tisdag 31 december 2019

2019

Under cykelåret som har gått så har jag fått några helt nya erfarenheter. Några av dem hade jag helst klarat mig utan, men nu är det som det är och då är det upp till mig att göra det bästa av situationen.
I början av året så hade jag uppdrag såpass nära hem att det var genomförbart att cykla till jobbet några gånger innan det uppdraget tog slut. Nästa blev lite längre iväg, och varade tyvärr inte så länge, men hann cykla en gång i alla fall dit. 
Hade som mål att genomföra Alta Valtellina i slutet av juli, och innan dess skrapa ihop 100 timmar på cykeln. Kanske inte jättemycket för många andra, men för mig var det något som verkligen kändes bra att jag faktiskt klarade av. Ibland har det varit ett steg framåt och två bakåt, men det har märkt att jag successivt blivit starkare på flera plan, och tål mer belastning. Stolt över att ha fixat det, har verkligen fått kämpa!
Hade ett mål med löpningen, men det fick revideras efter att en vad började trilskas, som toppades med ryggskott en tokvarm dag i somras. 

Höjdpunkten var min nya cykel, Trek Top Fuel 9.9. Kärlek vid första turen, men tyvärr blev vår relation kortvarig på grund av tjuvar. 

Jag hann med några race. För mig började tävlingssäsongen med X-cup i Hässleholm. Där lyckades jag med konststycket att missa starten (mitt eget fel). Mötte hela gänget när jag rullade ner till start. Rullade hela vägen ner, och började sedan jaga efter de andra. 
I Hörby hade jag kul med ett tight race, men i Höör hann jag bara max 10 minuter innan jag drog av kedjan. Det hjälpte inte att jag fick hjälp att sätta ihop den, hade ju glömt kvar en bit kedja i skogen.

Var fortfarande sugen på att tävla, så helgen efter blev det X-cup Småland i Värnamo. Hann inte få tag i en ny kedja (är ju en vardag däremellan också...) så fick låna Tonys cykel. Tvekade på ett ställe när jag värmde upp, men väl på tävlingen så gjorde jag som alla andra o cyklade ner. Lyckades på något sätt få sadeln i magen så den blev alldeles blåslagen, så dropper post blev plötsligt intressant, men hann inte införskaffas innan cykeln blev stulen så har fortfarande inte testat det än. 

Hann med ett lopp i Uppsala också. Med separat damstart i tävlingsklassen så valde jag det, trots att jag kanske inte riktigt kände mig i tävlingsform. Men vill ju stötta det när det väl arrangeras. Den spökande vaden var rejält tejpad, så tordes lita på den. Men energin tog tvärslut och väggen var ett faktum. Klarade inte mitt tidsmål och var toksist, men jag tog mig i mål. 

Alta Valtellina blev som bekant inställt med kort varsel, blev först väldigt besviken men kändes sedan rätt ok ända fram tills cykeln försvann...

Testade el-mtb en heldag, och det var ju grymt kul! Härlig känsla att faktiskt "flyga" uppför backarna. 

Hösten blev kantad av sjukdomar. Kändes lite hopplöst ett tag med en krasch som gav hjärnskakning, otaliga förkylningar, borrelia och en nära anhörig som gick bort. Det är väl helt enkelt så livet är, upp och ner.

Men det har såklart varit bra saker som jag har upplevt också. Framför allt känner jag att jag klarar mer nu än för ett år sedan. Hade ju trott att jag skulle nått min målvikt och varit i superbra form nu, men alla steg framåt är ju på rätt håll.

2020 väntar nya roliga saker. Till exempel en ny cykel är på gång, men det är ju något som händer i framtiden. Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.