End of 2017

Internet svämmar över av summeringar av året,och jag har ingen aning om vad jag ska säga om mitt år.
Kollade på en film från Juniors 2-årsdag och kan konstatera att där har det hänt grejer. Verkligen häftigt att få vara med om!
Som så många andra år så är jag förkyld så här års, så det är inte så mycket spännande som händer. Plusgrader och regn gör att det ser ut som att det blir ännu mindre skidor i vinter än förra.
2018 kommer att innebära många förändringar. Förändringar är utmanande och utvecklande, så det kommer att bli ett intressant år. Jag hoppas på att det blir någon ny upplevelse på racefronten också, men har inget planerat så det ligger långt fram i tiden. MTB-racen i Italien i år var en häftig upplevelse, lär bli svårt att toppa det.

Särimner?

Alltså, med småbarn i huset så blir prioriteringarna därefter. Högsta prio på Junior (såklart) och försöker orka med lite för egen del också. Men sedan är energin slut. Har alltså ett berg att rensa som jag inte riktigt orkar med.
Snart är det två år sedan Sofias Änglar var här, och fortfarande står det kartonger fulla med grejer på olika ställen. Rent krasst borde jag ju bara kasta dem eftersom jag inte behövt prylarna på ett par år, men jag vill veta vad det är. Och det tar energi. När jag varit duktig och kastat och skänkt bort flera kassar med grejer så kan man tycka att det borde bli skillnad. Men nä. Det är lika fullt ändå. Det är som magma, väller upp nytt hela tiden.
Jag bara undrar, hur är det ens möjligt? Och tar det aldrig slut? (troligen inte, snart jul =in med nya grejer...)

Lagom?

Man måste inte springa ett maraton för att vara duktig med att träna. Man måste inte skriva en hel roman  får att få ihop ett inlägg. Ibland känns några kilometer längre än en maraton och några få ord sitter längre in än en hel roman. Då är det lätt att ge upp på förhand istället för att justera målen. Men om man inte kan förmå sig att ta sig ut de där ynka kilometrarna eller skriva några enstaka ord, hur ska man då någonsin kunna genomföra de (för stunden) ouppnåeliga målen?
Lite är bättre än inget, men det är i vilan man blir starkare. Ger kroppen en chans att återhämta sig.  Så vila lagom och belasta borde ju vara ett hyfsat bra framgångsrecept. Så gäller ju bara att få ihop det där "lagom".