Mors dag

Eftersom inte Juniors pappa kan tala om för mig att jag är en bra mamma så får Junior göra det själv...

Vardagsbekymmer

Att få barn medför att man ser samhället med nya ögon. Förutom det självklara att min son faktiskt är ett av världens underverk, så märker jag hur jag ser omvärlden med andra ögon. Ett exempel är något så vardagligt som att handla.
En bebis har lite andra behov än vi vuxna. Det är inte mycket de behöver från affären, men min bebis behöver främst mat och blöjor. Blöjor tar en del plats, och ju större han blir desto större blöjor desto mer skrymmande. Logiskt.
Vi tar oftast bilen till affären på grund av detta (det blir liksom fullt under vagnen - jag har lite större och tyngre behov från affären än Junior).Ica är föredömliga och har familjeparkering. Gott om plats att lyfta honom ut och in ur bilen, och jag behöver inte trixa så mycket. Nu finns det ju en hel hög av alternativintelligenta människor som inte förstår skyltningen. Familjeparkeringarna är det ju smart att lämna till de som har barn i barnstolsålder, men vissa tolkar det som att det är utmärkt att parkera där när man har med sina tonårsbarn, sin hund eller varför inte en döläcker Mini cooper? Jag tolkar det som att dessa människor inte lider av några fysiska handikapp, eftersom den parkeringen har haft lediga platser, och jag har inte sett några tillstånd i deras vindrutor.
Så, för att dessa puckade människor inte fattar något, så kör jag runt parkeringen, hittar någon plats typ längst bort där det är ledigt på höger sida, tar ut min bebis som sitter i babyskyddet och kånkar bort honom till vagnsparkeringen och går och handlar. När jag kommer ut så r det ofelbart någon som parkerat jättenära (trots att det är tjugo andra lediga parkeringar runtom) så det är ett helt företag att få in honom i bilen utan att repa den andra bilen. Då har jag ändå en leksak som hänger och dinglar i rutan, så om föraren i den andra bilen hade bara kunde tänka och titta lite så hade hen upptäckt att det finns ett barn som hör ihop med min bil, och om de där två hjärncellerna kunde samarbeta så kanske kanske personen i fråga kunde lista ut att barnet kanske även färdas i bilen lite då och då.

Men nu är inte fallet så, och det händer att jag handlar på andra ställen än Ica, som alltså inte har sådana lyxsaker som familjeparkeringar, så jag lär blir en mästare på att trixa.
Småsaker i jämförelse med mina andra bekymmer förvisso, men ändå fascinerande att världen går runt och att mänskligheten har uträttat och uppfunnit en massa saker, trots att så många brister i sin vardagsintelligens.

Torsdag

Det som var min familj för bara några månader sedan är borta nu. Saknar dem hela tiden.

Och eftersom saker och ting inte går min väg just nu så har det strulat till sig med min försörjning, inte fått pengar på några månader nu. Men det skulle vara löst nu. Blir spännande att se den 25:e...

Min familj nu är ju lilla Solstrålen. Imorse vaknade han redan 7.30. Jag var jättetrött men han låg och galopperade i sin säng och skrattade. Han är lika glad varje morgon (när han inte vaknar av hunger), hoppas att han fortsätter ha ett bra morgonhumör!

Idefix

Tack du lilla katt för vår tid tillsammans, du var världens bästa kise! 😻
Saknar dig så mycket, men nu är du hos husse.

Dop

Denna vecka har varit tufft mentalt, men idag var det Junior dag.
Vi hade bestämt redan i höstas att han skulle döpas i Asarums kyrka, och så fick det bli. Med mycket stöd av nära och kära så blev det ett fint dop med efterföljande fika. Prästen var riktigt bra, vilket hjälpte till att hålla de mörkaste tankarna borta.

Jag frångick ursprungsplanen som var Tjälknöl på älg och valde att bjuda  på fika istället, enklare att få hjälp med bakning än att rodda ihop en middag till 40 personer. Det var jättekul att så många kunde komma, det känns tryggt för mig att det finns så många som var där för Emils skull. De gånger jag inte räcker till så är det säkert någon av alla dessa som kan täcka upp.