MCKs MTB-tävling

Igår var det dags för race i Landvetter. Tidig morgon och lite trafik gjorde att vi var på plats i god tid och hann testa varvet. Jag har bara kört där en gång tidigare, för två år sedan och det var en del förändringar av banan sedan dess. Nytt för i år var mer stig, knixigt och tight vilket ställde krav på att vara på topp i skallen också, annars var det lätt att missa någon sväng...
Nu fanns även en "fegisväg" på den branta utförskörningen (tillkom tydligen redan till förra årets tävling), så det var inga direkta konstigheter. Nytt för i år var att vi skulle köra fyra varv, mot tidigare tre, kändes lite i längsta laget men meningen med dagen var väl att cykla sig trött.

Kom iväg ok med Anna Persson från Åstorp på hjul. Det var som ett gummiband men jag höll henne bakom i ca 1,5 varv. När Emil Lindgren från Herrelitklassen forsade förbi så passade Anna på hon med. Försökte hänga med men jag var trött. Resten av loppet handlade mer om att ta sig i mål, försökte hålla farten uppe men det gick inte så bra, blev lite passiv och mycket trött. Efter 1h 44 min var jag äntligen i mål efter att ha genomfört säsongens längsta lopp. Somnade ovaggad på kvällen.

När vi kom till tävlingen fick vi parkera bredvid en Ferrari, vem kör till cykeltävlingar i en sådan bil? Fick också lära mig att det inte är under huven alla hästkrafter sitter, hela bilen (ferrarin alltså) var fullknökad med motor och bagageutrymme i fram, nästan som på en gammal bubbla...

snörvel

Kroppen gillade nog inte att det var kallt i söndags, snörvlat och halsont sedan dess. Känns lite bättre nu i alla fall. Men vad gör alla svarta moln på himlen?

Igår var vi och kollade på Sex & the City 2 i Bromölla, skönt att kunna drömma sig bort ett par timmar. Jag hade nog inte heller haft något emot en lyxsemester i Abu Dhabi...

Tempo?

Avslutningen på Borlänge tour blev en blöt historia. Temperaturen var mer normal för denna säsong, +7 grader sa klockan, och regnet hällde ner.

Start i lervälling, sedan var det två stora pölar som garanterade att man var både blöt och kall innan det började gå utför. Halkade ram till första backen, sedan var ångan uppe. Men jag kände mig som Bambi på hal is, och det dröjde inte länge förrän Irma var om. Skit, där rök den förhoppningen om att inte någon skulle gå förbi. Men såg henne länge vilket motiverade mig att trampa på. Nedanför en snabb backe hade regnvattnet samlats till en pool som var lite för djup för att det skulle vara kul, vet inte om jag hade för hög fart för det kändes inte som jag hade någon kontakt med botten, utan mer som jag fick vattenplaning. Noll koll och förberedde mig på att få ett bad, men lyckades på något vis rädda upp situationen. Strax efter det var det dags för en väldigt lerig utförslöpa, tvekade lite men sedan såg jag Spåret. Försökte verkligen kämpa för en bra tid men kan inte påstå att jag var särskilt nöjd vid målgång. Ännu en fjärdeplats.

Vädret bättrade på sig och det var uppehåll i princip hela vägen hem, men när det var dags att lasta ur bilen kom det en skur. Men det slutade regna efter vi hade lastat in allt, jag blev inte ens förvånad.

Idag var det välförtjänt vila, bara en svängom med handjagarn, verkar som gräset (och mossan) trivs ypperligt med väderleken!

Upp och ner

Etapploppet Borlänge tour brukar vara en kul tävling. Banornas underlag är sand, så de tål regn bra. Efter en krasch på sista etappen här för några år sedan så har jag varit sugen på revansch. Förra året blev jag rejält förkyld inför tempot, så inför årets upplaga har jag verkligen hoppats på bra form, snabba ben och fräsch kropp.

Kom upp i såpass bra tid så vi hann träna 4 varv på prologbanan, vilket aldrig har hänt förut. En halvtimmes cykling hjälpte till att få bort den värsta stelheten ur benen, men växlarna funkade inte så bra. Lite skruvande gjorde inte det hela bättre, så 20 minuter innan start byter Henrik vajrar. Får låna hans (för stora) cykel och kör några (stående) igångdrag, och får sedan tillbaka min cykel. Fortfarande strul, och bara några minuter till start... Skruvar lite till och det funkar hyfsat. Strular med pedalen i start, blir vansinnig och kör som en toka. Uppenbarligen så var det bra laddning för jag vann etappen och fick ledartröjan!

Dagens etapp fick jag således köra i ledartröja. Det var kul typ ett halvt varv, Irma var om tidigt men i synhåll, sedan körde två andra i klassen om. Såg dem på andra varvet och försökte verkligen gå ikapp, eller i vart fall minska avståndet, men det gick verkligen inte. Benny och hejade på och peppade och påminde om att varje sekund räknas, vilket var tur för annars hade nog differensen i mål varit ännu större. Besviken.

