Hitta ut

Hitta ut är en kul grej. Damp ner en karta i brevlådan häromdagen med en massa checkpoints utsatta. Man letar upp en checkpoint och registrerar koden i en app eller på hemsidan och så lottar de ut priser längre fram, en checkpoint = en lott, period till och med oktober (?) i år från nu. Men den stora vinsten är att det finns en anledning till att ta sig ut i skogen.
Idag gick vi ut och tog några av de som är närmast hemma (utom den som är allra närmast den har jag sparat till en vardagkväll). tog med bärstolen för jag tänkte att Junior kanske blir trött. JO han blev nog lite trött men inte tillräckligt för att vilja bli buren. Han travade på snällt, delvis i obanad terräng, utan några protester. När vi plockat några gick vi hem och åt och vilade lite innan vi tog oss iväg en sväng med bilen och tog några mer avlägsna. Det som är lite knölig stig för mig blev värsta hinderbanan för Junior! Men det var mysigt tyckte vi båda två. Och jag får lite utmaning för huvudet också eftersom jag inte har haft orientering som en av mina starka sidor. Men man blir aldrig för gammal för att lära sig något nytt!

Ordbruk

Alltså, ibland blir jag lite trött på hur vissa ord överanvänds. Till exempel chock. Nä, i Sverige 2017 är det få som blir svårt chockade (i verklig benämning) av att skymta ett par trosor på TV. Ungefär hälften av befolkningen är trosanvändare, alltså ser trosor irl dagligen. Så att se en traskat borde knappast ge upphov till häftig sinnesrörelse (saols definition av chock).
Ett annat ord är trauma (kvarstående men efter psykisk chock). Läste om en kändis som ansåg att avkomman blivit traumatiserad efter en otrevlig händelse på ett tåg. Jag ifrågasätter inte om ungen blev ledsen, men traumatiserad? Insorterad i samma fack som någon som kanske får jobba i flera år för att komma tillbaka efter en svår upplevelse. Det kan ju vara så att barnet har särskilda behov och verkligen blev traumatiserat, men vissa tidningar verkar ha ett behov av att överanvända sådana ord, vilket urvattnar dem och när de behövs så finns det inget bra ord som kan beskriva det verkliga tillståndet.
Fast det kanske är en naturlig utveckling av språket? Förstärkningsirden räcker inte till, så istället för att vara lite hungrig så är man utsvulten. Efter en tid så blir betydelsen av utsvulten hungrig och någon kreativ stackare har fått hitta på ett nytt ord för de som verkligen svälter?
Fast jag tycker att trovärdigheten minskar där man överanvänder för starka ord.

Sjuk och trasig

Påsken tillbringades på varmare breddgrader, vilket visade sig vara ett smart drag eftersom jag hörde att det var snöslask hemma. Packade ner en massa träningskläder eftersom jag trodde att jag skulle träna men tydligen så trivdes alla baciller i värmen och jag fick hög feber istället. Börjar misströsta, kommer jag någonsin att bli frisk igen?
Innan jag åkte hann jag med ett besök hos ortopeden, och det var ju bra. De hade visst missat en detalj på röntgen vilket förklarade varför tummen inte ville göra mindre ont. Nu är den fixerad och ska vara så ett tag till. Beräknad läktid var aslänge + lite extra tid nu då eftersom den inte var fixerad i början. Om jag blir frisk någon gång så ska det bli spännande att se hur det går att cykla med tummen i det läget.

Utklädd

Idag när jag hämtade Junior gick jag höra att han kunde komma utklädd imorgon om han ville. Ööööh tänkte jag, påskkärring då? Och inventerade snabbt i huvudet antalet plagg hemma i storlek 98 som skulle kunna funka (=0). Hmmm, om jag sminkar ungen och sätter på en stor tröja som klänning så skulle han kunna vara Christer Lindarw kanske? Eller nääää, det betyder ju att vi måste gå upp tidigare... Hittade en pumpadräkt i storlek ettåring. Den vägrade han ens att prova.
Men! Han älskade sin nya solglasögon (så mycket att han satt och kollade på hela Bolibompa genom dem) så problemet löst. En skjorta och solglasögon så får han vara hemlig agent, tillsammans med kompanjon Roddan.
För egen del är det bara matlådeproblemet som ska lösas innan, eller så löser jag det genom att ta med mitt stora påskägg och äter upp det som är kvar. Gäller att vara kreativ och tänka utanför ramarna när man är ensam förälder som ska få ihop vardagen.

Rullat

Efter en tvåveckorsförkylning känns det som jag är tillbaka på ruta ett igen. Jag hade bra flyt i träningen när jag blev sjuk, men nu känns det som att jag tappat allt igen. Testade att rulla en sväng idag, med Junior i barnsitsen. Han var lite ledsen i början eftersom jag lämnade Roddan hemma, men det gick över när det kom en traktor.
Jag är glad över att jag växlar med bromshandtagen för tummen var inte alls fit for fight,gick inte att hålla i styret ordentligt. Irriterande och så gör det dessutom ont. Men det sägs ju att det ska gå över så vi hoppas på det.

Bättringsväg

Sega baciller det där. Inte tränat en meter på två veckor snart, nästan känns hur kroppen förfaller och lagrar in varenda chokladägg jag tröstäter. De lagras varsamt kring midjan, och fastnar ordentligt. Inte alls kul.
Efter att en sjukgymnast tipsat om att jag skulle bandagera min skadade tumme så har jag faktiskt inte lika ont längre. Den fick ju inte överbelastas, men det är lätt hänt att det blir gjort ändå, speciellt med en tvååring som bara har en förälder i livet. Ofta så lyckas jag lyfta utan att belasta min onda tumme men så håller jag lite fel så gör det skitont igen (lyckas rätt ofta själv också, så ska inte bara skylla på Junior).
Nu är det dags att attacksova och hoppas på mirakel under natten, kan jag vara frisk nog imorgon för att delta i Uddloppet månntro???