tisdag 31 mars 2015

Var god stör

Under de senaste månaderna har jag upplevt ett fantastiskt stöd. Jag är tacksam för alla som hört av sig och hjälpt (hjälper) mig på olika sätt.
Jag får också höra att det finns de som inte vill störa i sorgen. Jag lever med detta 24/7, och periodvis är det outhärdligt. Att då få ett sms eller en hälsning, om vadsomhelst egentligen, är inte att störa, det är att erbjuda mig en mikrosekund av någonting annat. Orkar jag inte läsa/svara så låter jag bli. Jag har inte en chans att veta vilka som tänker på mig om de inte talar om det för mig...

1 kommentar:

  1. Åååå, jag stör så gärna så!
    Kram till dig och lillsöto!

    SvaraRadera