Imorgon är en ny dag nytt race. Primära målet är att komma i mål frisk och hel, men jag har lite högre förväntningar.

Huvudvärk på kvällen, så det blev en sväng till affären för att köpa huvudvärkstabletter. Killen i kassan frågade för säkerhets skull om vi var över 18 år...

Majkväll

Så kom den äntligen, värmen. Misströstade ett tag men så poff, så var den där. Till och med fått ett träningspass i kort-kort, härligt. Massa andra cyklister var ute, hela 3 st såg jag på mitt entimmespass, det är nog rekord.


Ikväll var det en sådan är underbar kväll, vindstilla, varmt, hela trädgården blommar och fåglarna kvittrar. Att bara kunna njuta av detta samtidigt som man gräddat pannkakor är härligt!


Nu hoppas jag på uppehåll och snabba(st) ben i helgen :)

Var é värmen?

Idag har det varit grått & fuktigt, och temperaturen har varit bara någon grad varmare än kylskåpet. Hallå, det är mitten av maj och södra Sverige, ska det inte bli över + 10 snart? Hade hoppats på lite bättre väder under långhelgen, men nu hoppas jag på lite värme till nästa helg...

Kroppen har inte alls varit pigg efter torsdagens pass, men imorse kändes den ok igen så det blev distans. Kändes trots allt rätt bra, men ingen känsel i fötterna när jag kom hem, så kalla var de stackarna.

Igår var vi på Hörnsjön och shoppade blommor. Blev bland annat en chokladblomma, som doftar choklad. Mörkbruna blommor, så den fick planteras med lobelia och en vit marktäckare.
Kakbusken (katsuran) kom i jorden idag, hoppas den kommer att trivas. I höst ska den tydligen dofta kaka :) Grävde upp en annan buske som bara varit grön och tråkig, och det var ett slitgöra! Rötterna var jättetjocka och gick inte av för hackor, så det blev att såga av dem. Efter det slitet var det gott med en välförtjänt pizza.

Tosteberga ängar

Idag blev det en utflykt till Tosteberga ängar. Miljontals gullvivor trängs med backsippor och massa andra blommor. Näktergalen spelade och göken gol i väster :)

Benen var trötta efter ett halvhårt pass, så de har nog fått vad de tålde. Efter snuva och halsont i några dagar kändes det skönt att kunna cykla idag. Så nu hoppas jag på att kroppen återhämtar sig fint och att det inte blir något bakslag efter dagens utflykt. Men skönt med en tävlingsfri helg i alla fall så kroppen får en chans att komma igen.

Var é formen?

Igår var det dags för tredje deltävlingen i Sverigecupen (och Västgötacupen). Trots regn hela lördagkvällen höll sig banan fin, det var det obligatoriska blöthålet på hygget som aldrig torkar upp och lite lera på något ställe till. Och lite kvarglömd snö!
Kändes direkt att det skulle bli en tung dag, benen var inte sugna på race alls. Men kändes rätt ok när vi kom iväg, men uppför hygget med lerhålet så sa benen upp sig. De gjorde så vansinnigt ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Försökte hänga på men de ville verkligen inte. Fick kämpa för varje meter. Vände mig om och kollade vid något tillfälle, var övertygad om att se en liten gnom stå och hålla i mitt bakhjul med ett elakt flin på läpparna. Nu är det mycket möjligt att det var så, men själva gnomen syntes inte till.


Något som var till stor hjälp att ta mig runt var att Henrik har drevat om min cykel till 42/29. Det hjälpte mig att ta mig upp för backarna, trots att benen bara skrek NEJ!!! Fixade allt på banan innan start, men med mjölksyra upp till öronen så är det inte lika lätt. Men en backe som jag aldrig fixat på tävling förut fixade jag nu.
Sista varvet är vad jag tänker komma ihåg, då fick jag lite mer snurr på benen och lite mer flyt. Men det kanske för att längtan till målgång var extra stark? Jag har nog aldrig kört en tävling där benen varit så slut, det brukar vara hela kroppen som är slutkörd.

Idag var det välförtjänt med vila. Solen visade sig och en temperatur över +10, och när vi såg svalor, tärnor och små gässlingar, ja då kändes det allt som vår.

Högaliden race, Hjo

Så var det dags för deltävling 2 i Sverigecupen. Kraftigt regn och +4 grader hade meterologerna utlovat. När vi klev upp imorse så var det mycket riktigt regn, och temperaturen var på sina modiga 2 plusgrader. Det var rätt lockande att stanna i sängen, men jag hade ju en cupledning att försvara...
Regn nästan hela vägen till Hjo, men det såg ljusare ut, och när vi parkerade så var det bara några vilsekomna droppar som ramlade ner. Nu var det bara hoppas på att vi skulle klara våra race i uppehåll! Temperaturen var dock som utlovat.

