hade anmält mig till mellan)... Jahapp, hur skulle jag göra? Tack och lov förbarmade sig Nina över mig, och jag fick cykla med henne. Nina är grym på att orientera, och väntade snällt när jag ville hänga med på kartan.
Vi fick en riktigt fin dag i skogen, och tack vare Nina så hittade vi alla kontroller. Målet med övningen var därmed uppfyllt!