Testade ett varv, och blev förvånad över hur torrt det faktiskt var. Arrangörerna hade dessutom lagt ner jobb på att förbättra banan. Banan består av backar. Uppförsbackar. Klart att det är lite nerför också, men det går så fort så det märker man inte. ca 130 höjdmetrar/varv känns i benen. Lite sten och några rötter också, men mestadelen av tävlingstiden är uppförskörningar. Det är en av anledningarna till att jag nu har drevat om min cykel till 42/29, en utväxling som kändes mer harmonisk på denna bana.

Var jätteladdad inför starten och höll på att dra iväg 15 sekunder för tidigt... Men tog starten och höll ledning. Men Irma satt på hjul och ville inte släppa, slet som en gris men hon hängde på. På det steniga partiet hade jag bra flyt, och det lät som hon släppte lite, men sedan var hon ikapp igen. Uppför banans längsta backe verkade hon ha vansinnigt bråttom och när det planade ut gick hon om. Försökte hänga på, men fick släppa meter för meter i den alltid så tunga pulkabacken. Plockade lite i den långa utförskörningen efter varvning, men så blev det ju uppför igen...

Tredje och sista varvet var jag rätt mör och blev passiv i min åkning, och till slut blev det en rätt stor lucka in i mål. Trött och lite besviken rullade jag över mållinjen på en andraplats, men idag fanns det inte mer än så i kroppen. Men imorgon är det nytt race och ny bana...

Kall

Den globala uppvärmningen känns för närvarande inte av. Cykelbrännan känns avlägsen då det skulle vara synnerligen okomfortabelt att blotta de bleka enen för en pinande vid. Men oftast är det i vart fall uppehåll. Slängde en kik på helgens väder inför Sverigecuptävlingarna. Snöblandat regn och +5 grader. Ohurra. Ojippie. Fördelen är att det inte är någon större risk för vätskebrist i alla fall.
Men det var smhi, yr.no nöjde sig med regn...


Fördelen med den kylslagna våren är att blommorna håller sig längre. Några som inte lidit av kyla är mina kungsängsliljor som slagit ut, jättefina.

Blev ett varv med handjagaren också. Hade inte hunnit blivit jättelångt så det var inte så tungt där det var gräs. Men den gröna sköna mossan bjuder lite mer motstånd! Nu är det ju lite mindre gräsmatta också. Snickarna var här idag och nu börjar man få en hint om hur det ska bli med uterummet. Känns som en bra investering, speciellt om det tänker fortsätta vara kylslaget!

Kort-kort premiär

Igår var det dags för 1a-maj-löppet i Kvänum. Vädret var helt ok, om man bortser från den orkanlika vinden som gjorde det lite kallt och otrevligt att värma upp. Kvänum ligger ute på Vara-slätten, och själva tävlingen är ju i skogen men den omgärdas av öppna fält...
Testade banan ett varv och fixade allt utom ett drop som jag inte brydde mig om att försöka klara. Banan består av mycket stenar, hällar och rötter, men i gengäld inte särkilt många höjdmetrar.
Tävlingen ingår i Västgötacupen och min klass ingår i Maxiklass, dvs D30, Elit och junior får en gemensam resultatlista (men det är även klassvisa resultatlistor), så det blir att kämpa mot alla tjejer på startlinjen.

3 minuter innan start kom jag på att det skulle bli varmt med benvärmare, som tur var märkte Carina det så hon tog hand om dem. Fick en urusel start, men kunde arbeta upp mig till fjärdeplats i maxiklassen. Fightades med Madde under större delen av loppet om tredjeplatsen där jag drog längsta stråt, med fight hela vägen in i mål. Ettan i min klass (D30) var den före detta veteranvärldsmästarinnan Gertrud Bö från Norge, som visade att hon kan det här med att cykla fort.

På hemvägen körde vi förbi ett hus med drive-in live striptease. Någon kreativ själ som tagit sig ur arbetslöshetens grepp på sitt vis? Mitt i ingenstans dessutom, eller ja, men jättetrafikerat verkade det inte vara där...

Idag stod det distans på schemat och lägligt nog skulle det vara en cykelmanifestation som skulle utgå från Lönsboda så vi hängde på dem. Vi cyklade från Olofström med Ultegraboys, sedan mötte vi upp de andra i Lönsboda. 61 st blev vi! Uppdelade på tre grupper trampade vi på. I Hästveda bjöds det på korv och läsk av Icahandlarn och cyklisten Krister Martinson.
Tillbaka i Olofström hade vi fått ihop 17 mil på ca 6 timmars cykeltid. Det gav ett välförtjänt kryss i träningsprogrammet!

Hemma blev det grillat, satt fint det. Resten av de m&ms som jag hittade bortglömda häromdagen slank ner också. Vore ju synd om de blev gamla...